PRS med Missy

naaaaaajs!
Okej, mall;

Namn;
Ålder:
Utseende:
Gillar/Ogillar:
Familj;
Bakgrund:
YT-namn:
YT-genre:
Övrigt:

Hoppas den blir bra :3

Namn: Cassandra Sterling
Ålder: 18
Utseende:
Gillar/Ogillar: Gillar att sjunga och spendera tid framför datorn. Gillar även att pyssla och prata med internet vänner. Ogillar att vara borta länge utan internet och att prata om sin familj.
Familj: Mamma, okänd pappa
Bakgrund: Innan hon föddes försvann hennes pappa, har bara levt med sin mamma som vart rätt nere och sjuk under hela hennes tid. Det gjorde att Cassandra också känt sig nedstämd under långa perioder då hon inte pratat mycket. Då hon började med YT (då hon var 17) mådde hon bättre då många uppskatade det hon gjorde.
YT-namn: CassandraSings
YT-genre: Musik, vloggar
Övrigt: Har precis flyttat hemifrån och bor med sin katt Gold. Cassandra är väldigt lätt att bli vän med men när hon blir rädd kan hon bli lite osmart.

Namn; Linn Grace
Ålder: 19
Utseende: Långt svart hår, grön/blåa ögon medellängd och mager.
Gillar/Ogillar: Gillar: Fandoms, YouTube och sina Subscribers. Ogillar: näthat, rasism homofobi och haters.
Familj; Mamma, Emma, Pappa Daniel, Storebror Mike
Bakgrund: Hennes tvillingsyster blev mördad när de de var 11, under en period efter det åt hon inget och skar sig.
YT-namn: Linn Grace
YT-genre: Humor
Övrigt: Är löjligt rädd för dockor

*Kör i jag perspektiv, vill du ändra gör jag det :3*

Jag satt på tåget mot VidCon. Det stora eventet med Youtubers från överallt. Jag var faktiskt nervös, jag var inte den som var ute på sådana stora saker, och jag kunde möta folk jag kände. Jag kollade ut och såg hur vi kom närmare och närmare. Själva eventet skulle börja imorgon, så jag hann komma till hotellet och chilla lite innan.

*det är bra med jag-perspektiv*

Jag lutade mig mot sätet i flygplanet. Det var fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt var en youtuber. I mitt huvud var jag bara lilla Linn som hatade sig själv och hade ångest över att hon inte hade räddat sin systers liv. De mina prenumeranter såg var en annan jag. En gladare och snällare Linn. Jag önskade att jag bara var den Linn. Jag kände hur det sved på mina underarmar. Som om jag skar mig igen. Jag ville inte tänka på elvaåriga jag. Min barndom var en sån sak som man bara ville fösa bort och glömma för alltid. Jag märkte att mina händer skakade och att mina ögon var fulla av tårar. Jag försökte att lugna ner mig. Mike, min bror kunde i princip läsa mina tankar. Han tog min hand och fick mig att känna mig lugnare. Det skulle bli bra.

Efter ett tag stannade tåget och jag klev av med min resväska efter mig. Nu var det bara att hitta till hotellet. Jag fick tag i en taxi och sa upp adressen och bilen började rulla.
En taxi tur senare stod jag framför hotellet. Jag gick och checkade in mig innan jag gick till det lilla hotellrummet.

När vi kom fram till flygplatsen träffade vi några prenumeranter. Efter att ha pratat färdigt med dom hämtade vi våra väskor och gick ut till taxin. Vi åkte till hotellet och checkade in. Jag var alltid nervös inför konvent. Det var alltid mycket människor och ljud. Och vad som helst kan hända under ett konvent. Jag tog mitt kort och åkte hiss upp till mitt rum. Det var stort och fint. Jag satte mig ner på sängen med en suck.

Jag satte på min spellista och satte i hörlurarna. Jag nynnade med i låten samtidigt som jag satt vid dator. Och kollade Facebook och andra sociala medier.
'är nu på hotellet, ush avs lång tågresa tur jag hade datorn... Och WI-FI. Nu ska jag bara peppa inför VidCon imorgon! Hoppas att jag träffar massa av er!' Skrev jag till Facebook (såklart på engelska så mina följer från andra länder fattade vad jag skrev) och postade.

Jag var på VidCon. Men något var fel. Jag stod och tog kort med fans när en kort flicka med svart hår kom fram. Hon var blek och hade en mörk fläck på sin tröja. Hon såg på mig med hat.
"Du hade kunnat rädda mig", viskade Sara. Min tvillingsyster.
"Men det gjorde du inte." Fläcken blev större och plötsligt stod jag inte på VidCon. Jag var hemma i vårt hus som vi hade bott i tills jag blev elva. Sara satt i en konstig vinkel och hennes grön/blåa ögon stirrade ut i luften. Hon vände sig om och såg på mig.
"Du hade kunnat rädda mig."

Jag satte mig upp. Jag hade skrikit.
"Det är inte på riktigt. Det är inte på riktigt", viskade jag.

Jag vaknade tidigt den morgonen. Jag tog en lång dusch innan jag satte på mig sminket och ordnade håret. Jag drog på mig ett vitt linne med en uppknäppt ljusblå skjorta över, samtidigt jag hade vita shorts. Jag speglade mig lite innan jag sa till mig själv att det såg bra ut. Jag tog tag i min svarta handväska och satte på mig klackarna innan jag gick ned för frukost.