Sagan om Belgarion

Roll mellan Emma07 & Vildvittra

Namn: Kronprinsessan Xenia av Dryaderna
Kön: Kvinna
Föräldrar: Fader okänd, men människa.
Moder Xera numera drottning över dryaderna.
Ras: Hälften dryad, hälften människa.
Utseende:

Rött hår och gröna ögon, ljus hy.
Runt 160 cm lång, längre än de flesta dryader.
Dock ganska smal och späd till utseende.
Ålder: 18 år
Övrigt: Älskar sötsaker, klättra i träd och ha kul.
Vill inte alls bli drottning och ha ansvaret det kräver, hon vill ut på äventyr som sin mors kusin.

Namn: (typ kronprins fast kejsare) Zambar
Kön: kille
Föräldrar: Kejsar Zakath av Mallorea och Cyradis
Ras: Mallorean
Utseende: Svart hår, gröna sneda ögon, ganska lång, och inte precis spinkig men nästan. Olivhy. Klassiska malloreanska drag, väldigt lik sin far.
Ålder: 18 år
Övrigt: Är trevlig och skrattar gärna. Skämtar gör han, men på ett ironiskt och allvarligt sätt ofta gör att man inte förstår att han skojar. I sättet är han rätt lik sin mor. Har inget emot att bli kejsare, snarare tvärtom, men dock vill han ta vara på tiden innan då han vet vilken tid det kräver att styra ett så stort land.


Är så excited över det här D


Zambar lutade sig fram mot relingen. De kunde se Riva komma framför dem nu. Han längtade, han hade inte träffat de andra på flera år. Det enda han inte längtade till var vädret: han hatade att det var så kallt. Han gick ner under däck igen, förbi sin fars arbetsrum och in i sin hytt. Han visste bättre än att avbryta far medan han arbetade. Han lade sig i kojen. Nu borde det inte dröja länge förrän de kom fram. Och precis som han trodde vaknade han snart av att de var framme.

De hade rest länge nu, mest visades det på vädret, värmen saknades helt här. Egentligen saknades inte värmen men Xenia hade önskat sig mer som hemma. Hon var spänd inför mötet med de andra barnen som nu inte alls var barn längre. Nu var de alla stora och vem vet om fler barn hade tillkommit och fler familjer bildats?
Hon trodde inte det, de skulle få bud om det annars. Men barnen hon lekt med förr de som hon var född med kungligt blod.
Skeppet seglade med god fart mot Riva och hennes mor stod vid sitt träd. Xenia var glad att hon kunde vistas utan sitt träd utan att dö tack vare att hon inte var full dryad. Hon visste inte vem hennes far var.
Skeppet anlände snart i land och hennes mor var spänd att träffa sin kusin, senast de träffats allihopa hade Xenia bara varit 10 år.

Zambar klev nerför landgången efter sina föräldrar, som hälsade hjärtligt på Garion och Ce'Nedra, som bylsat på sig med flera pälsar. Zambar förstod henne, här var råkallt. Han längtade hem till det varma Mal Zeths klimat. Bredvid Ce'Nedra stod Geran, som var fem år äldre än Zambar. Ändå hade de alltid trivts i varandras sällskap. Det var länge sedan de mötts nu, flera år. Hade det hänt mycket? Hade några familjer utökats? Han visste inte. Han var enda barnet. Hans förlossning hade tagit hårt på Cyradis, som i många fall verkade vek. Kunde man tro. Hon kunde vara iskall när så behövdes, en erfarenhet från hans uppväxt. Lyssnade man inte första gången, då fick man skylla sig själv att man brände sig. Han såg sig om, ner mot hamnen, där ännu ett skepp lagt till. Det var antagligen Drottning Xera och hennes dotter, Xenia. Det var länge sedan de träffats - hela åtta år.

Xenia var spänd inför att komma iland och då landgången äntligen lagts ner mer skuttade hon i land med de andra skridande efter sig. På ett mycket oprinsessigt sätt sprang hon fram till Ce´Nedra och kastade sig i hennes famn med ett litet glädjetjut. Det hade varit så längesedan och hon hade saknat dem. Kylan slog mot dem men hon var än klädd i sin tunna klänning då hon inte haft vett att få på sig annat. Lite förvirrad kunde man säga att hon var, ville vara med överallt och kunde därför glömma saker.
Det var först då de andra kom ikapp henne hon kom på sig, släppte Ce´Nedra och rättade till klänningen. Hon neg lätt för de alla på ett sådant sätt hon lärt sig.
"Mycket trevligt att se er alla." sa hon gravallvarligt och gjorde allt för att skärpa sig, allt för att inte vara den glada lilla virvelvinden hon var. De andra hälsade på varandra och Xenia sneglade på Zambar, hade han tyckt att hon bar sig barnsligt åt? Han hade vuxit på sig och så stilig an hade blivit. Högväxt var han och ingen av dem var barn längre hur mycket hon än skulle vilja vara att slippa vuxenvärlden.

Zambar log åt hennes glada hälsning på Ce'Nedra. Han kunde förstå henne, de hade ju inte träffats på åtta år. Hon hade verkligen förändrats, växt en hel del, hon var lång för att vara dryad. Uppriktigt sagt var hon faktiskt riktigt söt. Zambar själv var faktiskt ganska lång, han hade växt om sin mor och nästan sin far, och det kommenterades flitigt om det och hur lika han och hans far var. Han log mot Xenia som hälsning, och ville att de äldre kunde bli färdiga så att de kunde komma in i värmen och också träffa de andra.
"Trevligt att se dig också." sade han tillbaka till henne med ett leende, använde vad hans far skulle ha kallat ett "värdigt beteende". Han var väldigt noga med sånt, Zambar skulle ji bli kejsare än dag. Fast det var långt dit, och fram tills dess kunde man väl iallafall få ha kul?

"Ni måste frysa." skrockade slutligen Belgarion lätt och gjorde en gest att de skulle gå in. De hade även gjort en plats åt hennes mors träd att planteras i.
Ce´Nedra och Xera gick först glatt pladdrande med varandra om gamla minnen och glada att se varandra. De var trots allt kusiner och vänner allesammans då de formella var överstökat kunde de tala normalt med varandra.
Snart kom de in i slottet, in i värmen och då först märkte Xenia vad hon frös, hon var nästan blåfrusen i den tunna klänningen. Typiskt henne, hon som valt den tunna gröna klänningen med omsorg för att imponera på de andra, för att visa vilken vacker kvinna hon blivit. Hennes mor hade påpekat att den var för tunn, men inte lyssnade hon inte.
Ce´Nedra såg på henne igenkännande och sade åt tjänstefolket att te skulle serveras vid stora brasan i ett av finrummen. De var trots allt kalla allihopa. Det ordnades fram varma filtar till dem och Xera virade en stor varm filt om sin dotter innan hon sattes i en mjuk fåtölj och fick ha fötterna i ett varmt fotbad.
Hennes mor sa inget, men blicken sa, "Vad var det jag sa."
Xenia såg ursäktande på dem alla särskilt Geran och Zambar som hon haft som lekkamrater och som nu säkert tyckte att hon var hur dum som helst.

Han log, han förstod henne. Han hade inte heller tänkt på kylan när han åkte hit. Dock kunde han inte låta bli att lägga märke till hur vuxen hon blivit - det kändes konstigt att de alla blivit vuxna. Skulle de fortfarande vara lika bra kompisar som när de var lekkamrater, eller skulle de ha vuxit ifrån varandra? Han bestämde sig för att pröva. Han satte sig ner bredvid henne.
"Hej. Nåt nytt sen sist?" kanske inte den bästa öppningsrepliken, men sen bästa han kommit på. Absolut inte "kejserlig" men vem brydde sig? Okej, kanske far. Men han var inte kejsare än.

Zambar kom till henne och Xenia kunde inte annat än att le. Hon var så glad att se honom, att han kommit och satt sig vid henne.
"Något nytt?" skrattade hon och blinkade åt honom som förr då de sprang runt i slottet och hittade på massa rackartyg.
"Tja, den klänningen jag hade sist, den har jag vuxit ur." flinade hon mot honom och tog emot en kopp med te som en av tjärnarna gav dem.
"Själv då?" log hon mjukt och sträckte behagfult på sig då hon började tina upp.
Det var lite svårt att finna samtalsämne, de var inte barn längre, de var vuxna och snart skulle de båda styra ett varsitt rike.

Zambar skrattade åt hennes skämt om klänningen.
"Inte mycket. Eller det beror på hur man ser det. Mallorea händer det alltid massor i, men inte personligt. Men jag har inte lust att sitta och prata politik..." han var tyst litet, visste inte riktigt vad han skulle säga. Han tog emot sin kopp med te, var tacksam för den värme den skänkte.