För ditt liv

((1600-talich. först till kvarn. övernatuligt roll! ))


Hon packade det sista i sadelväskan och spände åt hästens remmar innan hon vände sig om mot sin far och gav honom en kram.
”Jag kommer att sakna er så mycket.” En tår rann ner längst den unga kvinnans kind medan en kvinna kom med ett knyte och log.
”Vi kommer sakna dig älskling” Kvinnan smekte hennes kind innan den unga kvinnan satte sig upp på hästens rygg och skrittade ut innan hon vinkade efter sig. Hennes rödbruna hår ramade in hennes ansikte men dolde inte de bruna ögonen. Hennes släta hy var lätt solbränd efter hårda tider på gården men nu var den tiden slut. Hon lät hovarna söva hennes tankar medan hon lät hästen ta henne ut från staden.
Skörden hade varit dålig i två år nu och hon var nu den som var tvungen att lämna gården, bli husa och försörja sina föräldrar.
Felicia log medan hon klappade hästens hals och sedan smakade med läpparna och hästen tog upp i galopp.
Vinden ven genom hennes hår och klänning medan hon lämnade snabbt byn bakom sig.
Efter två timmars ridande drog Felicia i tyglarna och hästen stannade upp. Skulle hon in i skogen och kanske komma vilse eller rida till nästa stad som inte häller några jobb? Med en suck blickade hon upp mot himmeln innan hon tveksamt bet sig i läpparna. Visst kände hon de som bodde i byn men i skogen hade ingen vågat gå in i sedan de där teatergruppen blivit mördad där. När hon tänkte på det minnet så ryste hon till och lade armarna om sig.
”Må ni vila i frid” Hon gjorde snabbt korstecknet innan hon hoppade ner från hästen.
”Låt oss vila lite så vi orkar ta oss vidare gubben.” Hon ledde ut hästen mot en närliggande äng och plockade fram lite bröd och en flaska mjölk innan hon satte sig i gräset.
När hon väl var klar så satte hon sig upp på hästen igen och satte sig upp.
”kom nu vi måste fortsätta.” Hästen började trava ut på gruset och sedan in i skogen medan Felicia hamnade i ett trams liknande stadie, som någon eller något ville ta dem närmare sig.

Jag är gärna med. Har du någon story eller är det improvisation som gäller?

((Felicia måste jobba på ett slott eller en stor herrgård. sen är det inte så mycket mer. Vilken roll skulle du vilka vara? ))

((Vet inte riktigt. Gärna något övernaturligt.))

((ägaren kanske till slottet? ))

Dean betraktade flickan som red bort från honom. Hon verkade vara på väg mot staden och han lade fundersamt huvudet på sned. Hon hade uppenbarligen hört talas om mordet, annars hade hon ridit genom skogen. Hennes kläder var smaklösa och såg ärvda ut. Hon var säkerligen på jakt efter ett jobb. Dean log för sig själv. Han visste inte riktigt vad, ingen människa hade någonsin intresserat honom förut, men den här flickan... Han ville ha henne. Fortfarande leende traskade han tillbaka till vagnen han anlänt med. Clive öppnade kvickt dörren medan hästarna otåligt trampade. "Herrn ser glad ut", sade Clive och steg undan när Dean satte sig i vagnen. "Ändrade planer Clive", sade Dean kallt. "Vi ska till staden." Clive frågade inte varför utan satte sig tillrätta där fram innan han med en snärt fick igång hästarna.

Hästen stannade upp och Felicia rycktes ur sin trams och skakade på huvudet så hennes hår dansade runt hennes huvud.
"Vart är jag?" Hon förde handen mot sin panna och såg sig om. När hon upptäckte vart hon var så vred hon sig snabbt och försökte få hästen att vända sig om.
"Kom nu gubben. Vi rider ut! Snälla." desperationen i hennes röst steg och hon försökte få hästen att vända utan att lyckas.
"Snälla!" Hon såg vägen vändas en gång till och den här gången upp mot en backe.
"Snälla jag vill inte3 vara här." Hon försökte styra hästen men till ingen nytta. Med ett lätt trav började hästen ta sig upp för backen och hon kunde höra hur grenar bröts inne i skogen. Skrämt drog Felicia huvan på sin mantel över huvudet och sänkte det.
"Snälla gud hjälp mig ur det här."

Dean strök undan det nattsvarta håret ur ansiktet och spanade ut. Hans enda onaturligt gröna öga tycktes spana långt bort, som om det såg in i en annan värld.
Plötsligt stannade vagnen och fick honom att falla framåt och slå i ansiktet vilket orsakade hans ögonlapp att glida åt sidan och avslöja ett slutet öga med ett långt, blekt ärr. "För i helvete Clive...", muttrade han och öppnade dörren för att se vad som pågick.
"Clive?" ropade han, men fick inget svar. Bara de svarta hästarna mötte honom och frustade nervöst. Dean rynkade pannan och såg sig omkring. "Jag visste att du var en feg jäkel Hugo, men nu får du ge dig. Kidnappa min tjänare? Hur lågt kan man sjunka?" sade han med en suck och började gå upp för backen som ledde in i skogen medan hans grå kappa strök hans ben.

Hon var som fastklistrad på hästen och hästen hade stannat upp ännu en gång och hon såg sig om. Äntligen släpet taget om henne och hon hoppade ner och hon började dra med sig hästen tillbaka mot där de kom från början. Himmlen bröt ut och ett regn började ösa ner och genast blev hon blöt in på bara kroppen .
"toppen." Hon drog hästen efter sig medan åskan mullrade över henne.
Hon blickade up från spåret hon stirrade på och såg någgon komma mot henne.

Dean var sur. Han hade precis hittat en kvinna som fångat hans intresse och i nästa ögonblick hade hans envisa, demoniska kusin dykt upp och kidnappat hans tjänare. Toppen.
"Hugo, jag vet att du är här! Lämna tillbaka Clive och slåss som en man! ...Demon, menar jag!" ropade han och hörde sin egen röst eka mot trädstammarna.
Han hade kommit in i skogen och teatergruppens blod luktade fortfarande skarpt i hans näsborrar.
Hugo hade alltid varit den som dödat först och ställt frågorna efteråt. Om någon gick in i hans skog så såg han det som en krigsförklaring.
Dean suckade. Han lät ett finger löpa längs med ögonlappen. Hugo hade varit den som tagit hans öga. Dean knöt näven. Om Hugo visade sitt ansikte skulle han se till att återgälda tjänsten.