Omöjlig vänskap (B)

Hehe det här är ingen HP FF, men det är lite fantasy så den passar väl in här

Läs gärna min andra "Mitt liv som Hedwig"

_




Omöjlig vänskap

”Ding, dong” lät ringklockan på lägenheten. Love, hennes lilla dvärgschnauzer, kilade ut i hallen och skällde på besökaren. Alice, som låg på sängen, reste sig långsamt upp och stängde av sin nya svindyra iPad. Ringklockan ringde igen. Alice gick igenom vardagsrummet och sparkade iväg en av Loves hundleksaker. Leksaken for iväg mot soffan och Love rusade ut ur hallen och in under soffan när han hörde ljudet av leksaken. Alice kom fram till dörren och öppnade.
”För mig är det helt otroligt hur långsamt man kan öppna dörren” sa Alice bästa vän Isabel.
”Det är kul att träffa dig också” sa Alice och kramade om henne.
”Är du klar? Antagligen inte” sa Isabel och tittade ner på Alice fötter. Hennes rosa tofflor matchade hennes rosa mjukisdress. Alice vände sig om och gick mot sitt stora sovrum och lade sig på sängen. Isabel stegade fram till garderoben och drog upp dörrarna. Alice rusade upp från sängen och kastade sig fram till den överfulla garderoben och innan hon hann stänga igen dörrarna rasade alla hennes tröjor och klänningar ut på golvet.
”Åååh nej! Isabel! Kolla vad du har gjort!” sa Alice.
”Men herregud! Jag kan väl inte veta att du inte får plats med alla dina kläder i garderoben” svarade Isabel med en sur ton i rösten. Alice plockade fram ett svart linne med paljetter på och ett par svarta jeans. Hon drog försiktigt ut en proppfull låda och plockade ut ett skärp med nitar på.
”Det där är inte snyggt.” sa Isabel.
”Nehä.” svarade Alice. Hon brydde sig faktiskt inte det minsta om vad Isabel tyckte. Alice gick ut ur sovrummet och in i hallen. Hon öppnade en annan garderob och tog ut sin vita seglarjacka och ett par Converse.
”Vi kommer för sent om inte du knyter skorna på två sekunder” sa Isabel.
Alice drog fram en liten väska och plockade ner mobilen, nycklar och sitt busskort. Hon och Isabel sprang till hissen och tryckte på knapparna febrilt. De rusade ut ur hissen och ut på gatan. Bilar och och bussar susade fram på vägen. De fortsatte att springa till busshållplatsen och bussen började synas längre ner på gatan.
”Alice! Du är snabbast i klassen spring lite nu då!” sa Isabel. Bussen stannade och några passagerare gick av. De som stod på busshållplatsen klev på och betalade busschauffören. Alice kastade sig in i busen och grävde i sin väska efter busskortet. Isabel kom flåsande efter och klev på. Alice gick och satte sig längs bak i bussen bredvid några killar och tjejer. Isabel kom efter.
”Jag började träna på geometriläxan igår. Aldrig att jag kommer klara mig på provet!” sa Caroline, en tjej i Alice parallellklass.
”Prov?” sa Alice.
”Ja men du vet det där provet som vi pratade om i torsdags? Jag hade helt gömt bort det” sa tjejen.
”Du skojar med mig nu va? Isabel du måste säga att jag mådde illa och gick hem” sa Alice och vände sig till Isabel. Bussen saktade ner och de flesta som satt i bussen klev ur och gick mot skolan.

______

Jag vet att de här " tecknen ser lite skumma ut men jag orkar inte ändra alla ^^

Bra, mer!

Tack Tipsa vänner!

Okajj ;D

Sådär bra men mer:...

Det blir bättre! ^^

En till del:

_

”Jag kommer att vara snälla mot er idag. Det kommer en ny kille och om ni är schysta mot honom behöver ni inte ha prov på geometrin” sa Alice mattelärare. Tjejerna viskade till varandra och killarna började kasta papper på varandra. Någon knackade på dörren till klassrummet och rektorn kom in. Med sig hade hon en vacker pojke med gröna ögon. Hans hy var lysande vit och hans svarta hår stod åt alla håll. Han tittade osäkert runt i klassrummet och de gröna ögonen mötte Alice blick.
”Sluta stirra Alice!” viskade Isabel. Alice böjde ner huvudet, men tittade sedan upp lite försiktigt.
”Det här är Toren. Han har precis flyttat hit från östra England. Var snälla mot honom nu” sa rektorn och gick. Toren satte sig längst bak i klassrummet och lektionen började.

”Kan det inte börja några snygga killar i klassen i stället för några som ser ut som spöken?” sa Isabel till Alice på rasten. De var på väg mot cafeterian för att köpa något att äta.
”Han ser inte ut som ett spöke. Han är bara lite blek. Några dagar i den här staden och han kommer se ut som alla andra” sa Alice.
”Antagligen” svarade Isabel och plockade på sig en macka med ost och skinka på. Alice tog en liten flaska vatten och beställde sedan en kaffe latte.
”Hur lite äter du egentligen? Är det där din lunch?” frågade Caroline, tjejen från bussen.
”Japp” sa Alice. Hon var trött på att alla kommenterade hennes matvanor.
”Ska du inte äta något?” frågade Caroline.
”Bry dig inte” sa Alice. Isabel tog en pastasallad från disken och gick fram och betalade. Alice gick tätt efter henne. De gick och satte sig vid bordet som stod vid fönstret i mitten bredvid en plastig krukväxt. Det var som vanligt ledigt eftersom alla visste att det tillhörde Alice och Isabel. Om de frågade någon om de ville sitta där fick man inte säga nej. Om man satte sig där innan Alice och Isabel blev man utstirrad tills man flyttade på sig. Det var som en oskriven regel. Isabel öppnade sin pastasallad och tog ett bett av sin macka. Alice blåste på sin kaffe och smakade sedan försiktigt på den. Isabel plockade fram en gaffel och lade den framför Alice. Så gjorde de alltid. Isabel köpte pastasallad, som hon sedan lät Alice ta.

Dagarna flöt på och Alice började undra när Toren skulle bli brunare. Hans hud förblev vit och hans ögon förblev gröna. Varje dag han kom till skolan såg han tröttare och tröttare ut. Tjejerna hade slutat bry sig om honom eftersom han knappt pratade med de. Han pratade inte ens med Alice.

Alice stegade in i klassrummet en timme försent. Läraren, som stod vid katedern, tittade upp, suckade och tittade sedan ner i sina papper. Ingen orkade skälla mer på Alice. Hon kom när hon ville och när hon tyckte att hon behövde det. Platsen bredvid Isabel, i mitten, var det ingen som satt på. Alla visste att platsen tillhörde Alice. Och när Alice satt själv var det bara Isabel som fick sätta sig bredvid henne.
”Ska vi shoppa idag?” viskade Isabel till Alice.
”Hinner inte. Måste handla mat till Love och ringa städerskan så att hon kommer i morgon i stället.” viskade Alice tillbaka.
”Aha. Guud vad synd!”
”Jag har letat överallt, men man kan verkligen inte beställa hem ‘Gold’ från internet”
”Nej” viskade Isabel. Matteläraren började prata om var man skulle sätta X:et i en uträkning. Alice vilade huvudet på bänken och började tänka på Toren. Hon undrade om han aldrig sov. Och om han aldrig var ute i solen. Kanske var han allergisk mot solljus? Och varför pratade han inte med henne? Hennes tankar blev mer och mer suddiga och till slut somnade hon.
__________

Den är lite mer tjejig än min andra Hope you like it!

Bra! Det börjar bli mer spännande, mer!

Tack

Bra skrivit. Snälla skriv mer.

varsågod ^^



Håller med, snälla skriv mer!