Rosen som aldrig tycks slå ut

Hej!

Jag ska skriva en FF om den nästa generationen av Harry Potter. Det kommer skrivas ur jag- perspektiv. Jag kommer förmodligen lägga ut ett inlägg har varannan dag, men jag lovar inget! Ge mig gärna konstruktiv kritik, och om du tycker om den här FF:en så kommentera ytterst gärna. Det kan hända att det dyker upp fula ord här och där, men om ni tycker att någonting är störande i texten så uggla gärna mig. Om ni vet att någon gillar denna sorts FF så tagga hen gärna!

Lite taggningar:
LinneaPotter
Marina Granger
elly lovegood
Shadow of hope
Mysismy
Softodisen
Missy The Timelady

Förlåt om ni inte vill bli taggade!

Läser super gärna!!!!!!!!

Tack!

Varsågod!!

LÄSER!

Läser!!!

Läser!

Kapitel 1

Jag vaknade av att fåglarna kvitterade i en kör.
Det tog ett tag att slå upp ögonlocken eftersom solljuset bländade mig. Jag såg de turkosa väggarna och ett nattduksbord framför mig. Ett leende spred sig över mina läppar, för det var såhär livet alltid borde vara. När jag tänker efter skulle väl inget kunna bli bättre än att hälsa på sina kusiner och besöka Snäckstugan? Nej, eller bara om Ted var här, Ted Lupin. Det pirrade i hela mig när jag tänkte på honom. Just i det härliga ögonblicket hörde jag ett välbekant skrik, Neas skrik. Jag uppfattade snabbt orden.
"Linnea, kom nu, vi ska bada ju!" som jag trott var det min kusin Nea. Nea var väldigt livlig och busig, men hon var absolut den smartaste 8: åriga ungen jag träffat.
Jag drog på mig upp ur sängen och gäspade.
Sedan tog jag ett djupt andetag och skrek tillbaka till Nea:
"Vänta jag måste bara klä på mig!"
Jag sträckte på mig i ett par minuter, sen satte jag på mig en vit kort, ganska barnslig klänning. Det dunkade när jag sprang ner för den gamla, slitna trappan.
"Hej Linnea, jag antar att Nea redan berättat att vi ska bada." sa min moster Fleur mjukt.
Fleur var väldigt vacker, hennes blå ögon och blonda hår skulle vem som helst offra sin högra hand för.
"Nea väntar där ute, hon har med sig frukost." fortsatte Fleur och blinkade.
"Tack!" svarade jag och rusade ut ur det gul målade, gamla köket med en behaglig doft av valmo.
Jag hittade direkt Nea ,med sin blå baddräkt på, som dukade fram tallrikar, glas och bestick.
Neas ansikte var omöjligt att inte lägga märke till, hon hade rödblont hår, blåa ögon och ett otroligt ansikte som hade fräknar överallt! Nea var helt enkelt vacker.
"Sätt dig!" sa hon upphetsat.
Jag gjorde som hon sa och satte mig på den hårda klippan.
"Ska vi äta nu och bada senare eller tvärtom?" frågade hon.
"Jag åt ingen frukost, så vi äter." det kurrade i magen.
"Okej!" svarade hon medans hon dukade fram pannkakor.
"Hur många?" frågade hon och höll tre i handen.
"Två kanske..." fast min mage skrek efter fem.
"Två... På din beordnad sir." svarade hon och placerade pannkakorna på min tallrik.
Vi skrattade båda två, eftersom Nea alltid försökte låta viktig.
Vi samtalade om allt från Hogwarts, mitt tredje hem, till killar. Jag nämde förstås inte Ted. Allting var som det skulle, härligt och skönt.

Super bra!!!

Super duper bra!¨