Vingarna på min rygg [SV]

Hej!
Jag hade tänkt börja på en ny fanfic!

Om man klarar att läsa Harry Potter klarar man helt klart det här!

Än så länge har jag faktiskt inte skrivit på denna så mycket. Nästan ingenting alls faktiskt. Bara lite av handlingen som ni ser här under.
Varför lägger jag upp någonting som jag inte ens vet så mycket som?
Jo för att jag tänkte att det skulle vara ett kul projekt där ni ugglade mig om händelser och personer som ska vara med!
Om ni då gör detta så beskriv gärna så mycket som möjligt om din person/händelse.

Jag kommer nog vänta lite innan jag lägger upp första delen då jag har fått lite kommentarer om intresse!

Hoppas att ni tycker att detta projekt verkar kul.

Handling



__________________________________________________

Jag hoppas att ni vill bevaka denna fanfic!
Ni kan redan nu skicka in idéer om händelser och personer!

Taggar!

Läser!!!!

Hinner tyvärr inte läsa

Läser kanske, tagga mig vid första kapitlet.

Läser! Tack för taggningen ♥

Verkar bra tack för taggningen!

Kul! Bevakar!

Verkar bra, bevakar c:

Del 1


Solen gick upp bakom bergen. Miro bländades då han råkade titta direkt in i solen, någonting som falkögonen inte riktigt tålde.
Miro brukade ha på
sig solglasögon men i falkform skulle det bara se konstigt ut med ett par
solglasögon, de skulle också glida av näbben hela tiden. Miro lyssnade noga efter något minsta ljud. Det hade varit en galen natt, explosioner,
rivna väggar och skrik. Det var knäpptyst nu. Han sträckte ut de bruna och vita vingarna och gled ifrån det mossiga taket som nu förlorat
mer än hälften av tegelplattorna. Miro gled sakta in genom fönstret till hans sovrum. Han landade försiktigt på golvet så att et inte skulle höras
om det var någon på våningen under.
Människa! Tänkte Miro. En välkänd känsla spreds i kroppen. Fjädrarna gled
ljudlöst in i kroppen, näbben blev till en mun och en näsa. Kroppen växte till mänsklig storlek och klorna åkte in och förvandlades till naglar.
Klädstrimmor ko flygande från alla håll, de bildade de byxorna, tröjan
och strumporna som han hade haft på sig innan de kom till attack. Det ända som var kvar av falken var ögonen. Det var anledningen till att Miro brukade bära solglasögon. Som ni kanske har hört har en falk väldigt bra syn. Det var ju en fördel. Han tog några första steg. De kändes konstiga då han suttit stilla på taket hela natten. Han gick ner för trappan.. Det var dammigt, det låg tegelstenar utrivna från väggarna. "Mamma!", ropade Miro genom huset. Det ekade tillbaka. "Pappa!", fortsatte han men fick fortfarande inget svar. Det skramlade till vid Miros fötter. Pappas trollstav!

__________________________________________________

Jag hoppas att ny tycker om första delen!

Taggar:

Den var bra