Petrificus [SV]

Hej! Det här är min alldeles första fanfiction, så ha överseende med att den kan vara jättekonstig och sånt... Ja, ni fattar. Den heter som sagt Petrificus och är baserad på mitt, JossiMarauder's och Hermone Puddlemere's rollspel som jag i mina tankar också kallar Petrificus, eftersom jag har noll fantasi, hehe. Så jag vill tacka dem för att de är så awesome! Och de förtjänar lite cred de med Men iallafall, Fanfic:en utspelar sig ett till ett halvt år före händelserna rollspelet. Men Mer om det sen!
Och förlåt för ett knäppt och konstigt och jag vet inte vad förord...
Kram, Phosho ♥
----
Titel: Petrificus
Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: Prolog + 3 kapitel
Färdigskriven: Nej.
Rating: inte mycket värre än Harry Potter, så typ G till PG.
Huvudpersoner: Arrianne Peters, Lily Verandi
Tidsperiod: 1989 i prologen (Tre år innan första Harry Potter-boken), och under Harrys andra och (kanske) tredje år.

OBS!
Det är meningen att Lily ska vara nästan en kopia av Harrys
mor, det kommer vara en del av berättelsen längre fram.


Prolog (Arriannes Peters perspektiv)
--------
1 September 1989

"Peters, Arrianne!"
Arrianne rös till när Professor McGonagall ropade upp hennes namn. Hon tog ett djupt andetag och gick nervöst upp till den något upphöjda scenen där lärarna satt och åt och där en liten pall stog. Uppe på pallen låg en luggsliten gammal trollkarlshatt. När Arrianne kom fram lyfte hon försiktigt upp hatten och satte den på sitt cendréfärgade hårsvall. Det sista hon såg innan hattens insida upptog hennes synfält var hur de hundratals eleverna, däribland hennes älskade storebror Simon, som just börjat sitt tredje år här på skolan, såg på henne med nyfikna blickar. Insidan på hatten var midnattsblå och glittrande. "Hmm...", sa plötsligt en sval, viskande röst i hennes öra, och hon hoppade till. "Var ska vi placera dig?" Inte Slytherin, tänkte Arrianne förtvivlat, Inte Slytherin!
"Inte Slytherin?" Sa den mjuka rösten mycket vänligt. "Varför inte Slytherin, då, lilla vän? Du skulle passa utmärkt där, vet du." "Jag vill inte hamna i Slytherin, viskade Arrianne. "Min familj skulle förskjuta mig då! De är stolta Gryffindorare hela bunten och jag skulle aldrig få komma hem igen!" "Jag är ledsen lilla vän, men jag kan inte säga emot min egen magkänsla. Det är bäst så här, lilla vän. SLYTHERIN!"
Det sista skrek hatten ut till hela stora salen. Förtvivlad kände Arrianne hur hatten togs av hennes huvud, men helst hade hon velat rycka åt sig den, trycka ned den på sitt huvud, få den att ändra sig. Hon skulle bli förvisad från sin familj, det visste hon. Hon tvingade sig själv att resa på sig och stappla bort mot den jublande gröna skaran längst till vänster. Hon tittade skräckslaget bort mot Gryffindorbordet där hon såg rakt in i sin brors iskalla ögon. För bara trettio minuter sedan hade de där ögonen som tillhörde hennes beundrade och älskade storebror sett på henne och sagt stöttande ord till henne att hon säkert skulle hamna i Gryffindor och bli en heder för sin familj, precis som han, hennes mor och hela deras familj. De förr så vänliga ögonen såg nu med iskallt hat på henne och hon tittade bort med tårarna svidande i ögonen. Hon kom fram till Slytherinbordet och slog sig ner bredvid Lou Malfoy, en flicka med midjelångt, illskärt hår som blivit sorterad bara tre personer innan henne. Lou log mot henne och blottade en rad av alldeles raka, vita tänder och flera andra, äldre elever hälsade på henne - dock inte lika hjärtligt som Ravenclaweleverna vid bordet bredvid gjorde på sina nykomlingar utan mer en formell hälsning som på en affärsmiddag.

Ytterligare fem barn hade blivit sorterade innan Arriannes uppmärksamhet riktades mot pallen, för nu hade Professor McGonagall just ropat upp "Verandi, Lily!" En flicka som Arrianne kände smärtsamt väl igen kom ängsligt gående genom den lilla skara barn som fortfarande skulle sorteras. Det mörkröda håret, den bleka hyn och även om Arrianne inte kunde se dem - de stora, gröna ögonen. Allt tillhörde hennes allra bästa vän i hela världen och som Arrianne kände sig säker på att hon skulle förlora snart - eller Åtminstånde inte hamna i samma elevhem som. Lily hade slagit sig ner på pallen och såg ängsligt på Arrianne. Arrianne log ansträngt och gjorde tummen upp mot henne, och Lily fick sorteringshatten satt på sitt huvud. Eller rättare sagt - den hann inte ens sättas ordentligt på hennes huvud innan den breda skåran den hade till mun öppnades och den skrek: "HUFFLEPUFF!" Inte fullt lika osäkert som förut hoppade Lily ner från pallen, gav Arrianne en lite sorgsen blick, skuttade iväg till hufflepuffbordet där hon togs emot med hejarop och glada skratt. Hon slog sig ner bredvid Cedric Diggory, en pojke med ovanligt stiligt ansikte för att just fyllt tolv, och började genast (efter ett osäkert leende mot Arrianne) prata med honom.

Tre veckor senare hade Arrianne upplevt sex stycken saker som är ganska ovanliga att uppleva när man bara är elva år.
Ett: hon hade fått fem illvrål. Två från sin mor, ett från sina farföräldrar, ett från hennes morföräldrar och ett från hennes kusiner. Två: Anledningen till illvrålen var att hon hamnat i slytherin. Hela hennes familj var stolta renblodstrollkarlar som alla gått i Gryffindor och INGEN av dem tolererade att ha en slytherinare i sin familj. Tre: Hon hade blivit utslängd från sin familj, blivit förbjuden att sätta sin fot i någon av deras hus och ett tag visste hon inte var hon skulle bo. Fyra: Hon hade blivit erbjuden ett hem hos sin bästa vän Lily's stora hus på landet. Och tackat ja. Fem: Hennes saker hade blivit ditskickade och på höstlovet skulle de (Lily och hon, alltså), åka hem till Verandi's och fixa till allt. Sex: Hon saknade sin familj otroligt mycket.
Men hon var lycklig.
----
Så, vad tycker ni? Kommentera, för då blir jag jätteglad!



Tagga gärna några ni tror vill läsa fanfictionen!
Kram :3

Super bra. Jag tänkte inte läsa den här först men eftersom att jag blev taggad så läste jag prologen och den var jätte bra. *bevakar*

Bevakar

Tack så mycket! Jag blev verkligen jätteglad av din kommentar♥ Hoppas att för läser och tycker om den, precis som du! Kram :3

Tack så mycket, ni gör min dag! ♥

Du är jätteduktig på att skriva och det ska bli jättekul att fortsätta läsa och se hur historian utvecklar sig!

Okej... Jag fangirling lite smått inombords här i min ensamhet...
WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHH
Först och främst, tack för att du (ehm.. aka min förebild) kommenterade, jag KAN INTE BESKRIVA hur awesome det känns just nu.
Och för det andra: YEEES, jag är bra på att skriva... Enligt dig... Tydligen. Wihoooo
Och för det tredje: Du.sa."fortsätta.läsa".
YOU MADE MY DAY.

Bevakar

YAAY! Tack så mycket! >U<Och jag älskar din forumsignatur, förresten!
Cirkeln ♥ Sailor Moon

Tacktacktacktacktack ♥

Naaaaw. Gud vad gulligt!