In the forest (PRS)

Name: Catalina Loree
Age: 19
Gender: Woman
Apperance: (See picture). Halvlong, darkbrown hair, full lips, dark brown eyes. She is small, about 155 cm and thin. Dresses in dark clothes with hoods and always have her bow ready.
Personality: She has grown up with hunters so she isn't scared of seeing blood or dead animals(or people). And since her whole family is hunters who know how hard the world can be she has learned to take care of herself. She has also learned to be kind to others but to be careful with where she puts her loyalty and affections.
She can take help from others, and work together with others, and enjoy it. But hate feeling helpless and being helped to much, she wanna prove she can take care of herself.
Background:Her whole family has been hunters of different kinds, bounty hunters, normal hunters that sold meat and other animal things. She grew up with it and decided to become a hunter as well. She have just gone out to the world and haven't done much yet, but she wants to be a great hunter like some in her family have been.
Weapons: Her bow and arrows of different sorts. Daggers in different sizes and some potion.

Han satt i ett träd i en lugn skog han hade svart går och röda vampyr ögon han hade på sig ett par svarta jeans och en blå t- skirt det var kallt men han frös inte. Han satt där och var törstig. Hm kanske man ska jaga ett djur tänkte han då han såg en älg. Han hoppade ner från trädet och sprang snabbt fram till djuret. Snart låg djuret död på marken han reste sig och torkade bort blod från hakan. Han gick sedan en skogspromenad i den trevliga skogen. Det bästa var att trädens löv hindrade solens strålar från att nå marken.

I den senaste byn Catalina hade bott i så hade hon hört talas om en vampyr som varit i närheten av byn. Vanligtvis lät hon dem vara i fred, hon visste att de flesta var vänliga. Men hon hade fått höra att denna var väldigt aggressiv och farlig för människor. Hon hade tagit på sig jobbet att ta hand om det. Hon hade som vanligt sin huva uppdragen och pilbågen i händerna. Hon skyndade genom skogen till den plats där vampyren senast blivit sedd. Och tillslut såg hon honom. Hon stannade och satte snabbt en pil på strängen och siktade noga på hans huvud. "Stanna där. Jag har hört mycket om dig vampyr...Jag ger dig en chans Ge dig av och lev fridfullt, eller så tvingas jag döda dig här och nu".

" Jag lever redan fridfullt unge dam " sa vampyren han hoppade ner från trädet och såg på henne med kylig blick han gillade inte människor.
" Jag dricker djur blod inte vampyr blod " sa han med lika kall ton.
" Men visst jag går till en annan skog ju längre den är från er människor desto bättre " sa han och vände henne ryggen och började gå.

Catalina såg på honom med ett höjt ögonbryn, pilen fortfarande riktad mot hans huvud. "Lögnare. Jag har varit i stan ett tag. Alla har berättelser om en vampyr som dödat många människor, en vampyr som råkar se ut väldigt mycket som dig...".
Hon var något förvånad då han plötsligt vände sig om och började gå. "Verkligen? Du...Du ger dig så lätt?". Hon lät förvånad och något förvirrad. Hon sänkte bågen och såg efter honom.

" Har du hört talas om tvillingar? man kan vara tvillingar denna vampyr ni sett döda är min tvillingbror " sa han och vände sig om mot tjejen. Han skulle aldrig komma på tanken att dricka blod från en människa.