Turneringen i magisk trekamp [PRS]

Här rollar jag och Missy The Timelady

Mall:

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Historia:
Övrigt:

Våra karaktärer:

Namn: Mayi Snow
Ålder: 17 (man måste väll vara det i tävlingen?)
Utseende:
Personlighet: Rollas
Historia: Föddes i utkanten av London. Hennes mamma var mugglare och dog då hon var 5. Hennes pappa är trollkarl och jobbar mycket. När hon var 11 kom hon till Hogwarts och sorterades i Gryffindor. Snabbt vart hon vän med Marodörerna. Hon fick reda på att Remus var en varulv då hon var 12 och vart en animagus i from av en hund (likt Sirius fast vit).
Övrigt: Kallas Snötass av marodörerna.

Namn: Clarissa Rosell
Ålder: 17 (aah tror man måste vara det)
Utseende:
Personlighet: Hon är självsäker och säger ofta rakt ut vad hon tycker. Men hon är snäll och lojal och bryr sig om sina vänner.
Historia: Clarissa kommer från en rik familj i Frankrike, hon har blivit uppfostrad på ett hårt sätt och har inte känt sig fri hemma. På beauxbaton kunde hon känna sig mer fri och hon är en toppelev.
Övrigt: Hon har en bästa vän på skolan som heter Theo

Yas! Startar du?

(Okidoki, jag skriver i jagform btw )

Jag gick genom de ljusa korridorerna med högt tak tillsammans med Theo. Det var gryning och solen hade knappt stigit upp. Jag var exalterad, vi var påväg mot vagnarna som skulle föra oss till en skola i Storbritannien eftersom en turnering skulle hållas där.
"'ur känns det?" Frågade Theo med ett bländande léende.
"Det känns bra, men lite nervöst? Tror dy resan kommer ta lång tid? Jag är så otålig!" Sa jag och slängde med håret.
"Kanske." Sa Theo och ryckte på axlarna. Vi kom ut genom de stora marmordörrarna och där stod en stor vagn med vackra vita bevingade hästar och väntade på oss på gräsmattan.

"ugh, Fattar inte att snorgäsen är kvar." Det hade inte ens gått en vecka här på Hogwarts innan James och Sirius skulle börja klaga. Vi satt vid Gryffindorbordet och väntade på maten. Professor Dumbledore skulle först hålla tal innan. Men nu drog han över, han nämnde även om några gäster.
"Vem tror ni det är?" Frågade jag för att byta ämne. "Som kommer alltså, han har aldrig pratat såhär länge."
"jag vet inte. men det måste vara något stort", sa Remus.
"Ja... Jag är hungrig!"
"Vi vet Slingersvans", sa Sirius.

Efter några timmars färd kände vi hur vagnen slog emot marken och hästarna gnäggade högljutt. Jag och Theo klev ut hand i hand och jag utstötte ett förvånat utrop. Framför oss tornade ett stort slott upp sig, med höga torn och ljus som strömmade ut genom fönstrena. Det var så vackert och Theo stod och gapade bredvid mig.
"Skärp dig." Sa jag och knuffade retsamt till honom. Han skrattade.

Hallen var översvämmad av elever i ljusblå klädnader som bara väntade på att få komma in. Mitt hjärta dunkade så hårt att alla måste ha hört det. Plötsligt öppnades dörrarna till stora salen. Värmen från hundratals ljus som hängde över borden slog emot mitt ansikte. Jag tog ett djupt andetag och gick in tillsammans med alla andra.

"Och där är dem", sa Dumbledore vänligt och vi alla i salen vände oss snabbt mot dörrarna. Där var det massa elever i ljusblåa kläder. Det var rätt fint och matchande. Inte som här, svart och stora skillnader.
"Vilka är det?" Viskade James.
"Jag vet inte", viskade vi andra fyra samtidigt. Vi kollade på dem i tystnad. En del såg nervösa ut, vissa förvånade. Som min första gång på Hogwarts, skolan med magiska taket... och var bokstavligtalat magiskit.

Jag såg tusentals ansikten vändas mot mig. Jag trippade fram genom mittgången bredvid Theo. Hans ljusa hår var nästan vitt och hans blåa ögon strålade.
"Eleverna från Beauxbatons!" Sa en gammal man med halvmånsformade glasögon, längst fram i salen. Alla elever runtomkring oss ställde sig upp och applåderade.
"Vi är kända." Viskade jag till Theo och fnittrade.
"Det verkar så." Viskade han tillbaka. Efter att vår rektor hade skakat hand med Dumbledore gick vi och satte oss på ett bord med elever som hade röd/guldiga slipsar bredvid ett gäng killar och en tjej.

Alla bröt ut i applåder, visslingar och skrik efter den förvånade tystnaden. Det var härligt, att skrika hade alltid varit något för mig.
"Jag sa ju det", sa Sirius. "Dem hade något pågång." denna gång pratade vi högre.
"Mamma har ju alltid haft grejen att avslöja saker", sa James och verkade stolt.
"Det är därför du blev den du blev", sa Remus och James lipade snabbt åt honom. Applåderna tystnade ut efter ett tag och alla satte sig ned.