PRS med Holytail

Holytail sådärja

Mall:

Namn: Zoë Everret
Ålder: 16 år
Utseende:

Bakgrund: Växte upp med sin pappa i en liten by nära havet. När hon var 14 dog hennes pappa i en sjukdom och hon blev ensam kvar. Sen dess har hon behövt klara sig själv.
Personlighet: Snäll, ganska allvarlig, försiktig av sig
Gurka: ..... GURKA! xD

xD

Namn: Alexi Rose
Ålder: 16 år
Utseende: Långt, korpsvart hår som ofta är uppsatt i en hög tofs..
Det händer undefär varje dag att det är så trassligt det kan bli men hon bryr sig inte så mycket om sitt utseende och kläder så det gör inte så mycket. Hon har guldbruna ögon, lika bruna som smörkola. Mums.
Bakgrund: Hennes pappa och mamma är sedan länge bortglömda från jordens yta och hon och hennes kusiner har fått växa upp tillsammans istället. Men en dag var kusinerna borta när hon vaknade. Till och med lilla Ewein. Som bara var 6 år gammal. Och det ända som var kvar av dom var Camelots sigill.
Personlighet: rollas
Gurka:... POTATISKRIG!

the trumpet witch: ?♥

Oj sorry, har helt glömt bort det här rollet. Men det kommer nog senare idag, nu måste jag verkligen plugga xD ♥

Okej xD♥

Hur långt ungefär ska det vara? x) ♥

Kanske några meningar xD

Okej. Men jag skriver i första person och dåtid, för jag tycker att det är enklast.

Jag gick ner till havet och kände doften av saltvattnet. Ju närmare jag kom desto starkare kände jag doften. Just den här doften väckte så många minnen med pappa. Pappa älskade att fiska, simma, segla - han älskade helt enkelt havet, det gjorde vi båda, och det var därför vi bodde här. När pappa dog stannade jag ändå kvar i våran lilla stuga, för att det påminde mig om honom, det påminde mig om hur mycket jag älskade honom. Jag lät en tår droppa ner för min kind men återgick sedan till verkligheten igen.

Alexi

Jag snurrade runt, snavade över en trädrot och föll pladask ner i en tjärn. Jag reste mig upp. Min kläder var dyblöta och leriga, och jag var rätt säker på att jag höll på att bli galen, eftersom jag inte sovit på två dar.
Det enda som fick mig att inte sova var sigillet i min hand, som jag krampaktigt höll i, för att inte tappa bort den. Camelots sigill. Jag hade hört om det förut. Det var en stor stad, men kungen var hänsynslös mot sånna som mig, och nu en morgon så vaknade jag upp utan att se några kusiner och hittade Camelots sigill i vår trädkoja! Ren slump? Jag tror inte det.
Mina fina kusiner. Ewein, vars leende man alltid kunde bli glad av. Hazel, som var så lik mig att vi kunde varit tvillingar, och såklart James, han som var rädd för allting men ändå var tvungen att bevisa för oss andra att han inte var det.
Jag tog ett kliv ut ur tjärnen, och gick mot den främmande skogen. Jag måste rädda dom. Jag måste rädda mina kusiner .