"Staden" - PRS.

kid, yup, här är tråden cx

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet
Svaghet(er) :
Styrk(or)a:
Övrigt:

?

gr8, här är en ganska kort mall eftersom jag är lat

Namn: Jennifer *efternamn*
Ålder: 17 (?)
Kön: tjej
Utseende: Jennifer är ganska lång och har brunt långt hår, gröna ögon och en liten uppnäsa. Hon har gröna runda ögon ansiktet är fullspäckat av fräknar.
Personlighet: rollas bc jag är lat
Svaghet(er höjdrädd, väldigt paranoid
Styrk(or)a: bra på att prata (det lät konstigt men jag tror du fattar) och ljuga.
Övrigt: -

Namn: Mikazuki

Ålder: 16 1/2

Kön: Tjej

Utseende: En slank kropp på 170 cm, nästan inga kurvor, små fötter och händer, ett hjärtformat huvud, en spetsig haka, en ljushyad och tunn hud, stora, kalla, ljusgröna ögon, en liten rak näsa, ljusrosa fylliga läppar vars mungipor alltid pekar snett neråt, blänkande svart hår klippt i en Bob-frisyr som nästan alltid har en lila klämma i sig. Har oftast på sig svarta kläder och tycker inte om att tvingas ha på sig annat.

Personlighet: Är väldigt tillbakadragen på det sättet att hon inte gärna pratar om sig själv, men annars är hon ganska pratglad. Hon ser kanske inte ut som det, men hon är egentligen väldigt smart. Hon älskar långa och djupa konversationer och blir lätt uttråkad av småprat. Hon blir enkelt irriterad och kan säga elaka saker när hon blir frustrerad, utan att mena det. Hon är också väldigt tävlingsinriktad och hatar att förlora. Mer rollas, antar jag cx

Intressen: Djupa samtal, kemi, matematik, gåtor, puzzel, läsa, lära sig nya saker etc.

Svagheter: Hatar att förlora, tillitsproblem, är inte så bra på att förklara sina känslor.

Styrkor: Är väldigt smart och observant.

Bakgrund: Mikazuki växte upp i en liten stad med två äldre "syskon". Hennes "föräldrar" berättade att de hittade henne som ett litet spädbarn, precis utanför trappen. Som i en film. Månen lyste klart ner på det lilla barnet, och eftersom modern i familjen var från Japan bestämde de sig att kalla henne för Mikazuki, vilket betyder halvmåne. Mikazuki växte och växte, och så gjorde hennes drömmar om att få göra något.. Något stort. Hon jobbade flitigt på i skolan, även om hon för det mesta var ensam på rasterna. Till och med hennes "syskon" ignorerade henne där. Men Mikazuki brydde sig inte så mycket, hon har dock börjat försöka bli mer social nu.

Övrigt: Försöker att lära sig slåss bättre då hon älskade det som yngre, men nu tänker hon mer som att pennan är starkare än svärdet. Är duktig på schack ^_^

(La till intressen och bakgrund, men jag hoppas att det inte gör något cx)

Det gör inget haha, och sry för min korta mall ;-: kan du börja btw?

Spelar ingen rolla att din mall inte var så lång cx
Och sure, jag kan börja :3 Skriv bara en punkt eller något, så kan jag skriva igen xD

Okej xd

Mikazuki~
Ett ynkligt minne från en dröm flyter omkring i huvudet medan jag sakta slår upp ögonen. Sömnigt sätter jag mig upp och gnuggar mig i ögonen. Det är inte förens några sekunder senare jag inser vad som händer. Vart är jag? Vem är jag? Hur kom jag hit?!
Med en snabb rörelse är jag uppe ur sängen och ser mig omkring i rummet. Min blick fastnar på något. En flicka med brunt hår.

Jennifer slår sakta upp ögonen. Var fan är hon? Vem fan är hon? Tankarna virvlar runt i huvudet och paranoian växer sig starkare Har hon blivit kidnappad? Av vem i så fall? Efter några minuters förvirring kommer hon fram till att hon inte kommer ihåg någonting. Förutom sitt jävla namn. Inte ens efternamn, bara förnamn.
Sakta sätter hon sig upp och märker att hon ligger i en säng. Hon ser sig om i rummet och märker en tjej i hennes ålder som stirrar på henne.

Mikazuki~
Flickan vaknar och jag hoppar till. Hon kan inte vara så mycket äldre eller yngre än mig. Kan det varit hon som kidnappat mig..? Nej, det verkar inte rimligt. Jag harklar mig och närmar mig henne mycket försiktigt. Hennes långa bruna hår står åt alla håll. Hennes gröna ögon är fyllda av förvirring.
- Vem är du? frågar jag försiktigt och stannar någon meter ifrån henne.
- Vet du vart vi är...?
Dum fråga. Men, vadå? Det är värt ett försök.

Jennifer ryggar tillbaka när flickan närmar sig henne. Efter en närmare titt så verkar hon dock lika förvirrad som Jennifer själv känner sig. Hennes sunda förnuft säger att det inte kan vara flickan som gjort detta, men hennes paranoia säger något annat. Ändå bestämmer sig Jennifer att svara.
"Jag heter Jennifer", säger hon och ställer sig sig upp. "Ingen aning."