Ondskan går i arv

Börja inte läsa här om du inte har läst sjunde boken! Jag hoppas att budskapet var tydligt...

Hej! Tänkte börja med en fanfiction, Ondskan går i arv. Det är min första ff, så jag hoppas att det går bra. Kom gärna med kommentarer med tips till förbättring eller beröm! Det kan bli ett väldigt långt och krångligt projekt men vi får se hur det går. Min förhoppning är att det är klart i alla fall 2017, men det lär bli ett antal kapitel.

Handling: När Voldemort förintades trodde alla att kampen var över. Men det var fel! Innan Voldemort dog fick han en flicka, som är kopplad till Harry likt Voldemort. Och hon får också andra band än till Harry...

Rating: Borde inte vara värre än Harry Potter.

Färdigskriven: Nej

Kapitel: 14

Kapitellänkar finns i spoilern:



Vi börjar väl direkt!

Kapitel 1 - Prolog: Bellatrix tittade ner på den sovande flickan som låg på det ruffiga golvet. Hon var stolt. Inte vem som helst hade fått ett barn med Mörkrets herre. Visserligen hade hon blivit våldtagen, men hon hade gärna blandat blod med honom ändå, så det gjorde inte så mycket. Hon kände en liten stöt av ångest vid tanken på vad Rodolphus skulle säga om händelsen kom till hans vetskap, men ändå, Mörkrets herre. Då kände hon plötsligt hur de andra kallade på henne. Tänk om de hade Potter. En våg av förtjusning kom, och hon gav sig iväg. Förhoppningsvis skulle någon ta hand om barnet, rucklet låg i utkanten av en mugglarby och någon skulle väl höra dess skrik.

Helt plötsligt rasade kristallkronan ner och hon rusade undan i sista stund innnan den slog i golvet med ett brak. Svartalfen och smutsskallen låg kvar under, förhoppningsvis var de skadade, men när hon såg blodsförrädaren dra ut smutsskallen blev hon besviken. Hon tittade runt för att upptäcka orsaken till att kristallkronan inte längre var på sin plats då hon såg Dobby. En våg av raseri sköljde genom henne då han sa:
-Ni får inte skada Harry Potter. Raseriet steg och hon beordrade sin syster att döda honom, men Cissys trollstav flög iväg.
-Hur vågar du trotsa ditt husbondsfolk, din smutsiga lilla apa, vrålade hon.
-Dobby har ingen husbonde. Dobby är en fri alf.

Plötsligt hände allt på en sekund. Pojken grep tag i svartalfen och sedan i Dobby som höll i smutsskallen och blodsförrädaren. Husalfen transfererade sig iväg med dem alla. Men innan de var helt borta hann hon kasta sin dolk mot dem. Sedan var den borta, förhoppningsvis hade den träffat rätt.

-Inte min dotter, sin satmara! Kvinnan som hon kände igen som en medlem av Weasleys eller vad blodförrädarna nu hette rusade mot henne och knuffade undan de tre flickorna framför henne. Bellatrix skrattade till, det såg inte ut som någon svår match. Men efter ett tag blev hon mer osäker. Motståndaren blev mer aggresiv och till slut kom den avgörande förbannelsen. Bellatrix sista tanke blev att hon ångrade att hon lämnat barnet.

Bra! *bevakar* När kmr nästa kapitel?

Imorgon, tror jag.

Taggar min kusin emmawatson1.

YEY!

Hoppsan, kapitlet kom visst upp redan idag

Kapitel 2 - Färden på testralen: Hagrid suckade och tittade ner på pappret. Det här året verkade det vara väldigt mycket mugglarfödda barn, och han skulle som rektor över Hogwarts skola för trollkonster och häxkraft meddela dem alla om deras speciella förmågor. Det blev extra svårt då han inte kunde transferera sig. Han hade fått ta igen allt annat han inte hade lärt på grund av relegeringen under tiden som McConagall hade rektorsposten och sedan hade han fått tillträda ämbetet. Transferering var dock inget en rektor behövde kunna, så det skulle han få lära sig nästa sommar.

Det var väl lika bra att börja. Han åkte ner för trappan, och gick den långa vägen ut ur slottet. Endast några få lärare befann sig på området då terminen började om två veckor. Vid hans stuga som han fortfarande bodde i låg Vingfåle och jäste vid kanten av grönsakslandet i det varma solskenet.
-Hej på dej, hur er de? Vingfåle utstötte ett litet ljud till svar, och Hagrid tolkade det som ett “bra” Bredvid stugan låg en stor skinksvål och med den i handen gick han in i skogen till stället där testralerna brukade hålla hus. Här någonstans hade han bundits vid ett träd för elva år sedan, och han fick fortfarande lite dåliga vibbar av platsen.

Snart kom Theasil framlufsande och han klev upp på henne. Vingarna på det stora hästdjuret bredde ut sig och han lyfte från skogen. Murarna var snabbt passerade och han flög högt över gröna berg och stora skogar söderut. Efter någon timme såg han att han hade kommit till mugglarstaden som tydligen var Oxford. Testralen susade ner från den höga höjd den hade hållit innan för att undvika att Hagrid skulle bli sedd och gled smidigt in och landade mjukt i den lilla bit lövskog som fanns att tillhandahålla.
-Ses snart, stanna här är du snäll, sade han till djuret som hade börjat äta på en död råtta som låg bland löven.

Hagrid gick in i staden och försökte granska en karta som satt på en skylt.
-Dessa mugglare, muttrade han, ska det här föreställa en karta? Då såg han en kvinna som kom åt hans håll.
-Ursäkta mig, grymtade Hagrid, vet du möjligen hur man kommer till London Street? Kvinnan såg först lite uppskrämd av, så att säga, hans storlek, men lugnade ner sig då hon såg att han verkade fredlig.
-Det är enkelt, sa hon. Bara gå rakt fram längs den här gatan, sväng höger, gå förbi ett litet torg och sväng vänster. Fortsätt fram och du hamnar på London Street.
-Tack, svarade Hagrid och började gå.

Efter några minuter kom han till gatan.
-Femtiosju, femtionio, barnhemmet måste ligga ditåt, konstaterade han. Vid London Street 67 stannade han och ringde på.

Taggar några personer som kanske vill läsa:
H@nna
Nordanhym
Mr.Lupin
1233679

Ska försöka få upp åtmistone ett kapitel innan onsdag den 14:de.

Jättebra kapitel Roger Davies!!!!!!! Längtar efter nästa

Jätte bra!

Jättebra!

Jättebra!
Du är bevakad!

Nu blir jag rädd...