Adora och Minihäst

adora
Hehe jappp jag fyller i en mall senare

Min mall kommer imorgon, måste läsa på prov hela kvällen. :C

Ska man vara människa då eller vad tycker du? Jag håller på att googla lite, men tänkte bara höra vad du tycker

edit: Jadis (häxan) var halvjätte och till andra hälften något som kallas Jinn, så man skulle även kunna vara typ halvmänniska, halvjinn men idkk

Åh, det har jag också funderat på. Både häxan och Aslan kan ju magi på varsitt sätt, så tänkte att våra karaktärer kan vara väldigt starka (magiskt sätt), men utan att de vet om det? De kan ju få veta att de (tillsammans) är de enda som kan stoppa ondskan från att förstöra hela landet. Då måste de ju förstås vara födda och blivit uppväxta i Narnia. Annars kan vi köra på att de är människor.

Ja för är inte jättesugen på att vara faun, haha, men tycker också att de borde vara från Narnia! Så de kan ju vara något människoliknande som tillsammans kan utföra magi.

Det låter jättebra! Men vi måste ha Mr. Tumnus med, han är så gullig ♥
Orkar inte med någon lång beskrivning av karaktären, så kommer bara ha typ namn, utseende och övrigt - om det är okej med dig? Då kan man ju rolla fram personligheten osv?

Ja absolut! Jaa såklart Tumnus ska vara med!

Namn: Levi Mace
Ålder: 18, typ.. eller hur gamla ska de vara??
Utseende: Han är något längre än genomsnittet och ganska senig. Hans ljusbruna hår är klippt i samma korta frisyr som alla andra män som arbetar för häxan. Han har skarpa ansiktsdrag.
Övrigt: Hans mor arbetar som vakt vid häxans palats och Levi själv utbildas för att så småningom bli soldat.
Han har en duva som heter Mai.

Namn: Stella Icaria
Ålder: 18
Utseende: Brunt hår - vars egentliga nyans varierar beroende på ljuset. Skiner solen ute tar håret en mer ljusare färg av brun och så tvärtom vid mörkt väder. Hon har pigga ekorrsbruna ögon som omringas av naturligt långa och mörka ögonfransar. Ganska blek hy, små fräknar runtom näsan. Skarpa käkben, smal och slank kropp.
Övrigt: Bor tillsammans med sin mamma i en liten stuga, nära Aslan och resten av hans folk. All hennes släkt är latinska. Hon kallas för Star, då Stella betyder stjärna på latin. Älskar alla sorters djur och vill alla väl.

--

Kan du börja?

skriver i tredje person och "dåtid" nu, men säg till om du fördrar något annat.

_

Hela Levis kropp gjorde ont. För en sekund var han tillbaka och gjorde armhävningar ute i den svidande snön till ljudet av Överste Tridmans inte så ljuva stämma.
Men idag var en annan dag, en träningsfri sådan. För de andra innebar det att man kunde göra precis vad man behagade, men Levi var ambitiös (och fattig) så för honom var det arbete som gällde.
Han drog på sig en underställströja och knäppte den ljusblåa jackan som alla drottningens tjänare bar. Idag skulle han rida med ordningspolisen och kolla läget, typ. Det borde inte hända något särskilt dramatiskt en vanlig dag som denna även om det kändes som om alla var rädda för att våren skulle komma snart.

Levi var stolt över att vara en av drottningens. Han visste att de andra hade respekt för honom, att de visste att han var bra på pricka. Vad som kändes mindre bra var när han lät ett andra piskrapp gå över den unga faunens rygg och hon undslapp ett kvidande ljud. Levi såg på sin ledare. Behövde han fortsätta? Han fick bara en hård blick till svar. Tydligen.
När de tre rapp senare red vidare var Levi alldeles skakig. Han ville bara krypa ihop i sin mors famn och sova lite.

Star huttrade till när hon lämnade Mr. Tumnus varma stuga och kom ut i det kalla och vintriga landskapet: Lyktskogen.
"Är du säker på att du klarar dig själv?" Faunen såg på henne, hans blick var varm och givmild men också orolig. Han och Star hade känt varandra praktiskt taget ända sedan hon föddes och vissa delar i Narnia var mer farliga än andra. Speciellt för de goda.
"Drottningen har spioner överallt." påminde faunen henne. Star fnös till. Jadis betraktade sig själv som drottning och ansåg att hon var den som borde ha makten i Narnia. Och om inte Aslan återvände snart, kunde Star bara drömma om att allt skulle ordna sig.
Efter att ha försäkrat godhjärtade Mr. Tumnus om att hon skulle klara sig utmärkt på egen hand, småsprang hon iväg. Hon hade fått låna en halsduk av honom. Många skulle knappast tycka det var något att hurra över, men det var ändå något för att hålla henne varm.

När hon kom längre in i skogen stannade hon för en liten paus. Det var ansträngande att ta sig fram i snön. Mot norr skymtade hon den vita häxans slott bakom bergen. Synen fick henne att rysa till. Vem kunde frivilligt vara en av hennes folk? Hon bådade inte gott och tänkte inte på någon annan än sig själv.
Plötsligt hördes varggläfs och yl. Star kunde inte säga vart ljudet kom ifrån, men bråttom fick hon. Snubblade gjorde hon ett antal gånger. När hon åkte omkull för femte gången morrade hon till.
"Menar du allvar?" grälade hon, både på sig själv och på snön.
"Jag skojar inte." svarade en dov stämma.
Snön hade aldrig pratat förut och den unga flickan var ganska så säker på att den inte lärt sig det nu heller. Nej, det var frågan om något helt annat.
Försiktigt vände hon sig om och stirrade rakt in i ett par mörka ögon. Det var en mycket arg varg.
Han var inte ensam märkte hon snart. En hel flock hade omringat henne och alla verkade lika ovänliga.
"Maugrim var namnet." presenterade vargen som stint stirrade på henne. "Och du följer med oss. Du har stor tur då vi inte gör dig illa med det samma. Eller otur, beroende på hur man ser på saken."