Phan [prs med Missy The Timelady]

inga mallar va?

Nää jag tror inte det behövs men kör vi i nutid eller för några år sedan?

Startar nu

-----

Jag låg i sängen och gick in på olika sidor på min dator. Idag var det en sådandära lat dag då man låg i sängen hela dagen ovh inte är ute eller särskillt social. Ett mail kom i min inkorg, men otur nog var det inget speciellt. Man kanske skulle gå till affären iallafall, vi började få slut på det mesta i skafferiet.
Så gick det bli. Jag hoppade ned från sängen och gick till hallen med jackorna. Jag drog på mig en tunn.
"JAG DRAR UT!" skrek jag samtidigt jag drog å mig skorna och gick ut.

Jag hör hur dörren smälls igen efter Phil och känner då hur hungrig jag är. Jag har inte klivit ur sängen hittills idag och har därför inte ätit. När jag kommer in i köket tar jag upp paketet med flingor men ser att det knappt är några kvar.
"Phil, sluta äta mina flingor." Mumlar jag för mig själv innan jag ställer tillbaka skålen jag tog fram.
När jag ändå är vaken bestämmer jag mig för att spela lite på mitt DS och kommer på att det ligger i vardagsrummet så jag masar mig dit och sätter mig i soffan.

Vädret var rätt bra, soligt men blåsigt. Jag muttrade för mig själv och gick över gatan. Afärren var inte långt bort så jag hann inte frysa för mycket.
En klocka plingade till då dörren öppnades och stängdes igen.

Solen sken in genom fönstret medans jag spelade men man hörde hur vinden blåste och hoppades att Phil inte blåste bort. Jag skrattade år tanken och fortsatte spela medans jag väntade på att an skulle komma hem igen.

Efter ett tag hade jag hittat det jag skulle ha (och lite mer) så jag gick och betalade innan jag gick ut. Det hade tydligen börjat blåsa mer så jag fick kolla ned flr att koncentrera mig på vägen. Jag gick över vägen och mot huset.
"HEMMA" skrek jag då jag kommit in.

Jag hörde hur Phil honom hem och kände fjärilar i magen. Varför gjorde jag det? Det hade börjat hända mer och mer på senaste tiden och jag kunde inte förklara det på något bra sett. För jag var väl ändå inte kär i min bästa vän? Jag gömde tanken långt bak i huvudet för att slippa tänka på det.
"Jag är i vardagsrummet!" ropade jag ner till honom.

"Okej!" ropade jag tillbaka innan jag började packa upp. Dem kala sakerna i kylen och dem andra i skafferiet. Sedan gick jag ut till vardagsrummet där Dan satt.