For live, hope and magic

(Privat Luna_rav

Hon hade föds till en magisk varelse i människornas värld. I 19 år hade hon jobbat åt kungen som hans rådgivare samt, hela och andra tjänster som en av hennes ras kunde göra. Men näär hon fyllde 18 år så sa de stopp. Människorna i byn vägrade att låta en magisk varelse fördärva kungariket. Entligt dem skulle hon, Fyú störta kungariket för att ta över det. Men hennes mor hade vägrat att låta dem döda henne. Så en natt så tvingade de att separeras och Fyú lämnade kungadömmet i natten.
Det rosenröda håret var långt och nådde henne till höfterna medan hennes smaragdgröna ögon såg sig om efter en häst som kunde ta henne ut.
Månens sken fångade upp hennes ljusa mjuka hu medan hon spanade mot skogen.
"Åh ack varför detta elände?" Hon drog sadelväskan tätare om sig och började sedan att ta sig vidare.
Vatten behövde hon inte. Iallfall inte fylla på sin vattenväska och mat kunde hon låta växa fram på bara några minuter. Nu sprang hon med lätta fötter och lät håret flygas bakåt och hennes långa öron skymtades. Efter en timmes flyckt sjönk hon ner under ett träd och drog upp luvan innan hon slöt ögonen för att vila.

Shu hade föds i människovärlden som en magisk varelse och har bott där i ungefär arton år, med hennes liv till kungen. Hon var fortfarande vid liv som tur var, men det var bara för att kungen ansåg att han behövde henne. Shu användes som ett vapen att ha med i krig men också för att underhålla folket eller göra så att de fokuserade på henne och inte på vad kungadömet höll på med.
Shu visste att hon inte kunde stanna kvar, men hennes kung ville inte heller släppa henne ur sikte. Men under en natt väcktes hon ut av några skrik utanför kungaslottet. När hon tittade ut genom fönstret stod flera män, lite mindre kvinnor med facklor i händerna. Ända vägen ut som inte var fylld med alldeles för många vakter var genom en port där bönderna tog med mat till fester och till kungafamiljen. Shu smög ut ur sitt sovrum och trippade ner genom de långa korridorerna. Hon tryckte upp porten med sina tunna armar och lät hennes ljusa hår flyga i vinden. Det ända hennes hazelbruna ögon kunde se var mörker och något ljus från facklorna. Shu gömde sig bakom skuggorna och fortsatte in i skogen då ingen såg.

En varg kom förbi och nosade försiktigt och Fyú såg upp och smekte vargen över huvudet och reste sig upp.
"jag ska fortsätta. Jag vilade bara." Hon började att springa längre in i skogen och hon kände hjärtat slå allt fortare och hon visste att ingen följde efter men hon sprang ändå.
Inget fel hade gjorts och kungen hade sagt flera gånger att hon hade varit en bra medborgare. gett vatten och mat när torkan och kylan ingen mat givit byn men ändå blev hon bortjagad.
Efter ytrligare en timme sjönk hon ner och hon såg sig om och började lägga stenar i en cirkel och hon tog lite gräs och kände det torkas ut i handen och hon la det i cirkeln innan en flamma brast ut och snart hade hon en varm brasa mitt i skogen.

Shu stannade efter ett tag och tittade ner på sina fötter som var alldeles utmattade. Inga skor hade hon tagit så hon var helt barfota.
Shu blundade och lät den röda luften svepa runt henne. Efter några sekunder stod hon med sin blåa kjol och skjorta och ett par varma skor och hon kunde fortsätta sin flytt. Shu började gå mot en liten damm och tittade på det klara vackra vattnet.
Hon satte sig ner och tog av sig sina skor så att hon kunde hela sina fötter ordentligt.
Hon la händerna över de såriga fötterna och lät en blå chakra åka ur hennes händer och träffa hennes ljusa hud på fötterna. Hon tittade på sina fötter och log för sig själv.
"Än svider det lite.." sa hon och doppade fötterna i dammen tills det genast kändes mycket bättre.
Hon sträckte på sina armar och satte på sig skorna, än så länge kunde hon vara lugn. Folket vågade inte gå in till skogen mitt i natten, så hon kunde ta det lugnt tills morgonen.

Hon kunde höra hur djuren cirkulerade runt hennes läger och hon skrattade till.
"Ni behöver inte vara rädda. Kom och värm er." Hon såg sig om och djur av alla slag smög sig försiktigt fram och en björn lade sig vid henne och hon log.
"Såja jag är ju snäll.." Hon kliade björnen bakom örat och hon slöt ögonen.
Om bara någon som hon kunde dela ensamheten med henne skulle allt vara lättare. En hårslinga ramlade ner i hennes ansikte och hon strök genast bort den, gäspade och lade sig mot björnens lurviga kropp.

Shu skrek till när hon kände hur ett djur av något slag svepte med sin päls mot hennes ben. Hon tittade på den röda räven och log svagt.
Hon var inte van vid djuren, hon var bara van vid de kalla människorna. Räven kurade ner sig i hennes knä och hon tittade på den, rävens päls var så varm och mjuk och hon kände värmen genom kroppen.
Hon kliade räven bakom örat och la sig ner på gräset då hon fixat ett kudde att ha huvudet på. Hon slöt ögonen och innan hon visste ordet ut av det kände hon någon annan slags päls mot hennes arm och sitt högra ben.
"Vad i.." började hon och tittade på räven som la huvudet på hennes arm och den som lagt sig över hennes ben. Antagligen ville de värma henne även om hon kunde fixa kläder själv. Men deras värme kunde man inte få från kläder, det var mycket härligare och varmare.

När morgonen grydde så lämnade Fyú platsen och djuren spred sig åt alla håll. Hon fortsatte norrut och solen började stiga högt. Hennes kappa hängde löst över hennes axlar och hon såg sig om.
Hon kom snart ut på en annan del avv vägen och började gå.

Shu vaknade av solen som lyste mot hennes ögon. "Undrar hur länge jag har sovit.." mumlade hon och satte sig upp och rävarna flyttade lite på sig. Hon gnuggade sig om ögonen, hon behövde nog börja röra på sig nu. Hon ställde sig upp och räven tittade upp på henne. Som att den bad henne att stanna med honom.
"Kom med.." log hon mot räven och kliade honom bakom örat innan hon började gå på det mjuka gräset och de kringliga rötterna. Räven följde strax efter och gick vid hennes sida.

Hon gick längst skogens kant och blommor växte där hennes fötter varit. Kort efter kom hon fram till en bro och under bron rann det vatten och grodyngel lekte vid sandkanten och Fyú såg länge innan hon drog ner huvan och stoppade ner den i sin väska som såg lika tom ut efter hon stoppat ner den som när hon hade mateln på sig.
"Väx upp i frid."

Shu hörde rop från staden, hon var inte tillräckligt långt borta än. Hon började skynda sig lit mer och började tillslut springa på sina lätta ben med räven bredvid sig.
Den verkade vilja följa efter henne, kanske hon gav han en värme. Shu började tillslut att sakta ner då hon inte hörde ropen och hon hade sprungit en rätt ordentlig bit.
Hon tittade sig omkring och fick syn på någon vid en bro, orolig över att det var någon som var ute och letade efter henne. Men hon var beredd, hon behövde bara byta till en rustning.