To be a hero is not Easey (prs)

Flickan som bodde i ett museum
Helena Raven

Leticia såg sig omkring i museet idag var det en stressig dag då det var mycket folk som var där.
Leticia log brett & såg på alla människor som irrade omkring.
Hennes familj ägde det där museet & det var en väldigt populär attraktion för turister.
Leticia såg mot sin klocka & ryckte till lite.
"Är den redan så mycket ?" sa hon frågandes till sig själv. Hon började att springa iväg till där
familjens privata avdelning var.
Hon sprang in i sitt rum & började att bytta om till sina vanliga kläder.
Hon kammade sitt bruna hår medans hon såg in i spegeln.
"hoppas de inte blir sura på mig" mumlade Leticia.
Leticia skulle vara med sina två bästa tjej kompisar idag & då skulle de äta på restaurang.
"jag känner att det är dumt att lämna allt åt familjen men mina två bröder är ju här så det är nog ingen fara"sa Leticia till sig själv.
Hon slängde ner kammen på sängen & sprang sedan ut ur museet & mot den fina restaurangen.

På en fin resturang satt två tjejer de hette Alosia och Dacia de var inte syskon men de bodde grannar. De satt just nu och väntade på att deras kompis Leticia skulle dyka upp. De satt undertiden och kollade på varsin meny för att välja de dom ville ha för att inte dröja ut på tiden senare då Leticia kom.
" Ja du vad känner du för idag? frågade Alosia och såg på Dacia.
" Hm jag vet inte vad min mage känner för " sa Dacia som var kräsen på mat hon kunde bland annat inte äta en rätt två dagar i rad eller två gånger på samma dag. Hon var även vegetarian och avstod därför från allt kött. Hon var även lite kräsen på tallrikens upplägg. Var det inte upplagt fint åt hon med ögonen och kunde sedan inte få ner en matbit.

Leticia kom in i restaurangen & såg sina vänner med ett leende. Alosia & Dacia hade varit hennes vänner så långt bak hon kunde minas.
De stöttade alltid varandra när de behövde det.
Leticia satte sig ner vid samma bord som dem.
"Förlåt att jag är sen. Det var så mycket folk & jag glömde bort tiden" sa Leticia medans hon tog av sig sin kofta.
"så har ni hittat något ni två vill äta?" frågade Leticia.

" Jag har valt men du vet vem har svårt att bestämma sig " sa Alosia och nickade på Dacia.
" Hm kanske sallad men det åt jag ju igår hm kanske denna fiskrätt eller denna fisksalladen " mummlade Dacia. Salladen inehöll grönsaker och bitar av lax och lite pasta.
" Se vad jag menar " sa Alosia.

Leticia skakade på huvudet.
"som vanligt alltså" sa Leticia & tog upp menyn.
Hon kollade igenom alla rätterna som fanns.
"jag tror nog själv att jag äter köttgrytan den är väldigt god här" sa Leticia med ett leende.

" Ja själv valde jag kyckling med ris och grönsaker och beanäs sås " sa Alosia. Bestäm dig bestäm dig tänkte Dacia lite stressat.
" Okej jag väljer fisksalladen " sa Dacia och la ner menyn upp och ner för att hindra sig själv från att försöka välja om.

"bra det " sa Leticia & log mot sina två vänner.
"föresten jag måste visa er två en sak som jag upptäckte igår. Fast senare när vi går hem till mig" sa Leticia med en liten mer allvarlig blick.

Alosia och Dacia såg på varandra och sen på Leticia med en orolig blick.
" Du har väll inte upptäckt någon hemlighet på museet? " frågade Dacia liten aning oroligt som trodde att museum vilade på många hemligheter.

"huh nej det här är något helt annat. Men jag kan inte berätta det här" sa Leticia lite lågt.
En servitör kom fram till dem.
"Är ni redo att beställa?" frågade Servitören.
"Jag tar Köttgrytan men lägg på lite extra chili" sa Leticia.

" Jag tar kycling med ris och beanese sås " sa Alosia
" Jag tar fisk sallad " sa Dacia och log. De båda nickade sen förståndigt mot Leticia.