Magic Bounty (PRS)

Så, ja. Här kommer väl mallen då:

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Vapen:
Övrigt:

Jag tänkte att de skulle vara i 17-18 årsåldern. Vad tycker du?

Jessica Tonks

Det låter bra.

Name: Anna Martins
Age: 18 years old
Gender: Woman
Race: Witch
Appearance: Anna has long, curly hair with many different colours of red in it. Some are dark read, some more orange and some is light red and almost pink. She has a tanned and heartshaped face with plump, pink lips and a little nose. She has big, dark green eyes and some freckles over the nose and her cheeks. She is very short and would look younger then she is if it wasn't for her curves that covers up for her lenght.
She loves wearing clothes and other things that is dark green, like her eyes, but also have a love for the colour blue. She isn't picky what kind of clothes it is, she loves everything from dresses to jeans. But in the end she almost everytime is dressed in her dark blue jeans with a green or blue blouse.
Personality: Anna is a quit and a little bit of a shy person, she isn't the person who talks to someone first but if someone starts talking with her she answers and can be social. She is nice and friendly against people that is nice to her. She is a bit naiv too, people can trick her with being nice one time but then just shut her out or use her. She loves her magic and knows she can do wonderful things but don't dare to do them, she knows some are afraid of withes, and that some persons even kills them just for that. She dosen't want to get killed even if she some times almost revealed herself.
Background: Anna grew up with a loving mother and father and a adorable little brother in a little town. In that town many withes and wizards lived and her mother was a witch. So Anna became one too. Just two years ago she moved out from her home and into another small city in an apartment. She tries to find a job and just meet new people and friends.
Powers: She can heal people's or her own wounds. But it makes her exhausted. She can also 'shot' fire or lightning. She can also shot pain in a away. It makes her 'victim' think that's it's in pain, but it's reall just an illusion. And she has basic magic that allows her to move things without toching them and such.

Okej, jag gör min mall på svenska då.

Namn: Peter Tonkin (Kallar sig Tony Petersson)
Ålder: Nästan 18
Kön: Manligt
Ras: Människa
Utseende: Peters hår är svart. Riktigt svart. På vänster sida räcker det honom över örat och på höger sida är det kortare, nästan snaggat. Han har långt hår i nacken och sätter ofta upp det i en liten hästsvans. Han har en väldigt solbränd hy och ett ovalformat ansikte. Han har smala läppar och en ganska spetsig, men liten näsa. Hans ögon är lite kantiga och har en blå färg som ser kylig ut. Under ögonen har han två tatuerade röda trekanter och i det högra örat dinglar ett silverörhänge. Han är ganska lång och mager, men ändå stark. Ett smalt ärr löper över hans mun. Han äger till synes bara några få plagg som han alltid bär. En grå t-shirt med en mörkbrun öppen skjorta över och ett par mörka, slitna jeans. På fötterna bär han ett par bruna kängor. Han brukar dra upp en svart snusnäsduk över hans lägre ansiktshalva för att dölja ärret och tatueringarna som är Peters tydligaste kännetecken.
Personlighet: Peter är kylig och inte särskilt empatisk av sig. Han är ganska egoistisk och bryr sig lite eller inte alls om andras åsikter och känslor. Trots detta är han längst in ganska känslig och tar lätt åt sig. Om han har bestämt sig för något går det inte att få honom att ändra sig. Han är väldigt envis. När han väl har fått för sig att han gillar någon kommer han att göra vad som helst för att skydda henne/honom.
Bakgrund: Han hade en någorlunda lugn och bra barndom. Han växte upp i en storstad och var varken rik eller fattig. Men när han kom in i tonåren hamnade han i dåligt sällskap. Hans föräldrar övergav honom och han var plötsligt pank. Han blev skyldig pengar till ett par dåliga personer och det slutade med att Peter dödade en man för att slippa skulden. Han har numera djupa skuldkänslor över det. Han blev efterlyst av polisen och var tvungen att fly från staden, byta namn och livnära sig på att fånga och leverera häxor.
Vapen: Förlitar sig mestadels på sin styrka och slåss med knytnävarna, men äger också en stor kniv som han har i bältet.

Toppen! Min var bara på engelska eftersom jag inte orkade översätta den, förlåt xD Men jag börjar nu.

------

"Åh...Vart är den?". Anna muttrade för sig själv medans hon letade runt. Hon hade just börjat få ordning på sin lägenhet. Allt var rent nu, de mesta sakerna var på plats, till och med tavlor och småsaker. Men nu hade hon lyckats tappa bort sin telefon i allt. Just då hon var påväg att ge upp, hon såg den. Uppe på en hylla. Hon tog den snabbt och stoppade den i sin ficka innan hon tog på sig sin jacka och skor. Hon hade alla möbler på plats och hon tänkte fira det och belöna sig själv genom att gå ut och äta för en gångs skull.

"Brr...Det är kallt, och mörkt. Jag längtar tills våren kommer..." mumlade hon för sig själv medans hon gick. Hela gatan var tomt. Det var ganska sent nu dock, så hon förstod att inte många var ute. Men även fast hon förstod varför ingen var ute så gjorde det inte det mindre obehagligt. Hon hatade att gå helt själv i mörkret. Det kändes alltid som någon följde henne eller tittade på henne.

((Jag avskyr alltid min första post i en tråd xD Men nu kan de stötta på varandra i alla fall))

(Ah, jag med Cx)

Peter sneglade på tjejen som gick nerför gatan för sig själv. Han hade fått ett tips om att hon var en häxa, men han ville bekräfta det själv innan han tog några risker.
Han hade förföljt henne sedan kvällen innan utan att ha upptäckts, men än så länge hade hon inte visat några tecken på att vara en häxa.
Han drog upp axlarna och huttrade. Fan, vad kallt det var då, tänkte han och ökade tempot. Om hon inte visade lite magi snart skulle han skita i det.
Dags att ta till med lite knep.
Peter slank tyst in i en sidogränd och började springa. Han hoppade över dumprar och staket och var till slut före tjejen. Där gick han ut ur gränden. Den svarta näsduken borde vara hotande nog, men för säkerhets skull började han hastigt gå rakt mot henne med bestämda steg.

Känslan att hon var förföljd eller att någon tittade på henne blev bara värre för Anna. "Jag skulle bara ha stannat hemma" mumlade hon för sig själv. Hon kunde gå ut och ätit någon annan kväll, eller på dagen då det inte var mörkt och folktomt.
Plötsligt bekräftades hennes rädslor då en man plötsligt kom ut en bit framför henne. Han hade något som täckte det mesta av hans ansikte, och att han gick rakt mot henne gjorde henne väldigt rädd. "Nej, nej...Nej!" viskade hon till sig själv och vände sig snabbt om och började gå med raska steg tillbaka mot sin lägenhet. Det här var som en av hennes värsta mardrömmar.
Hon kunde bara höra stegen from mannen bakom henne och ljudet av hennes egna hjärta då det nästan var uppe i halsen på henne. Hon hade nog aldrig varit så här rädd i hela sitt liv. Hon kunde använda magi. Men hon vågade inte det, inte än. Om hon gjorde det kunde hon bli tagen av polisen, eller värre, någon som bara hatade häxor.
Anna kollade snabbt bakom sig, och i den stunden snubblade hon och ramlade. Men hon slog aldrig i marken. Av ren instinkt höll hon ut händerna, och hon svävade en liten bit ovanför marken. Hon frös till och föll den lilla biten till marken men lyckades att snabbt ta sig upp igen och började nu springa.

När tjejen ramlade bekräftades Peters misstankar. Hon var en häxa. Han hade inte längre tiden att tveka.
Sekunder efter att hon börjat springa sprang han efter. Han hade längre ben än hon och hade förmodligen bättre kondition, men han var tvungen att medge att tjejen var snabb. Hade det varit någon annan än han själv hade hon kommit undan.
Efter två minuters intensiv jakt nådde han ikapp henne och hade redan kniven dragen då han lade krokben för henne och kvickt såg till att hamna på hennes rygg. Han tryckte ned henne mot marken samtidigt som han tog en stund att hämta andan.

Anna försökte springa så snabbt hon bara kunde. Hon hade alltid varit snabb, men mannen som jagade henne var snabbare. För snabb. Precis då hon såg dörren till det huset hennes lägenhet låg i, så satte mannen krokben för henne och fick henne att falla till marken. Och strax därefter blev hon nertryckt och fasthållen.
"Snälla släpp mig!". Det var panik i hennes röst. "Om du vill ha pengar så ta min plånbok, ta min mobil om du vill men släpp mig! Snälla!". Hon trodde fortfarande han var ute efter hennes pengar, eller just ute efter att överfalla henne, hon hade inte ens tänkt på att han var en jägare. "Jag ber dig! Gör mig inte illa, om du bara släpper mig går jag in och jag lovar att du inte ser mig igen!". Hon tystnade sedan. Hon hade svårt att andas då mannen som var tyngre än henne tryckte henne så hårt mot marken.

Peter hyssjade henne. "Shh, sh, sh, jag är inte ute efter dina pengar gullet", viskade han och tryckte kniven mot hennes hals. "Tyst med dig nu, det vore synd om jag skulle behöva förstöra ditt vackra ansikte."
Han höll kvar kniven med höger hand medan han rotade, i axelväskan han bar, efter rep. Samtidigt försökte han att inte tänka på vad han gjorde. Hur fel det han höll på med var. Du behöver pengarna Peter, du måste ha mat. Hennes liv är väl inte viktigare än ditt? När han hade fångat de första häxorna hade han skakat på handen och nästan spytt av skuld, men han hade lärt sig att hantera det.
Peter fortsatte att inbilla sig dessa saker medan han släppte kniven för att kunna dra bak hennes armar och binda ihop handlederna. Försiktigt klev han av henne och plockade upp kniven. "Följ bara med lugnt och fint nu, så slipper jag skada dig, okej?" sade han med hotfull röst och viftade demonstrativt med kniven.

Anna kände hur hennes puls steg ännu mer då hon hörde mannens ord. De lugnade inte henne exakt. Snarare tvärt om. De få andetag hon lyckades ta var panikslagna och korta. Hon kände hur tårarna dök upp i ögonen. Varför kunde hon inte bara ha stannat hemma?
Hon kände hur något kallt och vasst, troligtvis en kniv, trycktes mot hennes hals. Hon försökte hålla sig så still som möjligt för att inte han skulla skära henne, eller ifall hon skulle råka skära sig själv ifall hon rörde sig fel.
Snart kände hon hur han drog back hennes armar och band ihop hennes handleder, sedan klev han av henne och hon tog djupare andetag, men de var lika panikslagna som förut. Hon tog sig sakta upp och såg sedan upp på honom. Hon hade inte fått en bra titt på hans ansikte förut. Men han såg verkligen inte vänlig ut. Hon nickade sakta till honom även fast hon bara ville springa iväg, men hon skulle bara bli tillfångatagen igen. "Snälla...Säg vad du vill? Du behöver inte göra det här...". Hennes röst var vekare än förut och hennes blick var fäst på hans kniv.