Prs mellan delete. och Selma...

delete.

Utspelar sig historien i USA eller någon annanstans? x3 (Jag vill veta ifall min karaktär kan ha körkort ännu eller inte XD Eller... hur gamla är de? o.o)

Eventuell mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Förmågor:
Övrigt:



Namn: Evelyn Brennan
Ålder: 17
Kön: Kvinnligt
Utseende:
Eve är ungefär 1.70 meter lång. Alldeles för smal och underviktig. Hon har dock fortfarande lite mer muskler än de flesta tjejer i skolan, även om de inte syns.
Familj&Bakgrund: Eve föddes i en kärleksfull familj med en mor och far som innerligt älskade henne. Hennes fem år äldre storebror älskade henne nästan ännu mer.
Eve minns dock knappt detta. Vid åtta år så hände något hon inte heller minns och plötsligt så var hon på gatan. En gammal dam tog in henne och allt verkade bra tills hennes magiska förmågor började bli okontrollerade. Eve rymde då hemifrån. Sedan dess har hon klarat sig själv, tillsammans med sin magi. Mot sin vilja så började magiska saker ske - saker hon inte kunde kontrollera fastän det var hennes egen magi. Magiska saker som i blommor på vintern, matkuponger, lotter med vinster och allt möjligt började praktiskt taget regna ner från himlen tills hon började använda dem.
Hon lärde sig det hon behövde för att leva bland människor och snart började hon förstå teknik i form av datorer, mobiler, surfplattor och allt med en skärm. Hon blev extremt duktig och lyckades till slut lära sig att skaffa falska identiteter, falska namn och liv, pengar som egentligen bara var siffror... Hon lärde sig att överleva på ett mänskligt vis - även om det var olagligt. Och att plötsligt ha en icke-existerande förälder tillät henne att gå i skolan.
Och så smart som Evelyn är så lärde hon sig snabbt det hon missat när hon klurat ut hur man överlevde på gatan.
Vid 12 och ett halvt år började hon delta i aktiviteter likt dans, karate, pianolektioner och liknande - allt för att fylla tiden så att hon slapp gå hem till den tomma lägenheten där allt alltid var städat då hon inte kunde kontrollera sin magi.
Trots att hon var rädd för det hon inte kunde kontrollera så började hon bli fascinerad. Hon hade fyllt sitt liv med kunskap när hon inte hade något annat, borde hon inte då fylla sitt liv med kunskap om magi? Och där började jakten på magins hemligheter och det är så började bli bekväm med tanken att vara häxa även om hennes krafter fortfarande skrämde henne.
Förmågor: Eve vet inte säkert, men hon har märkt av hur eldar flackar till, hur vindarna ryter extra när hon är förbannad, hur regnet kommer från ingenstans när hon är ledsen, och hur marken reser sig i form av små stenar som kastas mot vem hon än är arg på - oftast på Eve själv.
Formler vet hon att hon kan. Hon har lärt sig några få, försökt lära känna sig själv. Men, när riktiga magiska dåd sker så är det mer på känsla än något annat. Magin finns i hennes blod och är egentligen självklart, förutom att Evelyn är säker på att anledningen till att hon förlorade sin familj var på grund av den.
Övrigt: En riktig boknörd och spelnörd, och allt där emellan. Vill förtvivlat gärna bort från sitt eget kalla liv, så hon gör det på de visen hon kan - även om de inte är de bästa.
För följer djur envist efter henne och hon har därför djur som kommer och går i lägenheten lite som de vill. En viss kråka följer dock henne var hon än går. Och en annan katt finns runt hörnet så fort hon känner att hon behöver någon.
Djuren är hennes enda familj och på något vis förstår hon dem, precis som de förstår henne.

(jag vet ärligt talat inte varför jag lägger in mallarna här xD
Gammal vana I guess )

Ja, jag tänkte mig USA. c: de kan väl vara något mellan 16-18? Min karaktär tänkte jag ska vara 17 :3
btw, vi bestämde ju inte vilket kön våra karaktärer ska ha eller om det ska vara kärlek! :o jag rollspelar helst kille, men du får gärna bestämma själv om du vill vara kille eller tjej ^^ men vill du ha kärlek eller vänskap, eller ska vi se efter hand?
(mallen är väldigt bra, btw)

Namn: Nolan Auer
Ålder: 17 år
Kön: Man
Utseende:
Människa:

Han är runt 1.80 m lång och lagom muskulös, han tränar då och då men är inte speciellt överdrivet muskulös.
Hans ansikte är fint mejslat och många tycker han är väldigt attraktiv. Käkbenen är skarpa, läpparna fint rundade och kindbenen är synliga. Ögonen är starkt blåa och håret naturligt svart. Huden är blek och han har dessutom fräknar på näsan, men de syns mest bara när han är solbränd. Han får också smilgropar när han ler med tänderna och skrattar.
För det mesta går han runt i en hoodie, ett par jeans och sneakers. Runt halsen har han alltid en guldkedja som han fått av sin mamma, och han tar aldrig av sig den. Han hatar att gå i kortärmat då han har väldigt djupa klösmärken på ärmarna, och detsamma på benen.
Det löper ett väldigt stort och djupt ärr på hans överkropp, från hans högra axel ner till hans vänstra lår. Ärret fick han när han skulle gå igenom en förvandling från människa till varg, men misslyckades och huden började spricka där.
Varg:

Precis som hans hår är hans päls naturligt svart, men ögonfärgen är inte densamma. Som varulv har han precis samma kroppsbyggnad som en varg, förutom att han är mycket större. Han är dessutom född som alfa-hane, vilket gör honom ännu större en de andra. Han är dock inte helt fullväxt än, men är ändå en av de största i flocken.
Familj&Bakgrund: Nolan kommer från en av de största släktet varulvar i hela USA. Hans familj härstammar från Tyskland, men hans farmors pappa flyttade hit som liten. De har valt att behålla släktnamnet och ingen kvinna från flocken har ändrat sitt efternamn, även om de har gift sig. Hela flocken, som består av Nolan, hans tvillingsyster Naomi och deras adopterade "lillasyster" Tessa, pappa, farbror och farmor, bor under ett och samma tak. Nolans mamma var inte en varulv som de andra, och avled tyvärr när en okänd varulv attackerade flocken. Nolan och hans syster var då 5 år gamla.
Förmågor: I sin varg-form är varulvar precis som vargar, bortsett från att de är mycket större, de allra största kan nå ända till bröstet på en vuxen man. Dessutom kan de vara i nästan alla möjliga färger och ha samma slags ögonfärger som en människa, det beror helt enkelt hur varulven ser ut i sin människoform.
Varulvar kan skifta mellan sina former när de vill och känner, men det krävs träning. Dock under fullmåne, som sker varje månad, skiftar varulvar till sin vargform och stannar i den i tre dygn utan att kunna skifta tillbaka. Precis som hundar kan lukta sig till cancer kan även varulvar lukta sig till olika sjukdomar (och viss magi), även i människoform. Detta gör de till perfekta helare och läkare, men folk brukar bli misstänksamma.
Man föds som varulv, man kan ha båda föräldrarna som varulvar eller bara en, man blir varulv oavsett vad. Dock kan bara en vanlig människa bli varulv om de blir biten av en varulv när den är i vargform.
Man kan börja ändra sig till vargform först när man nått treårs ålder, så innan dess spelar det ingen roll om det är fullmåne eller inte för ett barn.
Övrigt: Nolan är en utmärkt musiker, han kan spela både gitarr och piano. Han sjunger helt okej, men med tanke på sitt liv vågar han inte satsa på sin karaktär.

Hoppas min mall blev bra! ^^'

Bra? Awesome menar du väl? XD
Förlåt för ett så sent svar! Jag är sjuk o.o'

Se efter hand låter bäst för mig Oväntade saker är roligast ^^ (då slipper jag känna mig skyldig när romansen går åt skogen xD)

Namn: Evelyn Brennan
Ålder:17
Kön: Kvinnligt
Utseende:
Eve är ungefär 1.70 meter lång. Alldeles för smal och underviktig. Hon har dock fortfarande lite mer muskler än de flesta tjejer i skolan, även om de inte syns.
Familj&Bakgrund: Eve föddes i en kärleksfull familj med en mor och far som innerligt älskade henne. Hennes fem år äldre storebror älskade henne nästan ännu mer.
Eve minns dock knappt detta. Vid åtta år så hände något hon inte heller minns och plötsligt så var hon på gatan. En gammal dam tog in henne och allt verkade bra tills hennes magiska förmågor började bli okontrollerade. Eve rymde då hemifrån. Sedan dess har hon klarat sig själv, tillsammans med sin magi. Mot sin vilja så började magiska saker ske - saker hon inte kunde kontrollera fastän det var hennes egen magi. Magiska saker som i blommor på vintern, matkuponger, lotter med vinster och allt möjligt började praktiskt taget regna ner från himlen tills hon började använda dem.
Hon lärde sig det hon behövde för att leva bland människor och snart började hon förstå teknik i form av datorer, mobiler, surfplattor och allt med en skärm. Hon blev extremt duktig och lyckades till slut lära sig att skaffa falska identiteter, falska namn och liv, pengar som egentligen bara var siffror... Hon lärde sig att överleva på ett mänskligt vis - även om det var olagligt. Och att plötsligt ha en icke-existerande förälder tillät henne att gå i skolan.
Och så smart som Evelyn är så lärde hon sig snabbt det hon missat när hon klurat ut hur man överlevde på gatan.
Vid 12 och ett halvt år började hon delta i aktiviteter likt dans, karate, pianolektioner och liknande - allt för att fylla tiden så att hon slapp gå hem till den tomma lägenheten där allt alltid var städat då hon inte kunde kontrollera sin magi.
Trots att hon var rädd för det hon inte kunde kontrollera så började hon bli fascinerad. Hon hade fyllt sitt liv med kunskap när hon inte hade något annat, borde hon inte då fylla sitt liv med kunskap om magi? Och där började jakten på magins hemligheter och det är så började bli bekväm med tanken att vara häxa även om hennes krafter fortfarande skrämde henne.
Förmågor: Eve vet inte säkert, men hon har märkt av hur eldar flackar till, hur vindarna ryter extra när hon är förbannad, hur regnet kommer från ingenstans när hon är ledsen, och hur marken reser sig i form av små stenar som kastas mot vem hon än är arg på - oftast på Eve själv.
Formler vet hon att hon kan. Hon har lärt sig några få, försökt lära känna sig själv. Men, när riktiga magiska dåd sker så är det mer på känsla än något annat. Magin finns i hennes blod och är egentligen självklart, förutom att Evelyn är säker på att anledningen till att hon förlorade sin familj var på grund av den.
Övrigt: En riktig boknörd och spelnörd, och allt där emellan. Vill förtvivlat gärna bort från sitt eget kalla liv, så hon gör det på de visen hon kan - även om de inte är de bästa.
För följer djur envist efter henne och hon har därför djur som kommer och går i lägenheten lite som de vill. En viss kråka följer dock henne var hon än går. Och en annan katt finns runt hörnet så fort hon känner att hon behöver någon.
Djuren är hennes enda familj och på något vis förstår hon dem, precis som de förstår henne.

Din mall är awesome! c: sorry att jag inte skrev mitt startinlägg igår haha, men var sjukt trött. men nu sätter jag igång ^^
---

Han kände det i hela kroppen. Sinnena blev känsligare, ibland kunde han rycka till som i kramper. Det brukade vara så här några dagar innan fullmånen, man var rastlös och hungern, den vilda instinkten, fick aldrig någon ro. Det blev många sömnlösa nätter och mycket frustration, speciellt för Nolan.

När klockan ringde vid sjutiden på måndag morgon var det en lättnad för honom. Dels för att få tankarna på någonting annat, dels för att det påminde honom om att han var inte bara varulv, utan även människa också.
Med en suck reste han sig upp ur sängen, ännu en sömnlös natt. Han tog på sig sina valda kläder - sin vinröda hoodie, ett par enkla, mörkblåa jeans, och gick ner till köket. Hans syster Naomi satt vid matbordet tillsammans med Tessa, som inte var hans syster biologisk men hade alltid varit en del av familjen. De åt sin frukost under tystnad medans Nolan bara tog en kopp med svart kaffe. Eftersmaken var besk men han tyckte om det ändå, koffeinet gav honom en tillräcklig kick så han klarade dagen.
Efter att ha druckit upp sin kopp med kaffe gick han till badrummet för att borsta tänderna och fixa det allra sista innan de skulle iväg. När han var klar gick han ut i hallen, tog på sig sina sneakers och gick ut till bilen. De flesta i familjen hade redan hunnit till sitt jobb, de andra sov väl antagligen. Nolan satte sig i en av deras jeepar, väntade på sin syster och Tessa. Det sades inte mycket, ingen var ju direkt nervös och de visste att de hade andra grejer att oroa sig över, som fick deras mänskliga liv stå stilla i tre dygn.
Nolan startade motorn när de alla satt fastspända. Båda händerna på ratten, kollade noggrant innan han vände, så som han alltid lärt sig. Naomi böjde sig framåt för att starta radion, någon topplista-låt startade och hon nynnade tyst med. De svängde in på skolans parkering och tog sina grejer innan de gick ut. Nolan kramade om Tessa och gav henne en kyss uppe på huvudet och hon fnittrade. De gick åt skilda vägar när de väl kom in i skolans korridorer. Allt pratande runt honom var avlägset, bara lågt mumlande i hans ögon. Det hans sinnen noterade var hur lamporna i taket blinkade, det smutsiga golvet och sprickorna i de vitfärgade väggarna. Han gick till sitt skåp, la in sin väska och tog sedan upp sina hörlurar. Han satte de i mobilen, började spela musiken och satte de i öronen. Med en smäll stängde han igen skåpet, gick till den salen han hade fått information om att de skulle samlas i.

---
skitdåligt jag vet, sorry :c men visste verkligen inte vad jag skulle skriva, så.. xD

(Jag förstår verkligen inte varför du ber om ursäkt XD Inlägget var bra! ^^ Jag kan inte säga om det var ditt bästa, men kom ihåg att det inte är Nobelpriset vi tävlar om här x) roll ska vara roligt x3)

Evelyn dansade fnittrande runt i lägenheten medan man inte hörde något förutom musiken som fick hennes hennes kropp att vibrera. Det var egentligen bra att hon inte kunde behärska sin magi helt för i sådana fall skulle hon missbruka den. Med en av de få formler hon faktiskt utövat så hade hon sett till att väggarna isolerade de ljud hon ville de skulle isolera. Och golvet, och taket. Hon ville inte bli utslängd på grund av musik.
Eve tryckte mer eller mindre in mat i sin mun medan hon packade, febrilt letade efter matchande strumpor, tog fram maten åt djuren, letade efter bilnycklarna och mobilen samtidigt. Hon skulle bli försenad. En ny skola och hon skulle bli försenad på försöka tagen. Sjutton också.
Egentligen borde hon ha packat igår. Men inte då. Hon hade undvikit det hela. Hon hade knappt sovit på grund hur illamående hon varit. Hur nervös hon var inför det hela.
Hon hade blivit tvungen att byta skola på grund av en stalker. Så, samtidigt som hon avskydde stora folkmassor, människor och allt där emellan var hon tvungen att oroa sig över en stalker och magin också. Hon bodde dock fortfarande kvar i sin lägenhet. Hon hade valt en lägenhet i en annan stad jämfört med i sin förra skola. Så nu bytte hon bara till den närmare skolan... typ. Det var en komplicerad situation där ensamhet och ett privatliv spelade en stor roll.
Hon satte sig till slut i bilen, klädd i en för beige, stickad tröja som var lite för stor och hängde nerför hennes ena axel, i shorts som knappt syntes under tröjan, svarta strumpbyxor och ett par Dr. Martens.
Hon knackade dörren medan hon rättade till håret och bad till gudarna att mascaran inte rann på grund av hur varm hon var. Det sista hon behövde var en blick från de populära tjejerna som skulle få henne att vilja krypa ihop till en boll.
Dörren öppnades.
Evelyn rodnade och tittade ner. "Evelyn Brennan", mumlade hon. Eve hade för en gångs skull använt sitt riktiga namn. Om så bara för att slippa sin stalker för en stund och kunna vara sig själv.
Kvinnan verkade först sur men valde sedan att vara snäll. "Den nya eleven alltså? Du är ju helt andfådd. Hittade du inte klassrummet?"
Eve tittade snabbt upp. Herregud, kvinnan framför henne gav henne den perfekta lögnen. Eve skakade på huvudet. "Nej. Jag har sprungit runt i skolan och försökt hitta rätt. Så förskräckligt stort", mumlade hon. "Och därför kom jag för sent."
"Det var väl det jag trodde", log kvinnan och blinkade lätt med ena ögat innan hon tog ett steg tillbaka och lät Evelyn stiga på.
Evelyn hade svårt att röra på sig. De var många. Större än hennes förra klass. Hennes förra klass hade dock varit 16 personer - vilket varit anledningen till att hon valt den skolan.
Bortsett från kvinnan så fanns det en manlig lärare också.
Innan Evelyn satte sig ner så mötte hon kvinnans blick. "Uhm... Jag kommer behöva ett skåp också", sade hon, fortfarande med röda kinder. Hennes väska gjorde sig påmint för var steg hon tog då den studsade mot hennes lår.
"Självklart."
Sedan satte sig Evelyn på en ledig plats och sade inget mer. Inte ens när kvinnan presenterade henne. Hon lät bara folk stirra på henne som om hon var ett djur på zoo.
Och som så många djur på zoo hörde hon inte hemma där. Hon visste bara inte, jämfört med djuren, var hon hörde hemma.

(Hoppas det blev okej? ^^)

När dörren öppnades spred sig en tjock, tung doft i klassrummet. Dave kände hur håren reste sig på armarna, pupillerna vidgade sig och näsborrarna blev stora, andades in alla dofter. Det doftade skog, regn, jord.. och en annan doft som var väldigt tydlig - magi. Dave vände sig kvickt om, stirrade på den okända flickan som steg in i deras klassrum.
Hon var medellång och ganska så undernärd, men det man mest märkte till var det långa, röda håret och de intensiva ögonen.
Dave höjde ena ögonbrynet och vinklade huvudet åt sidan, bet sig lätt i läppen. Vem kunde hon vara, eller rättare sagt, vad kunde hon vara? Han kände på sig att hon inte var en varulv, men han hade aldrig träffat på någon annan slags magisk varelse. Han blev genast nyfiken.
Han vände sig om igen när läraren tog ordet igen, och presenterade flickan som Evelyn Brennan. Dave rynkade på pannan i en seriös min, sneglade mot henne. Han visste att han behövde berätta detta för sin familj, men först och främst ville han få kontakt med henne på något sätt.

Lektionen var ganska så lång, det var för det mesta olika uppgifter man skulle göra två och två, men Dave satt för sig själv med luvan uppe och med hörlurarna i öronen för att slippa bli störd. Han satt mest och skissade.
När lektionen var slut samlade han snabbt ihop sina grejer, skyndade ut ur klassrummet och ut i korridoren. "Vart fan är Naomi?" mumlade han för sig själv, kände plötsligt en hand på sin axel och ryckte till.
Naomi mötte hans blick med ett flin, Dave rullade med ögonen till svar och grep tag om hennes handled. Han drog bort henne mot ett hörn där de kunde vara ifred.
"Vill du något?" frågade hon, korsade armarna över bröstet. De var ganska så olika, Naomi hade ärvt det bruna håret (som idag var samlad i en hästsvans), de gröna ögonen och den olivfärgade hyn från deras mamma. Ingen brukade tro att de var syskon, ännu mindre att de var tvillingar.
"Det har börjat en ny tjej i vår klass och jag tror det är något annorlunda med henne." sa han och svalde hårt. Naomi höjde ena ögonbrynet. "Naomi, jag tror hon är magisk."
Hon höjde ögonbrynen i förvåning. "På riktigt?" frågade hon viskandes, och Dave nickade i tystnad. Hon tog ett djupt andetag, såg sig nervöst omkring för att kolla om någon smyglyssnat. "Du, jag måste gå på lektion. Vi pratar om detta senare, okej? Pappa måste veta detta."
Dave tänkte säga emot, men hon var redan på väg springandes genom korridoren. Med en suck gick Dave till sitt skåp, satte i hörlurarna i öronen igen och satte på musiken. Han lade in sina böcker i skåpet och tog sina nya, gick till klassrummet. Det var inte öppet ännu så han satte sig ner på golvet med ryggen mot väggen, lutade huvudet bakåt och slöt ögonen en stund.

---
Nu har jag äntligen svarat! cx otroligt tråkigt och inte särskilt fantasifullt, men men :3

Evelyn nickade medan hon lyssnade på läraren. "Här är ditt skåp." Kvinnan räckte Eve nyckeln, som hon tacksamt tog emot. Hon hade fått det yttersta skåpet åt höger - det bästa stället för ett skåp. Nästan bästa åtminstone. Hon hoppades på att hon inte hade någon bredvid sig, men visste inte säkert.
"Det var nog allt", fortsatte läraren och nickade för sig själv. "Schema, skåp, papper, papper, mer papper och... jag kanske borde se ifall det finns fler formulär att fylla i... Jag återkommer under dagen", log hon. Evelyn log tillbaka och såg på sitt schema.
"Ni skulle inte möjligtvis kunna visa mig salen jag ska vara i?" undrade hon blygt.
Mrs. Trent skrattade till innan hon nickade. "Självklart. Du är alldeles för blyg. Just det. Som din mentor skulle jag vilja hälsa dig välkommen hit", log hon sedan innan hon började visa vägen för Evelyn.
När de var framme gick dock inte Trent. Hon stannade bara upp tillsammans med Evelyn och sade med klar stämma "Jag skulle vilja att en av er visar miss Brennan runt idag, imorgon och har ansvaret för henne resten av veckan."
Eve blinkade förvånat. Kvinnan framför henne sade det med en sådan självklarhet att hon faktiskt verkade tro att någon frivilligt skulle anmäla sig. Folk i Eves gamla skola skulle aldrig ha gjort det, men det verkade faktiskt som om det fanns mer disciplin här.
Så, Evelyn lät blicken glida över de sina klasskamrater och insåg att vissa av pojkarna skulle se henne som ett byte. Hon var söt, oskyldig och rödhårig. Av någon anledning lockade det alltid till sig oönskad uppmärksamhet - därav all kampsport för att kunna försvara sig själv.
Hon hoppades att hon slapp bli ett byte.

Förlåt att jag varit så sjukt inaktiv! Har haft massor den senaste tiden, men här kommer ett inlägg sjukt kort och dåligt, men men cx
---
Nolan tittade upp när deras mentor, Mrs. Trent, och den nya eleven kom genom korridoren. Han drog ut hörlurarna, rullade ihop de och lade ner de i fickan.
Han sneglade mot de andra killarna i klassen när han hörde Mrs. Trents ord. De reagerade direkt, kollade på varandra med flin på läpparna och började närma sig Evelyn. Nolan suckade djupt och rullade med ögonen. Killar i deras ålder var verkligen patetiska. Smidigt reste han sig upp, gick med bestämda steg mot deras lärare och flickan. Han kanske var en av de tystaste i klassen, men det var inget fel på självförtroendet. Med ett leende mötte hans Mrs. Trents förvånade blick. "Jag kan göra det, Mrs. Trent." Med ett stort leende klappade läraren ihop sina händer.
"Men Gud vad roligt, Mr. Auer!" sa hon, lade sin hand på hans axel och kramade om den, innan hon gick iväg. Nolan tog Evelynns hand och skakade den.
"Nolan Auer är mitt namn, men jag skulle uppskatta om du undvek att säga mitt efternamn." sa han med ett flin på läpparna och släppte hennes hand.

Jag har egentligen varit ungefär lika inaktiv så det skulle förmodligen inte ha spelat någon roll ifall du svarat tidigare x3

__________________________________________________

Evelyn tog emot hans hand och kunde inte hålla tillbaka sin flämtning samtidigt som hon skakade den. Resten av killarna satte sig åter igen ner och verkade något irriterande, och vissa verkade rent av arga.
Den unga mannen framför henne presenterade sig och Eve blev så hänförd att hon plötsligt inte längre var blyg. "Du är den första varulv jag träffar", viskade hon så lågt att ingen annan än han kunde höra. "Nu när jag känt av din energi är det självklart, men jag var inte uppmärksam i klassrummet", mumlade hon mer för sig själv nu än för någon annan.
Sedan spred sig rodnaden över hennes kinder när hon väl hörde vad hon egentligen sade. "Ursäkta. Jag är Evelyn Brennan, fast det kanske du redan visste", log hon trots rodnaden. Hon tittade bort och försökte att tvinga bort den sköra färgen.
När hon kände hettan försvinna något tittade hon upp mot honom för att möta hans blick och hon kände hur fokusen i dem började återvända lite.
"Tack", sade hon sedan till sist. "Tack för att du visar mig runt. Jag brukar inte vara så oartig, jag lovar."

Förvånat höjde Nolan sina ögonbryn åt hennes flämtning, men när hon nämnde ordet varulv spred sig ett flin på hans läppar.
När hon började rodna lämnade ett klingande skratt hans mun. "Du, det är inget att be om ursäkt för. Jag är bara lite förvånad över att du märkte det så snabbt." sa han, lade huvudet på sned. "Jag har inte direkt träffat andra magiska varelser förut, men jag känner väldigt tydligt den magiska energin runt dig.. Du är en häxa, eller hur? Eller har jag fel?" frågade han, bet sig i läppen samtidigt som han flinade. Han var ganska så säker på att han hade rätt, men han visste att han skulle bli irriterad om han hade fel.
Han visste ett par kändare släktnamn, både varulvar och andra magiska varelser, men han hade aldrig hört namnet Brennan förr. Han mötte hennes blick igen med ett leende.
"Det är inget att tacka för, det är en självklarhet. Vi vet ju genom historian hur människor kan reagera mot magi, eller hur? Vi måste beskydda varandra." sa han, sänkte blicken och svalde hårt. Även om de hade blivit bättre på att gömma sig hade ändå folk vissa aningar, och Nolan visste att om han skaffade sin egna familj en dag skulle han flytta långt, långt, långt bort härifrån.
Läraren öppnade dörren till klassrummet. Nolan tittade upp under sin lugg på Evelynn, log och gjorde en gest mot salen. "Damerna först." sa han med en mjuk ton.