Möts halvvägs [PRS]

Detta är ett privat rollspel mellan mig och Helena Raven. Handlingen kan vi väl, kan skriva in det om det behövs.

Mall:

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Familj:
Kraft:
Övrigt:

Namn: Benjamin (Ben)
Ålder: 21
Utseende: Kommer kör inte med google bilder
Personlighet: Han är misstänksam mot främlingar han litar inte på någon som inte är en god vän. Han är snäll när man lär känna honom han föredrar att vara vid havet framför att träffa människor.
Familj: Mamma , pappa tvillingsyster
Kraft: Vatten
Övrigt:

kommer updatera mallen

Namn: Dayna Kee
Ålder:22

Utseende: Hennes isblå ögonen och jordgubbsblonda, axellånga hår gör att hennes eldiga personlighet inte märks. Det varma håret i kontrast med de blå ögonen ger ett välkomnande uttryck men det är långt ifrån sanningen. Hennes smala läppar har en liten amorbåge och en rosa färg som är långt ifrån varm. Hennes ansiktesform är spetsig, detta gör att helhets uttrycket blir ett väldigt kallt och känslolöst. Bara baserat på hennes utseende så är det ingen man gått på stan och tänkt "Hon såg ju trevlig ut, jag kanske ska gå och prata med henne".

Personlighet: Daynas personlighet stämmer överens med hennes utseende. Eftersom hon växt upp i en kall och känslolös miljö har hon själv anamat dessa egenskaper. Hon släpper aldrig in någon sitt liv och är väldigt misstänksam av sig. Man vet aldrig var man har henne. Dayna är en person som man inte ska lita på om man inte är beredd på att hon kan överge dig vilken sekund som helst. Hennes humör är väldigt pendlande liksom de flesta andra i eld regionen. Hon har lätt för att lära och drar gärna nytta av det i alla sammanhang hon kan.

Familj: Dayna kommer från en högt uppsatt familj i Eldregionen. Hennes familj har alltid misstänkt henne för att inte besitta krafter och har till och med hotat att om hon är kraftlös kommer hon bli utslängd. Det som gjort de mest misstänksamma är hnnes isiga blå ögon som ofta förknippas med de som besitter kraften av vatten.
Kraft: Det var ett tag som man inte visste om hon besatt någon kraft. Eld kraften brukar visa sig tidigt. Ofta vet man redan i tidig tonår om man besitter kraften eller inte. 22 år fyllda och fortfarande osäkert. Det visar sig dock att hon har eldkrafter.
Övrigt: (Fy faaaan vad dålig mall. Märks att jag inte rollat på ett tag x))

(Kommer fixa en ny andvändare så kommer rollspela från den )

Säg till när du är klar med mallen så kör vi då :3

Ehm .-. Du kunde ju gärna ha sagt till vad din nya användare skulle heta..

Ben såg in i en spegel i hallen en 21 årig man tittade tillbaka på honom. Mannen var vältränad och hade svart hår och blåa ögon. Ansiktet var ovalformat och kroppsbyggnaden smal men vältränad. Han suckar och satte på sig sin jacka det var mitt i kalla oktober månaden. Han gick ut ur sitt röda hus hans hus sa att han varken var rik och fattig han började gå på en promenad mot gränsen. Gränsen han såg över mot eld och jord byn där var det fullt av själviska tjuvar hade han alltid hört. Han såg en bäck och gick tyst fram till den.

Det var som om vattnet kallade på honom han stärkte ut handen över vattnet och såg ner mot det rinnande vattnet. Runt omkring honom så blåste det ner löv från träden. Plötsligt så började vattnet bete sig konstigt det sträkte sig upp mot hans hand som om vattnet följde hans rörelse. Ben ryggade tillbaka precis det ögonblicket han tog bort handen så försvann vattnet ner i bäcken. Han såg ner på sina händer
" Krafter jag kan vattnets kraft " sa Ben chcokat. Han hade alltid kännt att det var en konstig relation mellan honom och vattnet som om han inte kunde förklara.

Daynas isblå ögon svepte en sista gång över rummet. Allting var perfekt placerat på sina platser och en obekväm och kall tystnad låg över rummet. Från nedervåningen hördes hennes föräldrars tillgjorda skratt. Något som bara hördes när de hade besökare. Då var det alltid uppvisning av sina krafter så som att tända ljusen på bordet och tillgjorda skratt och falska leenden på schemat. Visa dem vilken perfekt familj de var. Sanningen kunde inte ligga längre bort. De uppfattades som en väldigt kärleksfull familj och stöttar sig kraftlösa dotter och visar att hon duger ändå. Så fort gästerna lämnat går allt tillbaka till det normala med en känslolös miljö och en tung tystnad över huset. Blickar som säger att hon inte är värd något och ofta behandlas Dayna som att hon inte finns. Hon suckade lätt och tog sin väska där hon packat det mest nödvändiga. Dayna gick med tysta steg bort mot fönstret och med lätta fingrar öppnade hon det. Dayna slängde väskan över ryggen och kände ingenting när hon lämnade huset för sista gången. Hon hade inga känslomässiga band till varken huset eller familjen hon lämnade bakom sig. Med en lätt duns landande hon på marken under och borstade snabbt bort smutsen från hennes kläder. Hon tittade sig omkring innan hon satte fart bort från eld regionen. En tanke som inte slagit henne förrens nu var, vart skulle hon egentligen? Vatten kunde hon aldrig gå till. De ignoranta idioterna var inga hon ville umgås med. Hon kände att hon blev mer och mer irriterad ju mer hon tänkte på det. Luft regionen var bara full med hippies och aldrig i livet att hon skulle gå dit. När irritationen växte blev det även kallare kring henne. Hon drog handen frustrerat genom det jordgubbsblonda håret och med en lätt duns landande handen vid hennes sida. En lövhög precis bredvid henne satte fyr. Dayna hoppade till och kollade snabbt sig runt omkring efter eldbändare. Hon kunde inte se någon.
"Hmmm.." sa hon tyst för sig själv och tog några steg närmre elden. Hon satte sig på huk och studerade den närmre. Hon slogs av en impulstanke och förde handen snabbt genom elden. Av ren reflex drog hon snabbt den till sig igen, förväntade sig att den skulle blivit bränd. Vid närmare inspektering märkte Dayna att inget hänt. Hon förde långsamt den bleka handen mot elden igen. Hon vände handen fram och tillbaka genom elden. Hon skrattade till och reste sig upp. Så typiskt att hennes krafter skulle visa sig nu. En flamma hade följt med upp från den lilla brasan. Dayna stirrade på den och blåste sedan lätt mot den. Flamman åkte från hand och exploderade i små fina knaster i luften. Hon besatt eldkrafter trots allt. Dayna ryckte på axlarna, bättre sent än aldrig tänkte hon. Hon fortsatte gå, lite mindre bekymrad över vart hon skulle ta vägen efter händelsen. Att hon besatt krafter gjorde det bara så mycket enklare. Det betydde att hon kunde klara sig själv om det behövs men även att hon kan försvara sig.
Dayna stannade upp vid ett stort träd och slog sig ner vid stammen. Hon tog av väskan från ryggen och började rota efter något litet att äta.

Ben såg mot bäcken.
" Fast inte så konstigt att jag har vattnets kraft alla från vattnets region hade väll vattnet som kraft " täkte han för sig själv. Men han hade sett att krafterna visade sig vid den här åldern kanske tidigare om man hade tur. Han såg ner på sina ljusa händer. De var torra han skuckade han tog upp sin handkräm han måste ha för sina händer. Han trykte ut en klick på den högra handen och gned in händerna noga. Han tog sedan upp sin vattenflaska och såg att den var tom.
" Jag visste att det var något jag hade glömt " sa Ben tyst för sig själv. Han böjde sig ner vid bäcken och säkte ner flaskan så den började fyllas med vattnen. Han visste att vattnet var rent då folk i vattenregionen var noga med att vattnet skulle hållas rent. Han skruvade igen korken och såg mot stigen som ledde till eldbyn. sittandes lutad mot ett stort träd så såg han en vacker kvinna. Hon hade jordgubsblont hår och såg så trevlig ut bara man tänkte på utseendet. Bens blyga personlighet sattes igång han var blyg när det gällde att prata med tjejer , utan att säga ett ord stod han och tittade på kvinnan.

"Aha!" utbrast hon glatt och drog upp en raw kaka, du vet en sådan fullproppad med massa nötter och frukt. Just denna hade choklad smak, Daynas favorit. Hon lossade på pappret som omslöt den och tog ett bett. Den familjära smaken fyllde hennes mun och och hon suckade nöjt. Dayna fick en märklig känsla som om att hon var bevakad. Hon satte sig rätare i ryggen, på sin vakt. Hon tog en sista tuggan av kakan och med hård koncentration på pappret tog det fyr och brann upp i hennes hand. Hon flinade mot sig själv, Dayna visste att det var att utnyttja sina krafter men hon ville inte heller skräpa ner, plus så var hon nyfiken om hon kunde. Hon stängde väskan och slängde upp den på ryggen medan hon långsamt reste sig upp. Med blicken svepandes över ängen slog tanken henne att det kanske inte var något så hon slappnade av. Hennes bleka hand satte håret bakom örat just som hon fick syn på en gestalt bort mot vattenbyn. Det liknade en man i 20 års åldern, och baserat på att han stog vid bäcken antog Dayna att detta var en av de förbaskade vattenbändare hon hört så mycket om.
"Va fan glor du på?" ropade hon barkt bort mot honom. Varför stod han där och stirrade på henne? Var han något slags perv?

Ben rykte skrämt till av tjejens hårda röst han bakade och gömde sig bakom ett träd. Flickor var som vanligt arga bara han tittade på dom. Han såg upp mot himlen mörka regnmoln hade börjat bildas på himlen.
" Förlåt att jag tittade på dig men du var så söt " sa Ben och höll direkt för munnen "varför sa jag det där ? " tänkte han för sig själv.