Coolt prs (Syrup)

Here's the tråd
Du måste laga mall, Syrup :3

Det heter inte lagaaaaa xD Laga gör man när man tar ihop något som är sönder, eller skapar mat xD

Men okaay.

MALL
NAMN:
ÅLDER:
KÖN:
UTSEENDE:
PERSONLIGHET:
NATION:
ÖVRIGT:

Något som fattas?

Nehe, man lagar mallar också juu xD


MALL
NAMN: Nathan Simmons
ÅLDER: 17
KÖN: Man
UTSEENDE: Han har brunt och fluffigt, kort hår, bruna ögon, kantigt ansikte och är ganska muskulös. Han har ett såntdär cooligt ärr över vänstra ögonbrynet. (För det är jätte viktigt :3)
Hans klädstil är ingenting speciellt, han har oftast på sig jeans och någon hoodie. Inga smycken eller andra accessoarer.
PERSONLIGHET: We'll seee, det brukar ändra för mig under rollspelet xD
NATION: Water nation B)
ÖVRIGT: Kommer inte på något just nu :3

Tror inte det x)
SORRY IF IT WAS SHITTY, OK? DU ÄR SÄKERT VÄRSTA PROFFS OCH JAG KAN KNAPPT STAVA

MALL
NAMN: Graham Davies
ÅLDER: 15
KÖN: Man
UTSEENDE: Han har svart, lite vågigt hår som följer hans spetsiga huvudform. Han är relativt smal med ganska blek hy och grå ögon. Även fast han är smal är han ändå ganska stark, när det behövs.
Han bär ofta bara shorts och t-shirt då han är väldigt varm av sig, och på huvudet har han ett svart pannband.
PERSONLIGHET: Som du sa, så får man väl se under rollet xD Han kommer troligen vara en ganska blyg person som är galen. Nej men jag vet inte xD
NATION: FIRE NATION!
ÖVRIGT: KUNG FU MÄSTAREEEE!!! Nej jag vet inte xD

I AM NOT A PRO!

Yes you are x_x Du får skriva först :3

Men sure, Twixguy! Anyway, ska jag skriva ikväll eller imorgon? Imorgon har jag tidspress, men ikväll kommer det troligtvis ta evigheter p.g.a. att jag har mobilen xD

Det har ingen skillnaaad, skriv då du hinner B)

Bakgrundsinfo:

Det är i mitten av maj, och regeringen har nyss kommit med ett påbud att alla mellan åldrarna 13 till 35 ska bli soldater och försvara sin nation mot de andra, då ett krig ligger i luften. Kriget har sin grund i att alla vill ha mer mark, men självklart vill ingen ge ifrån sig sin mark och därmed kommer sämjan. Ut till alla byarna kommer de redan tagna soldaterna för att hämta kvinnor, män och ickebinära för att låta dem tas till huvudstaden.

Rollinlägg:

Graham sitter som vanligt ute i sitt älsklingsträd på en gren och ritar. Denna gången ritar han av landskapet åt öster, med de branta bergssluttningarna och vattenfallen. Han är inte speciellt bra enligt han själv, men han njuter av det. Bara vara där ensam i lugn och ro, höra fåglarna kvittra och korna i hagen nedanför råma.
"Graham! Det är mat nu!" Ropar hans mor från huset några meter bort. Han suckar, svarar med ett mumlande, stänger igen blocket och hoppar smidigt ned från trädet. Trädet som han har växt upp med. Han kommer fortfarande ihåg när det var lika högt som han själv, när han var runt sju år, och hur han hade sett det växa i rasande takt de kommande åren tills det hade nåt en höjd på i alla fall 2.5-3 meter. Med raka, stiliga steg och ryggen upprätt går han mot sitt hem, och slår sig ned mellan sin far och lillebror. På bordet står en grillad kalkon som han inte är sen med att hugga in på.
"Har ni hört vad de säger inne vid marknaden?" Frågar fadern och ser allvarligt ut över sin familj.
"Nää! Vad för något?" Frågar modern nyfiket och lutar sig närmare.
"Kejsaren ska samla in alla mellan åldrarna 13-35 år. De ska bli ska bli soldater, säger han. Till vad vet jag inte, men jag antar att det är till något himlans krig igen... du, Graham, är ju i riskzonen" informerar han med låg, allvarlig röst. Graham slutar äta och ser med ett fåraktigt leende, med sås rinnande nedför mungipan, upp mot dem.
"Det är säkert bara något dravel. Du ska inte tro på allt du hör" säger Graham och torkar av såsen med baksidan av handen.
"Nä det förstås... det har du rätt i. Ät nu."

Det var inte förrän på eftermiddagen därpå som de fick det bekräftat att det fadern hört var sant. Då kom soldaterna till hemmet. Graham hade dock sett dem redan innan de tagit sig fram till huset, då han hade utsikt från sitt träd, och hade därefter skyndat sig att packa ihop en ryggsäck full med bröd och frukt, men även ett ombyte, och stack sedan ut i den närliggande naturen. Aldrig att han skulle få för sig att jobba för kejsaren!

Nathan vaknade av det bländande solljuset som lös in genom en springa i hans gardiner. Han delade rum med sin sju åriga syster Amanda, men hon hade redan vaknat och gått ner för att äta frukost och för att sen hjälpa sina föräldrar med några små saker.
Det var ganska sent på morgonen och Nathan var tvungen att skynda sig till jobbet. Han jobbade vid marknaden och sålde bröd. Lönen var inte särskilt hög och jobbet var inte roligt heller, men han fick nöja sig. Han måste ändå tjäna pengar på något vis.
Han hörde mycket skvaller varje dag, för det mesta ganska ointressanta och tråkiga.
Ett äldre par stod en bit bort och pratade med varandra och i brist på kunder satt Nathan och lyssnade på deras konversation. De pratade något om krig och att kejsaren behövde alla 13-35 åriga till soldater, men han var inte säker, han hade inte hört riktigt ordentligt.
I så fall skulle Nathan vara en av dem som skulle kriga.
Till en början blev han orolig och rädd, men han bestämde sig sedan för att inte tänka något dess vidare på det. Det var ändå säkert inte sant, eller så hade Nathan bara hört fel. Skulle det varit sant skulle han hört om det tidigare eller läst i tidningen.

Senare vid middagsbordet började hans far prata om något liknande i alla fall.
"Du, Nathan. Du kanske inte borde springa omkring på byn ifall kejsarens män skulle se dig." Sade han.
"Vadå, vad menar du?" Undrade Nathan och såg på sin far som satt i andra änden av bordet.
"Har du inte hört?" Nathan skakade på huvudet, fast han misstänkte att han kanske hade gjort det ändå. Nathan fick samma sak förklarat för sig som han hade avlyssnat tidigare den dagen.
Han gick stelt upp på sitt rum och lade sig med en duns på sängen. Hade hade ingen aning om hur han skulle göra nu, han kände sig helt hjälplös.
Han ville inte kriga, han hatade alla fyra nationerna och speciellt sin egen. Kejsaren skulle ha krig hit och dit hela tiden, inga vettiga beslut gjordes.

Nathan bestämde sig för att rymma. Han vägrade hjälpa kejsaren.
Han packade snabbt ihop en ryggsäck med lite kläder, mat och vatten. Han skulle gå genom skogen, se vart han hamnade och sedan försöka komma på någon bra lösning.
__________________________
As u know, my computer shut down och mitt inlägg blev slarvigt för att jag var tvungen att skriva om x)

Graham tog sig fram med trevande steg på den bergiga grunden då han försökte ta sig så långt österut som han kunde. Hans mål var att komma till fastlandet, bort från eldnationen. Helt visste han inte riktigt hur han skulle kunna ta sig över vattnet mellan eldnationen och fastlandet, men det skulle han lika gärna kunna bestämma vid stranden sedan. Om det inte var alltför långt kunde han ju simma över, tänkte han.
Konditionen tog snabbt tag i honom då han inte var särskilt van vid att gå längre sträckor. Han brukade mest vara hemma, sköta sin yngre syster eller så. Pappan var den som försörjde familjen. Graham visste att det var fel att anförtro sig så pass mycket på sin far, han började bli gammal. Men Graham ville inte ta på sig någon viktig roll, inte än, och det var därför han rymde nu. Det var kanske inte särskilt smart, han vet knappt någonting om överlevnad. Det han kan är att göra upp eld, vilket i sig är ganska nödvändigt. Även fast konditionen tärde på honom så gick han med snabba steg framåt, han ville inte sakta ner och riskera att bli upptäckt av någon soldat. Trippen till kusten skulle dock ta ett par timmar då hans familj bodde ganska långt in i landet, men ändå relativt nära. Tills solnedgången skulle han säkerligen vara framme... trodde han i alla fall. Solnedgången var dock ganska sedan på grund av tiden på året, den låg runt klockan 10 på kvällen.

Med svetten porlandes nedför ryggen nådde Graham tillslut strandremsan. Han slängde sig utmattat ned i sanden och gav ifrån sig ett utdraget stön av både lättnad med trötthet. Han satte sig så att han blev halvliggandes i sanden,,bara stödd på sina armbågar, och såg sig omkring efter ledtrådar till hur han skulle kunna ta sig över vattnet på lättast sätt. Det han omedelbart insåg var att han aldrig skulle kunna orka simma över, i alla fall inte i det tillstånd som han var i nu. Istället såg han ett fallet träd några meter bort. Stammen såg ganska grov ut, och det kan inte ha varit dött en längre tid då det inte var skört. Graham slet och ryckte i en av grenarna som var ganska tunn men ändå tjock. Tunn nog för att kunna ryckas av i alla fall. De andra grenarna lät han vara kvar, då de kunde agera stöd för hans provisoriska båt. Grenen som han brutit av tänkte han ta som åra. Med sina sista krafter halvt lyfte han, halvt släpadd han sin båt till vattnet. Precis innan satte han sig ner. Pustade ut en lång stund, slöt ögonen och vilade i några minuter. Sedan bar det av till avfärd mot fastlandet! Där skulle han få sova.