Prs med ellisen05

Här är tråden ellisen05.

Mall:
Namn:
Ålder:
Distrikt:
Utseende:
Frivillig, och i sådana fall varför:
Personlighet:
Styrka:
Svaghet:
Familj:
Övrigt:

Min mall:
Namn: Dahlia Amberbreath
Ålder: 14
Distrikt: 6
Utseende: Ljusbrunt hår, bruna ögon.
Frivillig, och i sådana fall varför: -
Personlighet: Smart, smidig, resten rollas
Styrka: Kniv
Svaghet: Ivrig, blyg
Familj: Mamma Athea
Övrigt: -

Namn: Solamina Breath
Ålder: 13
Distrikt: 4
Utseende: Ljust, ljust hår ner till knäna, Blåa små ögon och fräknar.
Frivillig, och i sådana fall varför: Ja, hennes bästis Limo blev vald.
Personlighet: Tänker inte innan hon säger saker och ångrar sig alltid. Vill nästan allas bästa.
Styrka: Pilbåge, örter.
Svaghet: Tänker sig alldrig för, är ung.
Familj: Mamma Lovis, storebror Mino.
Övrigt: Har dyslexi.
Ska vi köra då?

Ja, vem börjar?

Kan du? Är inte så bra på det.

Visst
--------------------------
Jag stirrar mot de andra deltagarna. Jag, Dahlia, är med i spelen. Jag kommer antagligen att dö. Det känns som att alla stirrar på mig. Som att deras blickar gör mig svagare och får mig att bryta ihop. Men det gör dom inte. Det är bara flickan från Distrikt 1 som stirrar på mig. Jag fick elva när vi fick poängen. Hon hatar mig för det. Jag vet att hon kommer att mörda mig först av alla.

Jag står bredvid tjejen från distrikt 6. Varför gjorde jag det här? Jag fick 7 när vi fick poängen, minst av alla. Jag hoppas jag kan hitta någon kumpan. Killen från min distrikt var en kille som hette Jack. Han fnös åt mig när jag anmälde mig frivillig. Han var stolt över att vara med. Jag hade aldrig sett han förut. Det var säkert någon av de jätterika i distrikten. Våran familj var en av de få som inte hade mycket pengar i distrikten. Min bästis som blev vald var rik. Men de bjöd oss ofta på middag och så. Så inte jag behövde svälta. De sa alltid så. Eller de sa: " Så att inte den lilla flickan svälter." Jag var arg för det, visst, jag är tjej och ung. Det är mitt andra år då jag kan vara med. Jag ska satsa på att ta en pilbåge och springa. Många kommer döda mig först. Det tror jag. Jag är yngst och fick minst poäng. Jag kanske kan knyta band med tjejen från distrikt 6. Eller så kör jag solo. Bara jag vinner.

Jag håller andan och tittar mot huset med vapen. Det ligger knivar där. Om jag skulle kunna få tag på dom, i livet skulle jag kanske klara mig en stund. Jag hör flickan från Distrikt fyras andetag. Hon ser nästan lika nervös ut som jag känner mig. Hon är från fyra, men hon är inte som dom andra. Hon var frivillig, men hon verkade ha ett band till tjejen som blev vald.
"4... 3... 2... 1..."
Jag hoppar ner från piedestalen och springer med andan i halsen. Ordet ´knivar´ ekar i mitt huvud.

Jag springer så snabbt jag kan och hinner ta pilbågen och pilarna. Sen springer jag mot skogen medans resten försöker döda varandra. Varför? Jag fortsätter springa. Jag stannar till och kollar mig bak. Båda i distrikt 1, 2 och 3, även killen i mitt distrikt börjar slå läger bredvid grejerna. Killen från 10 ligger död på marken. Även tjejen från 11. Tjejen från 10 springer för sitt liv från killen från 11. Jag försöker hitta tjejen från 4 men hittar hon inte. Jag fortsätter springa. Jag ser en bäck rinna och en liten grotta. Hålet är tillräckligt stort för att jag ska rymmas i genom. Tjejen från 6 kanske ryms i hålet, men inte de andra. Grottan är väldigt stor när man hoppat ner. Jag bestämmer att slå läger där.

Jag drar åt mig ett bälte med knivar på. Alla mina inre organ skriker; 'Spring du hör inte hemma här! Spring!'
Jag ser skogen stadigt växa sig större för mitt synfält. Jag hör fotsteg bakom mig men jag kan inte vända mig om. Jag springer och springer tills jag kommer till en bäck med en liten grott öppning. Jag kryper in och känner hur tyget på jackan som jag har skaver mot berget. Jag hoppar försiktigt i och landar i grottan. Den är stor och undan gömd för karriärister. Den hade varit perfekt om det inte hade varit någon annan där. Flickan från nummer fyras ögon lyser mot mig.

Jag får panik men vågar inte skrika. Jag trodde inte hon skulle komma. Jag reste sakta min pilbåge mot henne. Frågar:
" Ska, ska vi samarbeta?" frågade jag men ångrade mig sen. Någon av oss kommer dö så småningom. Jag stirrade på henne. Det var inte det bästa tillfället i mitt liv. Jag spände bågen sakta.