The 100 (PRS Piggelinisen- Holytail)

Hej Holytail let´s do this xD

Okej let's do this xP Mall kanske är bra att börja med xD

Namn: Alaska Alegriah
Ålder: 16
Utseende: Nästan vitt hår, som är långt och lockigt. Stora ögon, hon har heterochromia så det ena är blått och det andra är ljusbrunt. Hon är smal och smidig till växten och bär alltid håret utsläppt med flera små flätor i. Hon har väldigt ljus hy och höga kindben. Hon har även vita ögonfransar på ena ögat och mörka på det andra.
Personlighet: Hon är väldigt envis och bestämd. Hon vill ofta inte lyssna på vad andra säger, och gör som hon själv vill. Det här har gjord henne ogillad av många andra i the 100, men hon bryr sig inte så mycket.
Styrkor: Hon är bra på att hantera vapen, hon kan stänga känslor ute i jobbiga situationer och hon är snabb och smidig.
Svagheter: Hon känner samhörighet med Grounders och har svårt att döda dom.
Övrigt: Hon sattes i fängelse för att ha stulit smärtstillande och syre till sin sjuka bror på arken.

Namn: Lake Samaras
Ålder: 15
Utseende: hennes hår är är rågblont och vågigt som går ner till axlarna, med det är oftast uppsatt i en hög tofs. Hon har precis som Alaska heterochromia så hennes ena öga är grått och det andra nötbrunt. Hon har fräknar och ganska ljus hy.
Personlighet: Hon är väldigt blyg av sig mot andra hon inte känner men är gärna glad och ivrig med dom som känner henne väl. Hon älskar att dansa och sjunga och det var egentligen det som fick henne att inte tappa förståndet i hennes cell där hon satt alldeles ensam.
Styrkor: hon är en rätt bra prickskytt
Svagheter: Däremot vill hon inte döda någon, vilket kan leda till att nån annan dödar henne istället.
Övrigt: Hon blev arresterad för att ha attackerat en vakt (backstory på det seen)

Hhahaha skumt jag planerade först att min skulle heta Lake i efternamn xD

Hahahahahaha xD
Aja, ska du börja?

AA visst
*skriv nått*

Okiii xP

Alaska

The 100. Det var vad de kallade oss. Hundra brottslingar på väg mot jorden. På väg mot en säker död, eller en framtid. Det visste de inte. Och vi var deras försökskaniner.

"In i kapseln, annars skjuter jag huvudet av dig," sa en vakt och hötte åt mig med sitt gevär.
Jag kände igen honom sen förut. Han behandlade alltid oss brottslingar som skit. Om det var något som var bra med att åka till jorden, trots den höga risken för att dö, var att komma ifrån Arken. Att komma ifrån alla människor som såg på mig med avsmak, att vara instängd i en trång cell, att inte kunna andas tillräckligt djupt av risk för syrebrist.

Jag tog steget över tröskeln, medveten om att jag aldrig skulle sätta min fot här igen. Det var på något sätt sorgligt, med tanke på att det här var det enda hemmet jag kände till, men skönt också. Jag satte mig i en av stolarna som var lediga. Bredvid mig satt en kille med mörkt, lockigt hår och fräknar. Jag kände igen honom, men jag visste inte varför. På min andra sida satt en tjej i min ålder. Hon hade mörkt, långt hår och var väldigt lik killen på min andra sida.
"Vad heter du," sa killen och avbröt mina tankar.
"Alaska. Alaska Alegriah," sa jag.
"Bellamy Blake," sa han och sträckte fram handen mot mig.
Jag tog den och log mot honom. Han log tillbaks.
Tjejen på min vänstra sida sa inte mycket. Men jag hann inte tänka mer på det, för en vakt sträckte in huvudet i kapseln.
"Avgång och 60 sekunder," sa hon och stängde dörren efter sig.
Min sista glimt av Arken.
Ingen sa något under de 60 sekunderna. Jag visste att vi alla tänkte på samma sak.
Motorerna startade och vi lämnade Arken för alltid.

Oj vad långt det blev xD

"10, 9, 8, 7"
Jag höll på att få en hjärtattack. Jag var säker på det. Jag skulle precis åka ner till min död.
Min död.
Ordet ekade runt i mitt huvud som ett enda stort virrvarr av frågor.
"3,2,1"
Jag skrek, ett hysteriskt och kort.
"Nej"
En hand lades på min hand. Jag tittade mot personen som gjort det.
Jasper. Tack och lov!

Jag vet inte riktigt hur jag och Jasper lärde känna varandra. Förmodligen när jag var väldigt liten, för hur mycket jag än tänker på det, desto omöjligare blir det att tänka på en stund i livet där jag inte hade haft Jasper närvarande.
Han hade varit där för mig hela tiden.

Ingen vet var jag kom ifrån. Jag hittades i en korridor utanför ett barnlöst pars dörr och dom hade behållit mig. Jag skulle troligen aldrig glömma deras ansikten när jag blev dömd till att sitta i fängelse i flera år innan jag blev arton. Helt förkrossade.
Nu var jag påväg att lämna dom. Kanske för evigt.

En tår rann nerför min kind. Jag kramade Jaspers hand hårt. Jag kollade runtomkring mig, och upptäckte några idioter som hade tagit bort sina säkerhetsbälten och börjat gå omkring i luften. Det såg roligt ut, men det var ingen bra plan, om man nu inte ville dö.

En video av kanslern visades, men jag hörde inte riktigt. Plötsligt slungades vi ur kurs och jag for in i baksätet och svimmade.