Lotr-roll

Tja, här tänkte jag och boknörd_ rolla lotr..

Min mall:
Namn: Eldarion
Ålder: 17
Art: Häften alv och hälften människa
Utseende: Mörkt hår, blå ögon.
Färdigheter: Skicklig på att använda svärd och knivar - han har ärvt sin skicklighet från sin far.
Familj: Son till Aragorn och Arwen (Behöver jag säga mer?)
Personalitet: Rollas fram...
http://vignette3.wikia.nocookie.net/lotr/images/0/02/Eldarion.jpg/revision/latest?cb=20070509023651
https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/564x/8b/68/96/8b6896ff183304d5f0e69ba936434c5d.jpg

boknörd_s mall:
Namn: Gwen (cuz i can)
Ålder: 16 år, snart 17
Art: 3/4 alf, människa
Längd: Ca 160 cm
Utseende: blond, blåa ögon, fräknar
Färdigheter: Skicklig på att använda svärd och sina helande krafter.
Familj: pappa är människa, mamma är hälften alf.
Personligheter: lets seee
Såhär ser hon ut: http://s9.favim.com/orig/130730/beautiful-blonde-cute-girl-Favim.com-811234.jpg

AWSOME!
ska vi ha med deras 'vapenskills'?
Och kan du börja?

Det kan vi absolut ha

Jag kan absolut börja, men får skriva det imorron vid datorn då

Okejjj, Gwen är bra på att leka ninja använda svärd och sina helande krafter.

Eldarion höll in skimmelstoet som missnöjt saktade in till skritt. De red över den bron som ledde till Rivendell, där han varit flera gånger förut, men senaste gången var för över ett år sedan, och han saknade staden och alla alverna han lärt känna där. Det var hans mor som kom därifrån, och ofta reste de dit för att hälsa på hennes far, Elrond, Eldarions morfar.

Sorry för kort

Gwen log åt de små alverna som sprang runt hennes ben.
"Eldarion kommer!" ropade de. De flesta hade aldrig sett honom, men flera myter och rykten hade spridits om Kung Aragorns och Arwens son.
"Ursäkta mig, Miss, men ni har möjligtivs inte sett min morfar?" frågade en maskulin röst.
Arwen vände sig om och möttes av en blåögd man med svart hår. Han satt på ett snövitt skimmelsto.
"Nej tyvärr, min herre", svarade hon och neg.
Ett leende lekte på mannens ansikte och Elrond's trädgårdsmästare ropade
"Min herre, Herr Elrond väntar i Salen!"
••••••••••••••••
Bra elr inte?
Ovh det gör inget...

Eldarion log emot trädgårdsmästaren som gett honom svaret och den blonda, unga kvinnan han frågat först.
"Vad heter du?" frågade han nyfiket.
Han gillade att småprata med de "vanliga" folket i städerna, fråga frågor trots att han redan visste svaret på dem. När han såg sig om hade resten av hans sällskap också hunnit in i staden - han gillade att rida före kolonnen, och hans far hade ingenting emot det då han varit likadan en gång i tiden. De var inte ett särskilt sort sällskap, utan bara Aragorn, Arwen, hans två morbröder och några få andra.
Han var förvånad över att de små alverna ropade hans namn - det hände ibland att hans fars namn ropades på gatorna, men sällan hade han hört sitt eget.
••••••••••••••••
Det är jättebra

Du skriver så bra jue!
•••••••••••••

Gwen rodnade.
"Gwen", sa hon och det tog mycket av hennes viljekraft att inte stamma eller titta ner, hennes blick var fäst i hans blåa ögon.
"Ska ni inte skynda er, min Herre? Ni kanske kommer för sent", tillade hon och kastade en blick på kolonnen.
Hon hade verkligen inget emot att socialisera, men, han var ju liksom känd i den här staden.
"Är det verkligen Eldarion du pratar med, Gwen?" frågade en av de äldsta barnen, Heledirdes, och ryckte Gwen i tröjärmen och Gwen nickade.
"Wow", flämtade hon och ögonen såg ut att ploppa ur skallen. Barnen samlades i hopar vid Gwen för att stirra på Eldarion.
••••••••••••••••
Heledirdes:

Tack du skriver också bra!
•••••••••••••
Eldarion skrattade till litet förvånat vid den lilla flickans reaktion - han var som sagt inte alls van vid sådan uppståndelse. Han såg sig om och tittade tillbaka mot den lilla samlingen av ryttare som nu som sagt hunnit ikapp honom.
"Jag hinner ikapp dem", svarade han Gwen och log sedan emot den lilla flickan intill Gwen.
"Och vad heter du då?"

•••••••••••••
Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare utan att behöva rida ifrån dig, och då vet jag inte riktigt hur jag ska träffa dig igen? Nån ide?

Heledirdes öppnade munnen för att säga sitt namn, men inget kom ut. Hon kramade Gwens hand och mumlade nåt som lät som "Heddaids". Eldarion log vänligt mot henne.
"Förlåt, men jag hörde inte", sa han.
"Heledirdes", viskade hon. De blå ögonen var nu stora som tefat och ögonen gnistrade. Hon tog ett stadigare grepp om Gwens hand.
"Vilket vackert namn till en vacker flicka", sa Eldarion.
Heledirdes såg ut som att hon skulle svimma.
"T-tack, s-sir", fick hon fram tillslut.
Eldarion log.

••••••••••••

Vi kanske kan träffas på den där middagen i staden där alla är inbjudna?