Privat mellan Ripadal och TildeW

Här är vår tråd.

Mall:

Namn: Sam Uma Jones
Ålder: 17
Utseende:
Familj: Mamma Aimée, pappa Colin och lillebror Thom
Bakgrund: Sam har alltid levt i en och samma by i hela sitt liv. Ända sedan hon var liten har hon drömt om att bli äventyrare som riddarna, men hennes pappa sa hela tiden att det var bara drömmar och att hon inte kunde bli en riddare. Än idag försöker hon övertyga sin familj om att det är möjligt.
Personlighet: Sam är väldigt nyfiken, vilket leder till vissa saker som kanske inte är så bra för henne. Hon tror på häxor, troll och allting övernaturligt. Men bortsätt från de andra tror hon att de är goda.
Övrigt:-

Namn: Caius.
Ålder: Utseedemässigt runt 18, men han är annars 1018 år och har varit vampyr i 1000.
Kön: Man.
Utseende; http://vignette2.wikia.nocookie.net/ygotas/images/4/43/4045_138067.jpg/revision/latest?cb=20140124002906'
Gillar: Blod.
Ogillar: Att jämnt vara på flykt.

Vill du börja eller ska jag?

Jag är usel på att börja

Jag börjar då!
------------------------------------------------------
Det var en helt vanligt torsdag morgon. Eller, det var i alla fall vad jag trodde. Utanför vårt lilla hus som stod mitt inne i byn sprang byborna omkring som vilsna höns. Jag sprang direkt ut i bara mitt nattlinne och fram till den närmaste personen. Det var en gammal kvinna, och man såg tydligt att hon stod men ena benet i graven.
"Ursäkta mig, men kan du förklara vad som händer?" Frågade jag.
"Men kära du, vet du inte?" Säger hon och ser förbryllat på mig.
Jag skakade lätt på huvudet.
"En har varit här!" Säger hon.
"En vadå?" Frågade jag.
"En vampyr!" Säger hon och det var de sista hon sa innan hon gick iväg.
Jag stod chockat kvar på stället. En vampyr? I våran by?

Gömd någonstans i stod en man vid namn Caius och han var ingen vanlig man, han var en vampyr.
Han hade just släckts sin törst och som vanligt kunde människor inte hålla sig borta från att få panik.
Han suckade, ständigt på flykt.
Han kastade sig genom träden till en liten koja han byggt i skogen

Npgon timme gick och jag stod kvar på samma ställe som jag varit på tidigare. Det var inte förens jag kände en hand på min axel som jag regerade.
"Samantha, älskling. Du kanske vill gå in och byta om!" Viskar min mamma Aimée i mitt öra.
"Mamma, jag har sagt till dig att kalla mig Sam" mumlar jag och går in i huset igen.

Jag byter snabbt om till ett par läderbyxor och en tröja. Det är inte så vanligt att flickor, eller kvinnor över lag bär en sådanhär klädsel. Men jag har alltid varit fascinerad utav männens stil och jobb.
"Nej Thom, du är alldeles för ung!" Hör jag min pappa säga ifrån köket.
"Okej, förlåt för att jag frågade" hör jag Thoms röst.
Jag går snabbt ut i köket.
"Vad pratar ni om?" Säger jag snabbt.
"Vi pratade bara om hur byn ska skicka ut några män i skogen för att leta efter den hör blodiga mördaren. Thom här, ville förstörs följa med. Men han är för ung!" Säger min pappa lugnt.
"Men... Jag är inte för ung va?" Säger jag.
"Åh, Sam. En dam kan inte leta efter vampyrer. Det var nog det dummaste jag hört" skrattar pappa.

Caius satt och lyssnade, han hörde vad folk sa ända till platsen där han satt.
Inte mycket kunde döda honom och även de få saker som kunde göra det var för lånsam för honom och på dagarna höll han sig ändå borta från solen.

Jag suckade djupt för mig själv. Varför tror människor fortfarande att jag inte kan vara som männen. Jag är väl minst lika modig, om inte modigare. Jag tänkte en stund. Men bestämde mig tillslut att det var dags att jag visa vad jag går för. Jag gick in i mitt rum och tog fram en läderväska som en gång i tiden tillhört min pappa. Jag packade ner lite bröd och vatten innan jag gick ut bakvägen som leder mot skogen.

Jag irrade omkring lite först innan jag tillslut hittade en stig. Jag gick på stigen en stund innan jag kom fram till ett rätt så märkligt ställe. Det fanns en koja. En koja som jag är ganska säker på inte var här för veckan.
"Ehhh... Hallå?" Säger jag och närmar mig kojan.