[PRS] nalonie & wistera

I en värld med flera riken så har två av dessa riken krigat sedan urminnes tider. Det är ett stilla krig, där ingen av sidorna vill förlora sitt eget folk. Men det finns ett ytterligare stort rike långt bort från mänskligheten, ett rike som bara talas om i myter. Detta rike styrs av en underskön drottning som en dag bestämmer sig för att ta slut på kriget och få kungarna av rikena att hålla sams, men det slår tillbaka. Båda kungarna blir djupt förälskade i henne och hon blir som ett pris att vinna för dem, istället för att stoppa kriget så eggades deras ilska känslor bara på. På grund av detta så fördömer hon de båda och säger att i varje rike kommer enastående barn som kommer att besitta krafter födas och så småningom störta dem båda när de når en rimlig ålder. Självklart drabbades kungarna av panik och började utvisa och avrätta alla barn som betedde sig annorlunda men under åren utvecklades deras avrättningar till att ta barnen och manipulera dem till att kriga mot det andra riket, med tanke på att kriget aldrig löstes. De sätts i hård träning för att bildas till att vara vapen att användas för att störta det andra riket.
X råkar vara av kungligt blod i ett av rikena, tronföljaren rättaresagt. Trots att många av de s.k nowianerna (barnen som är annorlunda och besitter krafter) visar det i en ung ålder, så gjorde inte X det. Hen inser det mycket senare och ju senare än finner att en besitter dessa krafter, desto svårare är de att kontrollera. Hen är rädd för vad som kommer hända med hen, med tanke på sin pappa som använder barn med samma krafter som hen till vapen och rymmer från riket, från sina plikter, från att vara tronföljare. På sin flykt från riket träffar hen på Y, som inte är direkt speciell. Hen besitter inga krafter och har i stort sett blivit översedd hela sitt liv, något som fått hen att bestämma sig för att leta upp riket långt bort, det som folk pratade om som en utopi. De bestämmer sig snabbt för att slå sig ihop och samarbeta för att hitta en väg ut från riket och dessutom hitta riket bortom fjärran.
~








Rollspelare: nalonie
Namn: Nelios Arwian Misandor
Ålder: ??
Rike: Lytani

Utseende:
Arwian är precis som alla andra nowianer gudomligt skön, även om det möjligtvis är vad som förväntas av honom. Han är ju trots allt son till kungen och rikets vackraste kvinna. Ögonen är av bärnsten med stänk av solens strålar. Hans hår ligger som en honungsblond kalufs på huvudet. Det är så gott som omöjligt att frisera det, inte ens rikets finaste hårspecialister har kunnat göra någonting åt det håret. Den lätt strösselfräkniga näsan är lång, rak och löper slätt och simpelt ner till ett par rosenröda läppar. Arwian har höga kindben och tillsammans med de långa ögonfransarna ger det honom en smula androgynt utseende. Hans kroppsbyggnad är någorlunda enkel. Han är lång, och om det inte vore för träningen hans far alltid sätter honom i skulle han nog förbli den taniga flaggstången han i den unga tonåren brukade vara. De lätt tonade musklerna är ingenting han varken gillar eller ogillar. Särskilt fåfäng med sitt utseende har då Arwian aldrig varit. Däremot är väl den råa muskelstyrkan ingenting han skulle förlita sig på. När det kommer till strider föredrar han kvickhet och list.

Personlighet:
Arwian är även en mycket nyfiken själ som mer än gärna vill få svar på sina frågor och problem. Därför läser han mycket, och att gå på hemliga små upptäcktsfärder i skogen var något han verkligen njöt av som liten. Den spralliga och naiva pojken kom dock att ha vuxit upp till en mer lugn och sansad person. Huruvida det berodde på den den stränga uppfostran eller på grund av uppvaknandet av vad som ägde rum utanför slottets skyddande murar, spekulerades det fortfarande om. Ingen vet om hans trygga hemlighet. Nu för tiden hör Arwian inte särskilt mycket väsen ifrån sig. Han undviker helst de sociala sammanhang och grandiosa tillställningar han än gång älskat. Fastän det gått flera månader har han ännu svårt att vare sig förstå eller acceptera sitt nya jag, sitt rätta jag.

Övrigt:
Arwian har en yngre syster, Aphelia. Hans krafter behandlar eld och värme. Han har nyss fått reda på att han är trolovad till den vackra flickan Yrmelia, Prinsessa av Trigaro, men beslutar sig för att fly i all hast.

SAOIRSE CINZIA BÁLICHE
Det skulle vara att överdriva att säga att Saoirses utseende är något annat än enkelt. Även om hennes hår har en rikligt brun färg sveper hon alltid upp det i en bulle eller flätar det på plats. Hennes ögon har en dämpad grön färg med en gnista bakom dem, passande till hennes oliv färgade hud som mörknar under sommartider. Hennes näsa är rund, lätt pekande uppåt som hamnar ovan hennes läppar som sällan ler. Hennes ansikte har mjuka ansiktsdrag, perfekt matchade med sin kurviga kropp. Hon är varken lång eller kort och hennes muskler är inte framträdande i hennes figur. Hon ser verkligen ur som alla andra flickor på gatan, med en underliggande skönhet en måste leta efter.

Saoirse är en viljestark tjej och har varit det ända sedan hon var ung och blivit märkt som envis när hon sa emot. Hon driver igenom allt för att få saker gjort, även om det tär på hennes kropp och själ. Trots att hon inte är den snällaste själen i världen har det inte hindrat henne från att vara vänlig mot sina närstående. Dock är hon fortfarande försiktig med att låta någon komma henne för henne. Saoirse har en vandrande själ och drömmer alltid om att utforska världen som sin far, trots att hon är fast hemma. Ibland är hon för idealistisk för sitt eget bästa och tar sig an utmaningar som är omöjliga, trots hon vet det kommer sluta i frustrerade tårar och ett slag på hennes stolthet.

Saoirse föddes till en fiskare och en enkel kvinna och växte upp i en arbetande familj med en kärleksfull mor. Hon har bara träffat sin far ett par gånger, eftersom han är borta på arbete och – som hon fick höra som ung – upptäcktsfärder.

[om svenskan är ful är det för jag kinda översatt allt från engelska, fyi]

Solen hade precis gått ner. Den mörka nattslöjan var prydd av tindrande stjärnor och någonstans i fjärran kunde Arwian skymta månens välkomnande ljus. När han för tusende gången spelade upp sin plan i huvudet insåg han att han kanske borde ha tänkt igenom den bättre. I vilket fall var det ändå försent nu. Med sig hade han en limpa som han hade lyckats flirta till sig, lite dryck och naturligtvis svärdet han knappt kunde använda. Vem vet, råkade han riktigt illa ut skulle säkert någon rövare kunna tänka sig att byta ut det mot en skål med kålsoppa eller havregrynsgröt.

Nattluften var sval mot hans kind och för en stund tvekade han. Han kunde knappt urskilja marken nedanför sina fötter. Det skulle då vara mycket enklare om han kunde klättra uppåt istället för nedåt. Var denna flykt kanske lite förhastad? Hade han verkligen tänkt igenom detta? Var det värt att riskera sitt liv för att få bo i en skog?

Han föreställde Yrmelia, med hennes långa mörka hår och smala midja. Ett liv med henne kanske inte skulle vara så dumt ändå? Hon kanske skulle bli en underbar fru, drottning och moder? Han kanske till och med skulle bli lycklig? Nej. Arwian skakade bort tankarna. Bara det faktum att tvingas dölja sig själv i ännu en hel livstid kvävde honom. Hur oerfaren och naiv han än var så skulle skogen vara något nytt och tilltalande. Han skulle finna fred och upptäcka saker som han aldrig någonsin hade fått innan. Det fanns ingen som bestämde över honom, inga plikter, inga förväntningar och definitivt inga hämndlystna fäder. Nej, låt dem kriga, hade han tänkt. Låt dem kriga tills det inte finns några kvar av dem. Händerna darrade, och Awian var tvungen att knyta nävarna för att få dem att sluta skaka. Detta skulle ske, detta skulle bli av, och det skulle vara inatt.

Lika lätt som en fjäder klättrade han ut ifrån fönstret. Det var oerhört högt upp, skrämmande högt upp, men de vackra linjedetaljerna på tornet hade gett honom fotstöd.

Steg för steg klättrade han neråt, följde det krumeluriga mönstret, samtidigt som han bad till något mycket högre om att han inte skulle falla ner.
~
detta känns ju piss men aja it better than nothing haha ♥

no kan man inte göra indrag ( aja får bli blankrad then om de är ok