Ögon blå som vatten [SV]

Min första ff...

Titel: Ögon blå som vatten.
Författare: Jag, illusionofcool
Språk: Svenska
Fandom: Harry Potter och De Utvalda.
Rating: PG. Alltså om du klarar HP klarar du denna!!
Totalt antalt kapitel: Ingen aning, det beror på vad ni vill. (Och vad jag vill skriva! )
Antal kapitel hittills: Prolog 1 2 3
Huvudperson: Chalice Zonner
Kön: Tjej
Ålder: 14
Elevhem: Hufflepuff
Utseende: Rött hår (I know, I know! Alla har rött hår trots att det är ovanligt), bruna ögon och framträdande ögonbryn.
Familj: Mamma: Adalyn Pappa: Domenic Storebror: Conor Storasyster: Acacia Lillasyster: Harmony
Handling: Chalice är en häxa som en dag vaknar upp i en mörk skog. Utan sin familj och utan sina bästa vänner Isadorah Smith och Jacquelyn Key. Hon har ingen möjlighet att ta sig därifrån och snart upptäcker hon att hon inte är kvar i den vanliga världen, inte ens den magiska. När hon möter flickan Lucille som har ett blått öga och ett grönt förändras hela hennes syn på världen...

Prolog: En irriterad Jacquelyn

Chalice och Isadorah satt i Hufflepuffs sällskapsrum framför den ivrigt sprakande brasan och gjorde läxorna. Isadorah, eller som hennes vänner kallade henne Isa, pillade med en guldblond hårlock och stirrade ner i sitt exemplar av Fantastiska vidunder och var man hittar dem av Newt Scamander. Dörren svängde upp och en irriterad Jacquelyn dök upp, med sitt chokladbruna hår guppande. Chalice tittade upp och fångade hennes blick, de mörkbruna ögonen tydde på att hon var fly förbannad. Arg som ett bi stegade hon fram till det runda bordet där hennes två bästa vänner satt med sina läxor utspridda över hela ytan.
"Var har ni varit?", sa hon, högt och argt och ett par förstaårselever vid bordet bredvid ryckte till. Isa däremot tittade lungt upp och sade:
"Vad är det nu då?", med en onaturligt släpig röst. Chalice suckade och antog ett normalt ansiktsuttryck när Jacquelyn tittade på henne.
"Jag har letat efter er!", fräste hon och Isa ryckte förstrött på axlarna.
"Ock? Käre kusin, du finner att vi endast gjort det som vår älskade professor givit oss i uppgift, att med obevekligt tråkiga metoder få ned rader på detta pergament", svarade hon och viftade lojt med ett pergamentark.

Så det var prologen. Oj titta HÄR. En bild på Chalice...

Och ja Isa pratar bara så ibland...

Taggar Roger Davies eftersom han så snällt sade att han kunde läsa...

Länk till alla kapitel:
Prolog: En irriterad Jacquelyn
1. Spegel och Tvillingar
2. En flaska trolldryck
3. En dröm

Brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra!

Har nog egentligen inget mer att säga eftersom det var så kort och man hinner inte se så mycket då.

Men bra och *bevakar*!

Tacktacktacktack!!!! gånger oändligt. Jo jag håller med lite kort. Kapitlena blir lite längre än prologen hoppas jag *tummar*.

Åh, det är jättebra!! Då det är prolog bara så kan jag inte säga något så (som Roger Davies), men det var jättebra!! Bevakar helt klart!

Åh tack så jättemycket!!!! Ja det är lite svårt att bara gå på prologen... Jag har iaf börjat på kapitel ett så jag hoppas det kommer upp om ett tag

Jättebra! Bevakar

Superbra!

Jag läser!!!

Läser

Hejhej!! Här kommer ett nytt kapitel Det är ungefär tre gånger så lång som prologen och jag måste säga att jag är rätt nöjd. Det är mycket familj med i det och trots det kan jag verkligen inte säga att jag har fått med allt.



Så... Det var nog allt... Här kommer kapitlet

1. Spegel och tvillingar:

Jacquelyn tog ett steg framåt så att fållen på hennes klädnad snuddade vid bordskanten. Hon stack ner handen i fickan och ett litet pergament som, till skillnad från allt annat i den långa flickans fickor inte var skamfilat eller såg gammalt ut. Hon vecklade ut stycket med pergament, harklade sig och läste:
"Miss Key, eftersom ni förtrollat en spegel på tredje våningen så att den skriker ut förolämpningar till alla som ser in i den, bestraffas ni med straffkommendering i två dagar. Ni skall infinna er klockan åtta på mitt kontor imorgon och dagen efter det, för att sortera växtdelar. Glöm inte skyddshandskar. Professor Sprout.". Jacquelyn drog efter andan och tittade upp och stirrade på sina vänner med sina läppar hårt ihoppressade så att hon såg ut som om hon skyllde sin straffkommendering på dem.
"Jaaa, Jaqqie, jag vet inte vad du väntat dig, men är inte straffkommendering ett passande straff för förolämpningsspegeln?", sade Isa med ett roat ansiktsuttryck, som hon gjorde sitt bästa för att dölja. Hennes långa lockiga hår föll mjukt över den gula fåtöljen hon satt på och just då var likheten med hennes kusin inte särskilt slående. Båda kusinerna var långa, hade höga pannor, smala rosa läppar och långa mörka ögonfransar (även om Isa hade mascara för att få dem att verka mörkare) men där slutade likheterna, i utseendet åtminstone. Jacquelyn hade krusigt chokladbrunt hår som hon gärna bar i en lös fläta och hennes hy var allt som oftast solbrun, även om vintern. Isas hy var ljus och hon såg späd och smal ut bredvid Jacquelyn som trots allt spelade jagare i elevhem slaget.
"Håll mun! Du vet lika bra som jag att det var Kyleigh!", muttrade Jacquelyn ilsket och Isa såg förvånad ut i ett ögonblick innan hon antog en min av förståelse. Om de två kusinerna var olika till utseende så var Jacquelyn och hennes tvillingsyster minst lika olika på insidan. Kyleigh var noggrann och perfektionistisk, gjorde aldrig något utan beräkningar och låg etta i årskursen, på det teoretiska planet åtminstone, hon hade utan några betänkligheter blivit placerad i Slytherin. Jacquelyn var spontan och brydde sig inte det minsta om vad andra tyckte om henne, en sann Hufflepuff, hon var alltid rättvis och tvekade inte att säga till om hon inte tyckte om något. Chalice beundrade henne för hennes totala avsaknad av rädsla för vad andra tyckte och trots att hon kanske verkade så själv brydde hon sig mycket om vad hennes klasskamrater tyckte om henne. Trots att de var så olika och ofta bråkade betydde de båda tvillingarna mycket för varandra och hade stått varandra betydligt närmre än de gjorde nu. De hade båda mycket kort temperament och deras största gräl var det inget man undgått om man gått på skolan då. De första grälen hade, trots att de på tvillingarna Key nivå inte varit stora alls, varit omtalade i flera veckor men eftersom de rök på varandra så ofta var det nu inget ovanligt att höra två arga och irriterade röster tjafsa när Slytherin och Hufflepuff hade samma lektion. Å andra sidan var det inget ovanligt med bråk när Slytherin var inblandat, det var faktiskt ofta Slyterinarna som var orsaken till bråken.

Jacquelyn och Isa diskuterade Kyleigh en lång stund till men Chalice satt tyst och tittade in i brasan. Hon var oftast en person som pratade mycket men just idag var hon inte på humör alls. Imorse hade det anlänt ett brev med hennes kattuggla Downhill som fått henne på ett dystert humör. Hennes pappa Domenic som arbetade på en byggarbetsplats (han var mugglare) hade träffats av en planka och låg nu på sjukhus. Eftersom det hänt på en mugglararbetsplats och massor av mugglare därför visste om det hade han inte fått plats på Sankt Mungos. Inte hade hennes mamma Adalyn kunnat hjälpa till heller eftersom det skulle verka konstigt om hon plötsligt promenerade in på ett mugglarsjukhus med en stav i handen. Chalice var halvblod och alla hennes syskon hade också magiska krafter, hennes storebror Conor var nitton och hade redan gått ut Hogwarts, Acacia var sjutton och hon hade också gått ut Hogwarts och hennes lillasyster Harmony var tio och hade inte ens börjat. Det var inte ofta som familjen Zonner var samlade alla nu för tiden eftersom Conor var i Frankrike och hjälpte till på Beuxbatons, Chalice tyckte egentligen att han skulle passat bättre på Durmstrang men, han var ju som sagt inte intresserad svartkonster. Acacia visste ingen riktigt var hon var men någonstans där det var lugnt och skönt, antagligen med näsan i en bok, eller med händerna nedstoppade i jord. Harmony var hemma och övade (i hemlighet) magi, det vill säga att hon försökte flyga så långt hon kunde från gungan och få växter att växa fortare än de borde. Varken Chalice eller Conor var särskilt intresserade av växter men av någon anledning verkade deras systrar ärvt deras mamma Adalyns fascination för dem. Deras pappa Domenic, som ju nu låg på sjukhus, var utöver byggarbetare författare, eller han ville i alla fall bli det. Han hade dock aldrig fått något publicerat och ofta var han så utmattad efter jobbet att han gick och lade sig direkt.

Nu vill jag säga, först, tack för att ni läser det är jättesnällt♥♥ Och sen undrar jag vilka elevhem ni tror hennes syskon har varit i och kommer att vara i? Det skulle vara intressant att veta hur jag har fått dem att verka för er.

Kom sen gärna med kritik på hur jag kan få det att bli bättre osv.