Surviving the Past

Titel: Surviving the past
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel: 23+
Färdigskriven: Ja
Rating: PG
Författarens ord: Denna bok finns på engelska att läsa på wattpad. Sök antingen på Surviving the past eller på Klaestron. Har även påbörjat en uppföljare som heter Surviving the Present. (dock kan de försvinna inom en snar framtid) Allt tal är skrivet på svenska, även om det ska vara på engelska så att alla kan förstå vad som sägs

Beskrivning: En kvinna hittas ute på ett fält i ett land hon inte kan komma ihåg att hon besökt, hon kunde inte heller komma ihåg vem hon var eller varifrån hon kom. Efter att ha vant sig med sitt nya liv, förändras allt när en uggla kommer med ett erbjudande som är för bra för att tacka nej till. Vem är hon, och varför kallar en viss trolldryckslärare henne för Lily?

Det här är berättelsen om hur Lily Potter försvann och hur hon överlevde sitt förflutna.
Jag äger inga rättigheter till karaktärerna, bortsett de jag själv lagt till. All cred till vår drottning!

--------------------------------------------------------------
Kapitel 1 - 1981

Det var den första november, den tidiga morgonen gav den unga kvinnan som var ute på en promenad en rysning. Hennes andetag bildade små moln framför henne när hon ökade takten, hon närmade sig ett gammalt fält som under sommar månaderna huserade antingen får eller kor. Hon genade ofta över fältet oavsett årstid, då det gjorde vägen till hennes lägenhet mycket kortare. När hon hade kommit halvvägs över fältet fick hon en kuslig känsla av att inte vara ensam, hon såg sig omkring men kunde inte se någonting förutom den gamla fallfärdiga ladan. Hon gick några steg till i hopp om att bli av med känslan, medan hon tittade sig omkring såg hon någonting som fick henne att hoppa till. Hon såg vad som liknade en skyltdocka i mänsklig storlek, liggandes bredvid ladan, den hade kläder på sig. ”Vad skumt” Tänkte hon medan hon långsamt närmade sig det bortslängda objektet.

När hon kom närmare kunde hon se att den hade på sig ett par jeans och en stickad grön tröja, med mörka fläckar på sig. När hon bara var några meter ifrån dockan såg hon att det liknade blod, hon såg även att det inte var någon docka alls utan en människa. Hon flämtade och skyndade sig fram till den dödligt bleka kvinnan, hon satte sig på knä bredvid henne och sökte efter en puls med ena handen medan den andra sökte efter hennes telefon hon hade med sig i väskan. Medan hon pratade med operatören på larmcentralen hittade hon äntligen en puls, men den var svag.
”... En ambulans är på väg till din position, kan du snälla stanna kvar i telefonen. Jag behöver ytterligare information, vad är ditt namn?” Kvinnan hörde mannens frågande röst och återvände från sitt fokus på de svaga pulsslagen. ”Eh, ja visst; jag heter Jordan, Jordan Elm.” Jordan tittade på kvinnan framför sig och kunde inte låta bli att tänka på hur fridfull hon såg ut.

”Okej Jordan, känner du kvinnan?” Hennes ögon var fast på kvinnan och hon skakade på huvudet innan hon kom på att han behövde ett muntligt svar. ”Nej jag känner henne inte, jag hittade henne bara. Hennes puls är väldigt långsam, när kommer ambulansen?” Jordan kände sig frustrerad över frågorna, kvinnan behövde medicinsk hjälp nu!

”De borde vara där vilken minut som helst nu, stanna kvar på linjen; jag har några fler frågor...” Jordan slutade lyssna så fort hon hörde det välbekanta ljudet av sirener som närmade sig, hon höll fortfarande i kvinnans handled och fokuserade på den allt svagare pulsen igen. Ambulansen stannade utanför fältet och hon kunde se sjukvårdarna komma springande.

De flyttade på Jordan och började undersöka kvinnan för att sedan få upp henne på en bår. Jordan stod några meter därifrån och såg hopplöst på när de arbetade, kvinnan hade brunt håt med en hint av koppar i det och trots sitt nuvarande tillstånd; såg hon slående vacker ut. Sjukvårdarna lyfte upp kvinnan och började gå med henne mot den väntande ambulansen, de bad Jordan att följa med och plötsligt befann hon sig i ett av de många väntrummen i det närmaste sjukhus. Det kändes som om hon väntat i timmar, hon kom ihåg sist hon varit där, i samma väntrum. Jordan fick en klump i magen när minnena kom tillbaka. Lite mer än ett år tidigare hade hon suttit där och väntat ängsligt i väntan på att doktorn skulle rädda hennes storasyster, hon hade inte klarat sig.

Hon kände tårarna välla upp när hon stirrade på golvet, plötsligt kom ett par fötter in i hennes synfält och någon hon inte kände pratade med henne. Jordan tittade upp och torkade snabbt bort tårarna innan hon tittade den vitklädda doktorn i ögonen.

”Är det du som är Jordan Elm?” Frågade han försiktigt, hon nickade till svars. ”Kvinnan du hittade skulle vilja träffa dig, men det är lite vi skulle behöva prata om först; om du vill komma med här” Fortsatte läkaren, Jordan ställde sig upp och följde efter honom. De gick in på ett kontor och han bad henne sitta ner innan han satte sig ner vid skrivbordet. ”Så, det jag ville prata med dig om är att kvinnan du hittade pratar inte ett ord svenska.” Jordan lyfte ett ögonbryn men valde att inte kommentera, hon såg inte vad problemet var. ”Hon vet inte var eller vem hon är. Vi tror att hon har fått ett ordentligt slag i huvudet, även om resultaten säger annorlunda. Det finns inte hur många sätt som helst som man kan få minnesförlust på” Fortsatte läkaren, han log mot Jordan, men hon var inte road.

”Vad har det här med mig att göra?” frågade hon irriterat. ”Ja, eftersom hon inte vet vem hon är och det inte är något fel på henne, vad vi kan hitta; undrar jag om du kunde ta in henne ett tag? Bara medan polisen tar reda på var hon hör hemma.” Jordan stirrade på doktorn, hennes tankar for åt alla möjliga håll. ”Varför kan hon inte bara stanna här?” tänkte hon för sig själv och drog ihop ögonbrynen, det var någonting skumt på gång.

Jordan öppnade tveksamt dörren till det rum den mystiskt kvinnan skulle vara i, hon tog ett djupt andetag medan hon gick in. Kvinnan kollade mot dörren när hon hörde den öppnas. Hon stirrade på kvinnan som kom in, hon hade på sig en scarf och en öppen vinterjacka. Hennes hår var färgat rött och hon hade bleka oroliga ögon som skannade rummet innan de landade på henne. ”Åh, du är vaken” Sa Jordan i en viskning, kvinnan drog ihop ögonbrynen lite då Jordan hade pratat på svenska.

”Förlåt, jag förstår inte” Sa den mystiska kvinnan med en snäll röst på engelska. ”Nej, förlåt mig, jag var bara chockad över att du var vaken” Sa Jordan leende och satte sig i en stol bredvid sängen. ”Var det du som hittade mig?” Frågade kvinnan och log tillbaka. Jordan nickade till svars. ”Tack... Vad heter du?” fortsatte kvinnan. Jordan tittade den andra kvinnan i ögonen och kunde se en viss sorg i de blekgrå ögonen. Nu när hon tänkte på det såg de fel ut till det mörka håret. ”Jag är Jordan, jag blev informerad att du inte minns något från din olycka...” Jordans röst dog ut och hon tittade bort.

Kvinnan suckade och Jordan kunde höra sorgen i hennes röst när hon svarade mjukt. ”Nej, jag kan faktiskt inte minnas någonting alls sedan jag vaknade upp här. Jag har ingen aning om vem jag är eller var jag hör hemma.” Jordan tittade på henne igen och kände medlidande för kvinnan utan ett förflutet. ”De frågade mig om jag kunde ta in dig medan polisen letar reda på mer fakta om dig. Men jag går bara med på det om du vill” För att lätta på stämningen fortsatte Jordan. ”Du behöver inte bestämma dig nu. Men vi kanske borde ge dig ett smeknamn tills vi vet vad du egentligen heter?” Jordan log åt kvinnan som nickade till svars.

Kvinnorna spenderade dagen tillsammans och försökte bli mer bekanta med varandra, de försökte även hitta på ett bra smeknamn på den mystiska kvinnan. Jordan tyckte att det var lättare än vanligt att prata med henne, normalt sett tyckte hon att det var svårt med nya människor. Hon mådde mycket bättre nu än hon gjort tidigare under dagen, i väntrummet. Jordan höll på att lära kvinnan ett par ord på svenska och deras betydelser när dörren öppnades, där stod doktorn hon pratat med tidigare. ”Jag ser att ni kommer överens” sa han på engelska. ”Det är dags för er två att gå nu tyvärr. Det finns ingenting mer vi kan göra eftersom du verkar ha läkt av dig själv på något mirakulöst sätt...” Hans röst dog ut och han tittade menande på kvinnan i sängen, innan han nickade och lämnade dem ensamma.

”Läkt av sig själv” Jordan tänkte på läkarens ord innan hon uppmärksammade at kvinnan nu var påklädd och stod bredvid sängen istället för att ligga i den. ”Redo att gå?” Frågade Jordan och började gå mot dörren när hon nickade. Innan de gick mot Jordans lägenhet frågade hon; ”Vad tycker du om namnet Althea?"

Oh, spännande. Jag läser och bevakar

Kapitel 2 - Insikter

När kvinnorna äntligen kom fram till Jordans lägenhet, visade hon snabbt upp sin lilla tvårums lägenhet, efter den korta rundturen som slutade i Jordans sovrum började Jordan att rota i sin garderob. ”Jag tror att jag kan hitta något du kan ha så du slipper de smutsiga kläderna ett tag.” Hennes nya roommate sa ingenting, men såg sig om i rummet. Det var en mysig liten lägenhet med mycket jordiga toner både i möbler och väggarna, det var rent men ändå inbott. Jordan gav henne en hög med kläder innan hon tog ett mjukt tag om hennes handled och ledde henne till badrummet.

”Jag tänkte att du kanske skulle vilja ta en dusch” sa Jordan och visade var allt fanns innan hon gick ut ur rummet.”Jag gör lite middag medan du blir klar, jag hopps kläderna passar. Vi får nog gå och shoppa lite åt dig imorgon om du orkar” Hon fick ett leende till svar och Jordan nickade innan hon stängde dörren och gick till köket för att göra i ordning lite middag. Jordan lät soppan sjuda och gick in i vardagsrummet för att bädda på soffan.

Hon drog en djup suck när hon tänkte på sin familj för en sekund, Jordan var den enda som fortfarande levde. Hennes syster hade dött i en bilolycka förra året och hennes föräldrar hade blivit slaktade av en varulv, hennes pappa var en trollkarl och hennes mamma mugglare. Jordan och hennes syster hade varit i Tyskland och besökt vänner när det hände. Varulven hade letat upp hennes föräldrar och hennes pappa dog när han försvarade sin fru, när polisen kom dit trodde de att en varg eller björn tagit sig in.

Jordan hade hört rykten om vem varulven var, men hon trodde inte riktigt på att någon kunde heta Fenrir så hon ignorerade ryktena. Även om hon hittade varulven som var skyldig fanns det ingenting hon kunde göra åt saken, Jordan var en ynk. När hon nu stod i sitt vardagsrum och bäddade soffan, tänkte Hon på hur hennes syster och pappa hade försökt hjälpa den stackars kvinna som nu bodde här, hennes pappa hade varit en helare och var den bästa i landet, enligt Jordan själv. Ljudet av att duschen stängdes av tog Jordan tillbaka till verkligheten och efter att hon lagt ner påslakanet gick hon tillbaka in i köket för att hälla upp soppan.

När hon placerade de två skålarna på bordet fick hon sällskap av den andra kvinnan, som såg betydligt yngre ut nu när hon var renare. De satte sig ner och åt i bekväm tystnad, när de ätit upp bestämde sig Jordan för att prata. ”Jag har bäddat på soffan åt dig, tills vi kan fixa en ny säng åt dig.” Den andra kvinnan var på väg med disken till diskhon, hon blev rädd av hennes röst och tappade skålen hon höll i som gick i bitar på golvet.

”Förlåt, förlåt!"Sa hon när Jordan nästan flög ur sin stol till hennes sida, kvinnan hade plockat upp alla bitarna i händerna. Plötsligt började lamporna att blinka och skålen var genast hel. Kvinnorna tittade på varandra i chock, Jordan kunde bara tänka på en enda sak. ”Merlin, jag bor med en häxa” Hon tog sig ur sina tankar och harklade sig. ”Althea verkar vara det perfekta namnet för dig, och jag tror att jag precis fick reda på något om ditt förflutna” Sa hon med en viss humor i rösten, den andra kvinnan kollade på henne med höjda ögonbryn, hon var tydligt chockad. ”Va, varför, vad vet du och hur?” Hennes ton var desperat. ”Du helade både dig själv och skålen, namnet Althea betyder helande. Och när det gäller ditt förflutna vet jag nu att du min vän, är en häxa”.

Känn dig bevakad

Kapitel 3 - 1990

Althea satte sig ner hårt på soffan i sin lägenhet, det hade varit en tuff dag på jobbet och det närmade sig årsdagen av hennes olycka. Åren hade passerat fort sedan hon vaknade upp på sjukhuset, polisen hade inte hittat något mer som kunde hjälpa henne att ta reda på vem hon var. Hon hade haft ganska svårt att acceptera att hon var en häxa, men efter Jordan berättat om sin familj och visat henne böcker blev hon mer övertygad.

De bodde inte i närheten av några trollkarlsbyar (de var vanligare i de norra delarna av Sverige) så efter nio år i landet hade hon ännu inte mött någon häxa eller trollkarl, detta gjorde att hon kände sig väldigt isolerad. Althea hade visserligen övat upp lite småtrick för att underlätta i vardagen.

Livet hade förändrats ganska markant för Althea, hon bodde nu med sin sphynxkatt Lilja i Jordans tvårumslägenhet. Jordan själv levde med sin 11 månader gamla son Jamie några kvarter där ifrån. Althea jobbade som engelsklärare och passade ofta Jamie på helgerna så Jordan kunde jobba extra. Kvinnorna hade blivit som systrar och spenderade gärna tid tillsammans, men vid varje årsdag drog sig Althea mer och mer undan.

Althea drogs från sina tankar tack vare dörrklockan, hon reste sig från soffan och möttes av Lilja vid ytterdörren. Hon visste redan innan att det var Jordan och Jamie på andra sidan, hon hade inte många andra kontakter och ville ha det så. Jamie gick på ostadiga ben när han fått av sig sin overall, han tog tag i Liljas svans och pratade på med henne. ”Vi ville bara komma att du var okej” sa Jordan plötsligt bakom ryggen på Althea som ryckte till, hon suckade. ”Jag försöker inte att tänka på det.”

Jordan visste att Althea ville veta vem hon varit, hon hade därför ugglat sina kontakter i trollkarlsvärlden, hon hade inte många kontakter men hon ville inte ge upp. ”Har du hört något från dina bekanta?” Frågade Althea plötsligt. Jordan skakade på huvudet och såg på henne med sorg i blicken. ”Nio år... Det har gått nio år och ingen har sökt mig, jag har inte fått tillbaka ett enda minne. Jag tror att det är dags att ge upp.” Suckade Althea.

Besöket från hennes syster slutade ganska stelt, hon ville bara vara ifred. När de lämnat henne så satte hon sig åter igen på soffan, Lilja hoppade upp och la sig i hennes knä, spinnandes. Klockan slog 22, Althea och Lilja halvsov på soffan med en bok öppen. Plötsligt hördes ett knackande ljud från fönstret. Althea hoppade till när hon såg en stor ståtlig uggla utanför fönstret, hon hade aldrig skickat en uggla till någon förut och hade heller inte fått någon. Hon öppnade fönstret med skakiga händer och släppte in sin kvällsgäst som genast flög upp och satte sig på bokhyllan efter att ha släppt av ett brev på vardagsrumsbordet.
Hon öppnade sigillet försiktigt och tog ett djupt andetag innan hon vågade läsa brevet.

Miss Elm.

Jag råkar veta en hel del om din situation, en bit av pusslet du löser kan finnas i annonsen jag bifogat på baksidan av detta pergament. Jag hoppas verkligen att ni tar tillfället i akt och hittar det du söker. Ugglan kommer att vänta på svar, be henne att återkomma om ni behöver mer tid att tänka.

/ En Vän

Althea tittade förvirrat på brevet i sina händer, texten var skriven med fjäderpenna och handstilen var vacker. Författaren var duktig med fjäderpennor. Efter att ha läst om brevet vände hon på det, det fanns ett tidningsurklipp fastsatt på pergamentet.

"Hogwarts anlitar nu!
Har du en passion för att undervisa framtidens häxor och trollkarlar av Storbritannien? Har du erfarenheter av mugglarvärlden? Om du har svarat ja på dessa frågor bör du fundera på att söka posten som lärare i mugglarstudier. Anställningen börjar den 1a Augusti och tills vidare. Intervjuer kommer att hållas i Maj; vi väntar din uggla idag!”

Althea kollade över annonsen igen, hon trodde att någon skämtade med henne. Hon hade jobbat som engelsklärare de senaste åren och levt mer eller mindre som en mugglare under 9 år. Ju mer hon tänkte på det, detsto mer ville hon skicka ett svar. Men hon ville ha Jordans åsikt innan hon gjorde någonting drastiskt. Hon bad ugglan att återkomma dagen därpå och hoppades verkligen att den förstod henne när den flög ut i natten.

Underbart bevakar

Kapitel 4 - Breven

Jordan gick snabbt igenom lägenheten med Jamie på höften när hon hörde dörrklockan ringa, hon möttes av en väldigt uppspelt Althea. ”Hej, har det hänt något?” Hon blev svarad med ett enormt leende och en nick. Jordan släppte in sin syster och såg henne kasta av sig både skor och jacka för att sedan dansa in i vardagsrummet, hon följde skuttande efter. ”Så vad har hänt, har du fått löneförhöjning eller något? Har du fått tillbaka några minnen?” Frågade Jordan när hon kom in i vardagsrummet, Jamie gnuggade sig i ögonen av trötthet. Althea tog honom och satte honom i sitt knä.

”Jag har varken fått löneförhöjning eller några minnen tillbaka” Sa Althea, mer till Jamie än till Jordan. ”Men jag fick besök av en uggla igår kväll” Fortsatte hon och ryckte lite på ena axeln. Jordans ögon var enorma när hon hörde vad hon sa. ”Vad stod det?” frågade hon nästan ljudlöst. Althea satte ner Jamie bredvid henne och plockade fram brevet ur sin väska. Jordan läste igenom det och stirrade sedan på Althea. ”Är det äkta?” Frågade Althea. Jordan granskade urklippet på baksidan av pergamentet noggrant innan hon svarade. ”Det verkar så, jag menar, pappa berättade om de olika trollkarlsskolorna. Hogwarts har en väldigt känd och respekterad rektor.” Sa hon och pekade på namnet i annonsen.

”Seriöst? Namnet fick mig att tro att det hela var ett skämt. Jag menar, Hogwarts?” Sa Althea och skrattade lätt. ”Det är ett riktigt ställe, rektorn bekämpade en hemsk och ond trollkarl år 1945” Förklarade Jordan med en seriös min som fick Altheas leende att försvinna. ”Tycker du jag ska söka tjänsten?” Frågade hon med en orolig min. ”Varför inte? Din 'vän' kanske vet någonting om ditt förflutna som kan hittas i Storbrittanien! Och om det inte skulle vara något finns vi alltid här för dig” Sa Jordan och tog Altheas hand i sin egen.

Så fort Althea kom innanför sin ytterdörr blev hon välkomnad av en kelig Lilja som glatt jamade åt henne. Althea tittade på sig själv i hallspegeln, hon tog ett steg närmare och hennes näsa nuddade nästan glaset. Hon stirrade in i sina bleka grå ögon, hon kände sig fel. Hennes hår matchade inte hennes ögon någonstans, hon såg sjuk eller blind ut. ”Varför har ingen hittat mig på nio år?” tänkte hon för sig själv, hon rycktes ur sina tankar av att Lilja tassade på hennes ena ben. ”Vad är det?” Frågade hon katten som genast jamade och gick in i köket.

Althea följde efter den hårlösa katten ut i köket och såg samma uggla som dykt upp föregående kväll, sittandes på fönsterbrädan. Hon kände igen den på den underliga 'M' markeringen den hade på bröstet. Althea skyndade sig att släppa in den i lägenheten, den flög upp och satte sig på en av hyllorna, långt ifrån Liljas hungriga blick. Althea hämtade ett papper och penna och började skriva ner ett svar till sin mystiska vän.

”Hej 'vän'

Jag vill ta den här chansen att lösa mitt pussel, hur kan jag få iväg en ansökan till Hogwarts dock? Och hur ska jag komma dit om jag skulle bli kallad på intervju? Vad heter du, kände du mig innan min olycka? Jag har många fler frågor. Väntar ditt svar.

/Althea Elm”

Hon la ner brevet i ett kuvert och stängde det innan hon gav det till ugglan. Ugglan tog emot brevet och flög snabbt ut i natten, hon tittade efter den tills den försvunnit i horisonten. Althea tittade ner på Lilja och tyckte sig se oro i hennes blick. Dagarna därpå flöt på snabbt, Althea var nervös över om hon skulle få något svar från sin mystiska vän.

Althea låg i badet och läste när hon hörde Lilja komma in i badrummet, hon höjde ögonbrynen åt henne. ”Vad nu?” Lilja jamade och sprang ut ur rummet. Då hörde Althea knackandet från ett av fönstrena. Hon skyndade sig ur badet och sökte efter källan. Det tog inte lång tid innan hon såg den bekanta ugglan i köksfönstret, hon släppte in den och näst intill slet upp brevet den levererade.

”Kära Althea
Jag kommer inte att ge dig mitt namn, men jag kan försäkra dig om att jag är en vän. Jag skickade din ansökan till Hogwarts i väntan på ditt svar och du har blivit kallad till intervju den tredje maj 1991. När det kommer till hur du ska ta dig till Hogwarts kommer jag att skicka utförliga instruktioner. Du bör vara förberedd på att åka den första maj, resan är lång. Jag är glad att du tog denna chans.

/Din vän”

Althea kände sig uppspelt men ändå besviken eftersom hennes 'vän' inte varit rakt på sak med hennes frågor. Hon hade frågor om resan till Hogwarts och hoppades att hon kunde lita på 'vännen'. Hon kunde knappt vänta på att maj skulle komma, hon klädde på sig och skyndade sig över till Jordan.

------------------------------------------------
Tack Idis ida-maria, Marina Granger och Ella01 för att ni följer detta. Ska försöka uppdatera ett till kapitel under dagen

Detta var intressant wiie. :3

Kapitel 5 - Resans början

Jordan var överdrivet entusiastisk över nyheten om brevet, hon hoppade upp och ner på stället för att lugna ner sig. ”Så, nu behöver du bara ta ledigt ett par dagar för att föbereda resan!” Sa hon och klappade ihop sina händer framför sig medan hon tittade på Althea. ”Jo, jag vet... Men vad ska jag säga till chefen? Jag vet inte ens var i Storbrittanien jag ska...” Altheas röst dog ut och hon funderade över om hon verkligen visste tillräckligt om den magiska världen för att ge sig in i den. ”Jag menar, jag kan inte bara gå in på hennes kontor och säga 'Hej, jag är en häxa och har fått ett superbra jobberbjudande någonstans i Storbrittanien, kan jag få några dagar ledigt?'” Fortsatte hon med ett tillgjort leende, Jordan skrattade åt hennes tillgjorda min men skakade på huvudet. ”Nej, allt du behöver göra är att be om en veckas ledigt för att resa. Alternativt att du gör en resa för att inspirera dina lektioner i engelska” Sa hon och log ett vänligt leende.

”Vill du att jag ska ljuga för min chef?” Sa Althea förvånat. ”Eh, ja. Det är inte direkt lagligt att vara öppen om den magiska världen om du kommer ihåg det?” Jordan tittade strängt på Althea och hon nickade snabbt. ”Jag kommer ihåg, inget prat om mina krafter med främlingar” Suckade hon och rullade ögonen åt Jordan. ”Precis! Och om du behöver lite stöd så finns jag här för dig, för alltid.” Sa Jordan mjukt och kramade sin syster. De kommande månaderna kändes som om de aldrig skulle ta slut, men dagarna blev till månader och maj närmade sig. Enligt Althea var dock December den månad som gick snabbast, men det var troligen på grund av julen och Jamies födelsedag i början av januari som skulle planeras. När april rullade in byttes snötäckta gator mot blommande natur, det var som om moder natur var redo för en nystart, liksom Althea. När det bara var ett par veckor kvar innan hennes intervju började nervositeten smyga sig på, hon hade ännu inte hört någotning från sin mystiska vän men resten var planerat in i minsta detalj.

Hon hade fått en vecka ledigt för ”inspirationsresan” och hennes katt Lilja skulle stanna hos Jordan under tiden, hon skulle även få låna sin systers bil eftersom hon aldrig skaffat en egen. Det enda som behövdes nu var instruktioner över hur hon skulle komma till Hogwarts. Med bara en vecka kvar innan hennes bokade intervju var Althea för nervös för att vara hemma, så hon oh Lilja hade för vana att varje kväll gå över till jordan och Jamie, det var fredag och de spenderade den som de brukade; med kortspel. Plötsligt hördes ett knackande ljud från balkongdörren, Althea skyndade sig dit och öppnade dörren. Hon var för otålig för att låta ugglan vänta, men denna gång var det inte samma uggla utan en berguv som flög in i lägenheten. Den släppte ett förseglat kuvert på soffan och flög ut igen i den ljumma vårnatten. Althea stängde dörren och tog upp kuvertet från soffan med darrande händer. Hon öppnade osäkert sigillet och plockade ut ett par pergament ur kuvertet.

“Althea

Ursäkta den långa väntan på detta brev. Det uppstod vissa problem i att hitta ett resesällskap till dig. Det problemet är nu löst. På bifogat pergament hittar du den första destinationen och när du behöver infinna dig där. Håll dig till ett lätt bagage eller använd en trollformel för att hålla den lätt. Det finns ingentingting att oroa sig för, när du kommer fram till din första destination kommer du att få ytterligare information.

/Din vän”

Althea tittade förvirrat på brevet. ”Jag får ingen detaljerad reseplan? Vad är det här, en skattjackt för att komma till en skola?” tänkte hon för sig själv. Hon skakade på huvudet och läste igenom det andra pergamentet.

”Din första destination är Krossade Kvastens världshus, det ligger i byn Arjeplog i Sverige. Världshuset ligger lokaliserat mellan en skidbutik och en bokhandel i centrala byn. Login är redan betald, du behöver infinna dig på Krossade Kvasten den andra maj innan klockan 12.00. Var INTE sen.”

“Arjeplog?” Tänkte Althea och skakade på huvudet. Den staden låg ca 12h med bil ifrån där hon var nu. Hon la ifrån sig brevet och suckade, sedan berättade hon för Jordan vad hon fått reda på.

***

Dagarna innan resan passerade snabbt och innan hon visste ordet av det, var det dags att åka iväg.Hon hade sagt hej då till Lilja, Jamie och Jordan, det hade inte varit helt tårfritt. Hon satt i dödsfällan på väg mot sitt öde. Althea var rädd, hon kände sig inte jättebekväm med att lämna sin familj för ett jobb, men hon ville också hitta hem igen. Resan var lång och tråkig, även om hon hållt sig till 2 pauser under de tolv timmarna. Hon rullade sakta in i centrala Arjeplog och letade efter en långtidsparkering, det var lättare än väntat. Hon hoppade ur bilen, glad att slippa sitta ner längre. Sedan tog hon sin väska och begav sig mot Krossade Kvasten. Det var svårare än hon hoppats på att hitta värdshuset, det låg verkligen ihopklämt mellan affärerna. Det var kyligt utomhus, kvällen hade kommit och Althea var glad över att äntligen ha hittat rätt.

Hon omfamnades av värme och doften av kanel när dörren slogs upp, det första hon såg var ett troféskåp fyllt med sopkvastar. Medan hon stod och tog in den mysiga atmosfären i världshuset, drogs hon ifrån sina tankar av en röst. ”Ska du stanna här eller njuter du bara av utsikten?” En gammal dam stod bredvid henne med en irriterad min.[/I] ”Jag skulle vilja stanna över natten, tack”[/I] Sa Althea med ett litet leende på läpparna. Damen nickade.”Namn?” sa hon och tittade på henne över kanten på sina glasögon medan hon viftade på en liten pinne med ena handen.

En tjock bok kom susandes genom luften och landade på ett bord nära damen, en ung trollkarl duckadde för att inte få boken på sig. Althea tittade på i chock innan hon kom på att hon inte svarat på damens fråga. ”Althea Elm” sa hon. ”Hmm... Det ser ut som om du redan har ett bokat rum, det är på tredje våningen, sista rummet på höger sida.” Sa den gamla damen och höll fram en liten nyckel åt Althea. ”Känn dig som hemma, frukost kommer att serveras mellan 07:00 – 10:30, jag förväntar mig att se dig där” Sa damen och försvann iväg bakom en disk.

Althea såg sig omkring, det var ganska tomt på bottenvåningen. Hon såg edn unga trollkarlen och en annan häxa. Häxan, som satt i en fåtölj vid en eldstad, var väldigt vacker. Detta trots att det mesta av henne var dolt bakom en tidning med rörliga bilder på framsidan, Althea läste att den hette ”The daily Prophet” men hade aldrig hört om en sådan tidning innan. Plötsligt fann sig Althea stirrandes in i ett par isblå ögon och hon skämdes för att ha stirrat. Hon skyndade sig upp till sitt rum för att få lite sömn, innan huvudet nuddade kudden så hade hon somnat.

-----------------------------------------

Tack Stranger! Du är välkommen att läsa vidare

Underbart