Roxy And The Boy; Another Love Story

Roxy and the boy; Another love story

Lolly!!
Marina Granger
smörbyttan
True Potterhead

Den här berättelsen handlar om Roxanne Weasley (Fred och Angelinas yngsta dotter), kallad Roxy, som går sitt tredje år på Hogwarts.
Det kommer hända lite saker, för att annars skulle det bli en tråkig berättelse.
Så följ med in i Roxy's värld:

Epilog: (eller vad det heter)

Jag skulle aldrig glömma den dagen för två år sedan.
Den dagen som jag väntat på ända sen jag kunde förstå tal.
Den dagen, jag skulle få komma till Hogwarts.
När jag fick brevet blev jag så glad att jag sprang runt på väggarna (inte bokstavligt) av lycka.
När jag några dagar senare åkte till Diagon Gränden och köpte alla mina böcker, min trollstav (Ekträ, kärna enhörningshår, 12 tum) och när jag köpte min underbara katt, Felix, var jag lika lycklig.
Jag kommer framförallt aldrig glömma, när jag klev in i den stora salen, när alla tittade på skaran med förstaårselever, hur nervös jag blev över att bli sorterad, och när jag hörde hatten skrika ut till hela salen:
GRYFFINDOR!!

Jaaaaaa!!!!!

Bevakar...

Läser.... HELT KLART!♥

Tack allihopa ♥♥
Och jag lovar på min Harry Potter fandom (som är väldigt stor) att jag ska försöka göra den här'a myyyyycket längre!
♥♥

Här får ni del 1:

'Rox! Rox!'
Fred bankade retsamt på dörren.
Jag rullade runt i sängen, och sa
'Meeen sluuta.'
Jag blundade, och försökte tänka bort knackningarna som lät som bomber i mitt nyvakna huvud.
'Rox! Rox! Roxyyy!'
'MEN KAN DU BARA SLUTA!!'
Jag flög upp ur sängen sprang till dörren och slet upp den, men Fred hade fått försprång.
'JAG SKA DÖDA DIG FREEDDD!'
Jag rusade in i köket, där jag såg mamma och pappa sitta och äta frukost. Då kom jag på vad jag sagt.
'F'låt pappa, jag menade inte...'
'Jag förstår.'
Pappa log lite, och sedan återgick han till att pilla i maten.
Jag gick fram och kramade honom, och han kramade tillbaka.
'Han retade mig.'
Viskade jag.
'Mhm.'
'Bra att du kom Roxanne' mamma log mot mig.
'Varför? Jag vill sova mamma.' sa jag trött 'Fred väckte mig.'
'Jaaa, du vill väl inte komma försent till Hogwarts?'
Jag blev klarvaken.
Hogwarts. Jag ska tillbaka.
Jag fick helt plötsligt väldigt bråttom att göra i ordning rostat bröd, ett glas mjölk och att äta. Jag tryckte i mig maten, sprang in på toan och och borstade tänderna (och passade på att göra hämnd på Fred genom att smörja in blåbär på hans tandborste) och klädde på mig snabbt och rotade runt i rummet efter min biljett. Jag letade överallt, och rummet blev stökigare och stökigare, ända tills jag sprang ut i köket och sa i förtvivlan
'Var är min biljett? Vet ni var min biljett är? Biljetten? Tåget?'
Mamma log och nickade mot byrån. Två biljetter låg ovanpå byrån. Jag tog min och la den i fickan.
När jag kände mig färdig så hörde jag Freds röst från badrummet.
'ROOOOXAAAANNE!! VAD HAR DU GJOOORT!!???'

JÄTTEBRAAAAAAAAAA!♥ Och skulle älska om George blev lite gladare sen...

Haha jaaa det var bara att han kom och tänka på Fred ♥♥
Men han kommer vara sitt vanliga jag i kapitlet som kommer senare idag ♥

JAAAAAA!

Superbra som vanligt.

Tack så mycket allihopa! ♥♥

Del 2:

'Roxanne, kom ihåg...'
'Mamma, jag har gjort det här.'
'Ja Angie, hon är ingen bebis.'
Pappa log retsamt mot mamma.
Jag log mot dom, och började springa.
Jag sprang beslutsamt mot perrong väggen, och för första gången så valde jag att ha öppna ögon när jag sprang igenom perrongen.
Nu, om tre... två... ett...
Jag måste ha blinkat, för det var som magi. Rätt som det var så bytte den tråkiga perrongen med mugglare som skyndade runt, till en helt ny perrong med ugglor som flög runt i luften, barn dom pratade glatt om sommarlovet, paddor som kväkte, någon hade tappat bort sin mus, och det välkända röda loket som stod och väntade på rälsen, att åka iväg till Hogwarts.
Jag log brett, jag var påväg till mitt andra hem.

'Roxy! Roxyyy!!'
Jag vände mig om, och såg Sofia stå på tå och vinka åt mig en bit bort.
'Sofia!!' Jag sprang mot henne, och kramade om henne.
'Jag har inte sett dig sen förra terminen!'
'Nej, du har ju varit i Frankrike hela sommarn.'
'Ja, men jag har saknat dig.'
'Hej Rox!'
Jag vände mig om, och såg en leende Viktor framför mig.
'Viktor!' Jag log och kramade om honom. 'Var är Eric?'
'Han har inte kommit än.
Jag såg några längre bort som tittade mot oss och fnissade.
ÅÅÅÅÅ, jag är så trött på det här!!
Kan man inte vara kompis med en kille utan att vara kär eller ihop med honom?
'Där är Eric!'
Vi vände oss om, och såg Eric komma hoppande i galopp. Vi skrattade, Eric skulle alltid spexa, precis som jag brukade göra.
'Roxyyy!'
'Oj, det är pappa' sa jag 'vi ses om ombord!'
'Vi tar en vagn pt oss!' Ropade Eric efter mig, och jag log och nickade. De tre bästaste vännerna i hela världen, det var dom. Sofia, Eric och Viktor.
'Roxy!'
'Jag är här pappa!'
Jag vinkade åt honom.
'Roxy! Är du inte nöjd med dina saker?'
'Va?'
'Ja, du lämnade vagnen här ju'
Pappa klappade på kofferten.
'Oj, jag träffade Sofia. Och Eric och Viktor.'
'Jaha ja.'
'Bäst att du går ombord nu Roxanne.'
Mamma log nervöst.
Jag kramade om båda
'Ni skriver väl?'
'Absolut inte'
'Fred, det är inte roligt!'
'Jo lite va?'
'Jag kommer sakna er.'
Jag log mot dem.
'Och vi dig.'
Mamma pussade mig på kinden, och pappa klappade mig på axeln.
'Lycka till!'

Jag vinkade mot dem från fönstret.
Felix låg i mitt knä och spann glatt.
I kupén satt Jag, Sofia, Eric och Viktor.
Och vi var påväg mot tredje året på Hogwarts.