The Maze Runner (Melody Malfoy)

Melody Malfoy

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Övrigt:

Min mall:
Namn: Hailene
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Utseende:
Personlighet: Väldigt osäker och blyg, men som en öppen bok när man väl känner henne ordentligt. Har väldigt torr humor och kan skratta åt nästan vad som helt
Övrigt:-

Namn: Eric
Ålder: 18
Kön: Man
Utseende:
Personlighet: Är snäll, trevlig, smart och artig.
Övrigt: Inget

Jag vaknar upp i en liten bur. Allting är mörkt och jag känner hur svetten droppar. Allt jag minns är mitt namn, ingenting mer. Alla frågor cirkulerar i mitt huvud. Vem är jag? Vart är jag påväg? Varför är jag påväg någonstans? Mitt hjärta slår till hårt när jag plötsligt stannar. Jag kryper ihop i ett hörn och önskar att allting bara är en dröm.

- Grabbar det kommer någon, skrek jag och skyndade mot boxen. Jag ställde mig vid den och väntade.
- Kom någon gång då, sa jag och dom andra kom springandes.
- Det borde inte komma någon, sa Newt.
- Jag vet, sa jag.

Helt plötsligt ser jag solsken och håller för mina ögon för att inte bli bländad. Jag vågar knappt se upp men gör det i alla fall, några killar står runt omkring mig och en av dem hoppar ner. Han har blont hår och gröna ögon. Han räcker fram sin hand, men allt jag gör är att backa längre bak.

- Gally låt mig ta över, sa jag och hoppade ner till henne.
Jag kollade på henne.
- Lugn jag ska inte skada dig jag vill bara hjälpa dig upp härifrån, sa jag mjukt och sträckte fram min hand.

Jag ser på killen som tydligen heter Gally.
"Gally?" Säger jag och ser på honom.
Jag ser sedan på den andra killen som nyss hoppat ner och sträcker fram sin hans. Försiktigt tar hans hans hand och ställer mig upp. Jag ser mig omkring, allt jag ser är killar, någon tjej måste ju finnas.

- Newt hjälper dig mig upp med henne? Frågade jag och bar upp henne till Newt.
Jag tog mig upp efter henne.
- Jag är Eric och det där är Newt, sa jag och kollade på henne.

( Är det okej om min är ledare istället för Alby)

En kille, i ungefär samma ålder tar emot mig när den andra lyfter upp mig. Jag ser försiktigt ner i marken. Killen som lyfte upp mig heter tydligen Eric och den andra Newt. Utan att säga något går jag där ifrån så snabbt jag kan.

(Det är okej)

- Vi låter henne få vara hon är nog i chock, sa jag och sjasade iväg killarna.
Jag kollade efter henne och skyndade efter.
- Du tjejen, ropade jag.