PRS (Flytta EJ tråden)!

Detta är ett privat rollspel med Piggelino, det kan hända att det kommer innehålla 15+, t.ex. Grova ord..'blommor och bin' fula ord..Aja! Läs på egen risk! Men flytta inte tråden!
__________________________________________________
Bella suckar tugnt och tittar bort från fönstret till tv:n, detta var inte likt Edward..dem hade inte träffats på snart ett år, tänk om..tänk om han är död! tänker hon och flämtar till chockat, det var något som absolut INTE fick vara sant..han var trots allt hennes allt, hon suckar återigen och går upp till för trappan till sovrummet, hon stannar utanför dörren och börjar falla i gråt.

Edward trummar med fingrarna mot kanten av skinnsoffan. Var det verkligen rätt att dejta Bella? Tänk om hon kom på vad han var! Skulle hon fly från honom eller ta det med fattning? Skulle hon avslöja honom och hans familj? Edward stönade och slöt ögonen. Han hade trots allt känslor för Bella...
Beslutsamt reste han sig från soffan och tog upp telefonen. Han slog Bellas nummer och lyfte mobilen till örat.

Hon öppnar dörren och går in i rummet, med fem svaga vibrationer från mobilen som ligger på köksbordet kommer det ett svagt men ändå högt pip kommer telefonen svarenaren: "Du har just nu kommit till Isabella Swan..jag kan inte ta emot ditt samtal..lämna numret så ringer jag upp när jag kan"! hon forsätter gråta, hon skulle aldrig ha flyttat hemifrån..hon var inte bered att bo själv..inte nu..eller?

Med rynkad panna lägger Edward ifrån sig mobilen. Varför svarar hon inte? Efter att ha övervägt med sig själv en stund rusade han ut till garaget och satte sig i bilen. Snart susade han fram på gatorna mot Forks. Det dröjde inte länge förens han bromsade in framför Swans hus.
han klev ur bilen och gick fram till dörren och knackade.
- God dag Charlie! sa han vänligt när policechefen öppnade dörren. Är Bella hemma?
- Hemma! fnös Charlie. Hon flyttade härifrån för ett halvår sedan!
Edward ryckte till. Det var klart han hade trots allt inte hört av sig till henne på nästan ett år! Fylld av ångest bad han Charlie om den nya aadressen. Efter 20 min var han framme vid en stor lägenhet. Han klev än en gång ut ur bilen och gick in i trappuppgången. Isabella Swan Stod det. Edward ringde på.

Hon sätter sig upp och torkar ögonen, helt röd och blöt i ögonen går hon nerför trappan långsamt, "pappa..vad vill du..jag vet att jag-" hon öppnar dörren och avbryter sig, hon hoppar upp i hans famn, "Edward! Jag trodde du var död"! Hon skriker pipigt och högt i hans öra samtidigt aom hon lägger huvet på hans ena axel. Nu fanns det en mening att leva igen.

- Pappa... Vad vill du.. Jag vet att jag... Edward hör Bellas röst från andra sidan dörren och sedan öppnas den. Bella avbryter sig. Hon är alldeles rödgråten och sen, heltutan förvarning hoppar hon upp i hans famn.
- Edward! Jag trodde du var död! skriker hon pipigt.
Edward stelnar till när hennes doft slår till honom som ett knytnäveslag. Hennes hals var bara några cm från hans tänder...
Edward pressar ihop tänderna. Samlar sig.
- Hej Bella. viskar han lättat när han fått kontroll över sig.

Hon tittar på honom med tårfyllda ögon, röda som blod. "Vart har du varit!? Jag har inte sovit något på flera dagar…har varit så orolig"

"Eh..." Vad skulle han säga? Att han har hållt sig undan från henne för att han var rädd att han skulle förstå att han var vampyr?
" Jag har varit på semester med min familj... Förlåt att jag inte har hört av mig."
Han släpper försiktigt ner Bella på golvet.

Hon flämtar till chockat och tittar sen ännu mer sorgsen på honom, "utan att säga något! VA?!" Tårarna börjar rinna igen och återigen springer hon upp för trappan, men hennes högra fot vill inte..hon slår i stor tån så nageln går av och tån börjar blöda..kraftigt. "Aj"! Hon skriker till och vänder sig om. Blodet rinner lika fort som tårarna..kanske mer.

Edward griper hårt om dörrkarmen när Bellas blod rinner ut framför honom.
"Bella! Jag kan inte..."
Han griper så hårt om dörrkarmen att träet smulas sönder under hans fingrar.
" Få det att sluta blöda!"
Åh vad gärna han hade velat gå fram och plåstra om henne. Utan att behöva oroa sig för att döda henne!