Grönt hjärta, rött blod [SV, FF] - collab med Tvilling

Jag skriver tillsammans med Tvilling en HP fanfic, som utspelar sig under det året den gyllene trion letar efter horrokruxer. Snape har tagit över platsen som rektor efter Dumbledore, och de två nya lärarna Alecto & Amycus Carrow har tagit Hogwarts under kontroll.

Titel: Grönt hjärta, rött blod
Språk: Svenska
Genre: Drama, action, kärlek
Rating: Tbh, vi har ingen aning om vad folk tål, och vi kommer inte kunna hindra någon från att läsa i alla fall. Men vi skulle väl säga 11.
Beskrivning: Ni får följa våra karaktärer Gryffindoraren Sam(uel) Smith och Slytherinaren Clotilda Turpin, som går sjätte året på Hogwarts. Ni kommer även stöta på Sams lillasyster Evanna, men även original karaktärer från boken (som kan vara OOC).

NOTERA: Kapitel 1, del 1 & del 2 skrev vi för två år sedan, och lade även ut den här på mugglis under namnet "Slaget mot Lord Voldemort".

Kapitel
• Kapitel 1, del 1 - Sida 1
• Kapitel 1, del 2 - Sida 1

_____________________________________________________________________

Kapitel 1, del 1

“Sam! Titta på tåget! Visst är det underbart?” Evanna Smith vänder sig om och tittar upp i sin bror Sams ansikte. Han nickar och ler mot henne.
“Ja, det tycker jag med”, säger han tyst och studerar sin lillasyster medan hon skuttar mot tågets dörrar. Sam vänder sig om innan han själv går på tåget för att se en sista skymt av sina föräldrar. Han vinkar glädjelöst mot dem och stiger ombord på tåget.
“Evanna, var ska du sitta?” frågar Sam. Evanna svarar inte utan går bara in i en kupé där hon finner sina egna kamrater.
“Jag sitter här”, säger hon lugnt och tittar på Sam. “Men…Sam? Innan du går, kan du lyfta upp min koffert?” frågar hon och beter sig som den vanliga lillasyster Sam är van vid. Sam nickar lätt och går in i kupén. Han grabbar tag i koffertens handtag och lyfter upp den på hyllan.
“Så där ja, varsågod, Evanna. Jag går till mina vänner nu”, säger han och ler innan han går ut därifrån.

Den sista varningssignalen som berättar att tåget är på väg att avgå ljuder i Clotilda Turpins öron och hon springer den sista biten mot tåget, eller ja, så gott det går med kofferten släpandes bakom henne och skumpandes mot hennes hälar.
“Känn på den, va”, mumlar Clotilda när hon precis hinner på tåget innan det med ett ryck tar sats mot Hogwarts. Mot Hogwarts. Det enda Clotilda gör under sommaren är att längta till Hogwarts skola för häxor och trollkarlar. Men i år har Clotilda en molande känsla av att allt inte stämmer, att Hogwarts inte kommer vara som förut. Clotilda skakar av sig känslan när hon snubblar förbi kupén där hon ser en ljusbrun hårman som tillhör hennes vän Sam Smith.
“Hej, Sam!” kvittrar hon när hon drar upp dörren.

“Öh…va? Ah, hej”, grymtar Sam och tittar upp. Clotilda Turpin, tänker han och blir genast gladare. Han har känt henne sedan barnsben.
“Jag funderade just på hur sen du skulle vara”, flinar han och tittar på Clotilda, “Eller om du ens skulle hinna med Hogwarts Expressen…” Han lägger armarna i kors och tittar anklagande på Clotilda. “Du måste verkligen lära dig tider”, suckar han.
“Jag är här nu, eller hur?” säger Clotilda glatt och slår sig ner mitt emot Sam med kofferten bredvid sig.
“Det är något fel”, säger Sam, och känner hur känslan han hade i morse tornar upp i hans mage och vägrar släppa, “Något är fel…”

Clotilda lutar sig fram och ser allvarligt på Sam. “Jag har också känt det”, svarar hon och lägger huvudet på sned, som alltid när hon tänker. “Något med Hogwarts, eller hur?”
Sam nickar. “Ja, faktiskt”, mumlar han.
“Tror du det är … Voldemort?” viskar Clotilda och känner en kraftig ryckning som får tåget att stanna. “Vad fan var det?” skriker Clotilda och hoppar upp ur sätet.
Sam har rest sig upp och står nu tryckt mot kupéns dörrar och tittar ut. “Vad i…?” utbrister han högt när han får syn på två dödsätare. “Var det där just två…”
“…dödsätare”, avslutar Clotilda.
Sam öppnar kupédörrarna med ett ryck. “Vad i…?” han vänder sig om och tittar frågande på Clotilda som besvarar det med en axelryckning.
“Tror du de letar efter Harry Potter?” frågar hon viskande.
Sam nickar mot Clotilda. “Ja, det tror jag…”, mumlar han och stänger igen dörrarna efter sig. Han sätter sig ned på sätet och tittar på Clotilda. “Någonting är allvarligt fel, och det har med Harry Potter att göra”, säger han tonlöst.

Och med ett ryck känner dem hur tåget sätts i rörelse och Clotilda drar ett lättat andetag.
“Tror du dem är borta?” frågar hon tyst. “Potter är inte här, va?”
“Nej, han går inte i skolan i år”, svarar Sam, “Jag hörde det från Ginny Weasley.”
“Ginny Weasley?” säger Clotilda med avsmak. “Blodsförrädaren?” Men hon kan inte dölja sin avundsjuka och sätter armarna i kors.
“Cloe!” utbrister Sam. “Det där var oshysst! Du vet att jag är halvblod!” säger han sårat.
“Förlåt”, muttrar Clotilda men ger honom ett svagt leende. “Du vet ju att jag älskar dig”, säger hon och fnittrar.
Sam suckar och kan inte hindra sig själv från att le. “Visst, för denna gången”, säger han och skakar på huvudet.
“Yay! Du är världens bästa vän, Sam!” säger hon och ger honom en stor kram. Men jag önskar att du var mer, tänker hon.
Sam besvarar kramen och drar över henne till sitt säte. “Jag tycker jag borde få ge igen…”, säger han och flinar svagt. Sam flyttar armen till hennes midja, och kittlar henne lätt, för att sedan grabba tag i hennes fot och dra av skon. Han skrattar skadeglatt och flinar mot Clotilda samtidigt som han kittlar hennes fot.
“Nej, nej, sluta, sluta”, tjuter Clotilda och sparkar med benet i hopp om att komma loss från Sams grepp.
“Ger du dig? Ger du upp frivilligt?” Sam skakar på huvudet. “Det var dåligt gjort, väldigt dåligt”, skrattar han och kittlar henne ännu mer.
“Om du inte släpper mig lovar jag att jag förhäxar dig!” skriker Clotilda mellan skratten. “Jag lovar!”
“Där har vi min Cloe!” Säger Sam lyckligt och släpper taget om Clotilda. “Du är tillbaka!” skrattar han och slänger över Clotilda till det andra sätet. “Oh, just det ja”, flinar han, “du kanske vill ha tillbaka din sko?” säger han ondskefullt, men slänger sedan den på golvet.
Clotilda slänger sig efter sin sko och börjar snöra på den.
“Åh, jisses, vad jag har saknat dig, Cloe”, säger Sam och ler glatt.
“Jag har saknat dig med, Samie!” skrattar Clotilda och slänger sig om halsen på honom.
Båda rycker till när kupédörrarna öppnas och Ginny står i dörröppningen.
“Åh, förlåt…”, säger hon och man ser tydligt hur hon får färg om kinderna. “Jag tänkte bara berätta att vi snart är framme på Hogwarts”, mumlar hon ursäktande och stänger igen dörren efter sig.
Sam brister ut i gapskratt. “Oh…vid…Merlins…skägg”, flämtar han mellan sina skratt.
Clotilda skrattar också så hon får ont i magen men känner sig aningen lättad över Sams reaktion.
“Okej”, säger Sam när han har lugnat ned sig lite, “Vi kanske borde byta om… Jag går till killarnas, så kan du byta om här. Är det okej?” frågar han och reser sig upp.
“Åh, du kan stanna här om du vill”, säger Clotilda och ler snett.
“Pfft, jag känner dig, Cloe, du vill stanna här”, säger han och skakar på huvudet. Sam tar tag i kofferten och drar den med sig ut ur kupén.
“Du kunde stannat här…”, säger hon ynkligt, och är inte säker på om Sam hade förstått vad hon hade menat.

Sam drar med sig kofferten till andra änden av vagnen och öppnar dörren till toaletten. Han drar med sig kofferten in och stänger dörren efter sig. Han öppnar kofferten och drar ut sin klädnad, och trär den över sin vita skjorta. Han tar snabbt på sig resten av klädnaden och stänger igen kofferten. Sam öppnar dörren och går ut, och med en knuff från foten stänger han igen den lika snabbt.

Clotilda rycker till av knackningen mot dörren och slänger ner de sista kläderna i sin koffert och ropar ett “kom in!” Dörren öppnas och Sam kliver in.
“Är du klar?” frågar han och kastar en blick på Clotildas koffert. “Hm… tydligen”, säger han, men tvekar. Fast jag ska ju inte säga något, min ser säkert värre ut än Cloes, tänker han.
Clotilda ser Sams blick och skrattar högt. “Ska du ge mig en lektion i hur man packar en koffert också?” frågar hon anklagande men med ett flin på läpparna.
“Nej. Jag tror att jag om möjligt är ännu värre än vad du är på att packa”, säger han och rynkar på näsan. Han tappar balansen och trillar åt sidan när tåget bromsar in. “Vid Merlins skägg!” utbrister han och gör ansats till att resa sig upp. “Cloe, hjälp mig”, ber han och sträcker fram armen.
“Varför skulle jag?” skrattar hon men ger honom sin hand och hjälper honom upp på fötter. “Ska vi?” frågar Clotilda samtidigt som hon stänger sin koffert.
Sam tar sin koffert och öppnar kupédörrarna och går ut. Han stannar utanför och väntar artigt på Clotilda.
Clotilda tar en sista blick på kupén och kan belåtet konstatera att den är tom innan hon går ut till Sam. Hon lyfter upp armen och Sam tar tag i den så dem håller armkrok och dem spatserar ut genom tåget tillsammans med de andra eleverna.

Jag bevakar plikttroget!
Jag varnar er, det här kommer bli en bergochdalbana med känslor asså. Förhoppningsvis kommer ni inte hata oss för det. ♥

Men risken är stor att ni kommer hata oss. x)

Lizzy.P27 och Hängslebyxor
Taggar er för att ni bevakade denna fanfictionen för två år sen (då under namnet Slaget mot Lord Voldemort). Inser att det var länge sen och att ni förmodligen inte längre är intresserade, men tänkte bara låta er veta att fanfictionen numera lever igen. :3

OMG YES har väntat på detta super länge

En läsare, weho

Weho, nytt kapitel kommer här. Färdigskrivet för två år sen

_____________________________________________________________________

Kapitel 1, del 2

“Var är alla vagnar?” frågar Clotilda och blickar ut över skogen där de mystiska, osynliga varelserna brukar stå med sina vagnar.
“Menar du testralerna med vagnarna?” Sam kollar omkring. “Jag har ingen aning”, han drar en hand genom håret och ställer ned sin koffert. “Vi kanske får ta oss till skolan på något annat sätt?” frågar han och tittar sig omkring. Han får syn på sin lillasyster Evanna som släpar på sin koffert. Sam ger ifrån sig en ljudlig suck. “Cloe, jag måste bara…”, säger han och går bort till Evanna.
“Sam?” frågar hon och tittar upp. “Vad är det vi ska göra?” frågar hon oroligt. “Du har ju berättat om de där sakerna som drar vagnarna, så varför ser jag inga? Jag borde väl kunna se dem? Eller?”
“Jag har ingen aning, Evanna. Jag vet faktiskt inte. Du borde kunna se dem precis som jag, men jag kan inte heller se några testraler…”
Clotilda som slagits av en ny tanke går fram till Sam och hans syster. “Dumbledore är död.”
“Vid Merlins skägg! Det hade jag glömt!” utbrister Sam. “Den nya rektorn har säkert förbjudit Hagrid att ha sina testraler i år”, mumlar han. “Men hur ska vi ta oss till…”, innan Sam hinner ställa färdigt frågan hörs en hes stämma.
“Sonorus!” och de samtliga elever som hade pratat var nu tysta. En kortväxt kvinna syns i mitten av elevskaran och pratar med hög, sträng röst. “Vår nya rektor, Professor Severus Snape, har förbjudit alla testraler inom skolans område, och därmed är enda sättet för er att ta er till skolan att gå.”
“Helvete heller!” protesterar Clotilda högt. “Vi kan fan inte bära kofferten ända dit!”
“Cloe…du gör inte saken bättre”, väser Sam sammanbitet. “Du vet att jag håller med dig, men snälla, gör inte så att vi råkar illa ut…”, viskar han desperat i hennes öra. Sam ser hur den kortväxta kvinnan riktar sin trollstav mot Clotilda.
“Crucio!” Sam kastar sig framför Clotilda i samma sekund och skriker ut sin smärta.
Clotilda märker inte vad som händer förrän Sam skriker och vrider sig i kramper på marken framför henne. Han gjorde det för mig… “Sluta! Sluta! Du skadar honom!” tjuter hon.
Kvinnan sänker sin trollstav och vänder sig hastigt om. “Är det någon annan som har något att tillägga?” frågar hon högt, och när ingen svarar tar hon tag i sitt kvastskaft och lämnar platsen lika fort som hon hade dykt upp.
“Helve… Sam! Hur mår du?” Clotilda sätter sig på knä bredvid Sams lealösa kropp.
“Sam?” Evanna tittar förskräckt på sin bror. Det tar inte lång tid innan eleverna är samlade runt Sam.
“Den där jävla morrhoppan ska fan få igen”, morrar Clotilda innan hon återigen vänder sin uppmärksamhet mot Sam. “Hör du mig, Samie?”
Sam stönar och reser sig upp, men tappar fattningen pågrund av smärtan och faller ned på marken igen. “Vid Merlins skägg…”, mumlar han lågt.
Evanna tittar ilsket på Clotilda. “Du fick honom att göra det!” fräste hon argt och blängde på Clotilda. “Han hade aldrig behövt göra det om du inte hade sagt något!”
Clotilda ser hjälplöst på Evanna.
“Evanna… Skyll inte på Clotilda”, säger Sam ynkligt. “Hon kunde väl inte veta att den kvinnan skulle använda en oförlåtlig förbannelse?”
Clotilda nickar instämmande. “Det han sa. Förlåt, Samie! Jag visste inte!” Hon känner ett styng av skuldkänslor och tittar bort.
“Cloe, det är okej. Jag mår bättre nu”, säger han och ler ett snett leende. Han reser sig sakta upp, och tappar balansen, men Clotilda tar tag i hans arm och lägger den över sina axlar.
“Evanna, kan du ta koffertarna?” frågar hon och tittar på Evanna.
Evanna lägger armarna i kors. “Varför ska jag hjälpa dig?” morrar hon. “Det är inte mitt fel att Sam är skadad, visst?”
“Ska jag hjälpa din bror eller inte?” frågar Clotilda sammanbitet.
“Men hur ska jag kunna bära tre stora koffertar när jag knappt kan bära en själv?” hon blänger på Clotilda.
“Du har väl vänner”, fräser Clotilda innan hon sakta men säkert börjar den långa promenaden upp till skolan samtidigt som hon stöttar sin vän.
“Cloe, var inte arg på Evanna, snälla?” ber Sam. “Jag vet vad du tänker säga, hon är arg på dig. Jag vet, men du är äldre, och du ska vara förnuftigare än vad hon är. Hon handlade i ren panik”, säger Sam innan Clotilda hinner komma med några invändningar.
“Pft”, är det enda Clotilda svarar och fortsätter att gå på grusvägen.

“Klarar du av indelningsceremonin?” frågar Clotilda och kastar en orolig blick på Sam. “Det kan bli intressant nu när Dumbledore är borta”, lägger hon till med en grimas.
Sam fnyser. “Ja, precis”, säger han ironiskt. “Nej, jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, jag kan knappt gå”, säger han och tittar ned på sina fötter. “Men om jag missar ceremonin kommer jag förmodligen få ett annat straff för att jag inte kom.”
“Det låter som om maten väntar på oss”, säger Clotilda glatt och ger Sam ett tacksamt leende innan hon hjälper honom in i Stora salen och bort till Gryffindor bordet.
Sam sätter sig ned mittemot Ginny och tackar Clotilda. “Tack, Cloe. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig”, säger han och kramar henne från sin plats vid bordet.
“Utan mig skulle du slippa alla problem, men å andra sidan skulle du bli som vilken annan Gryffindorare som helst”, säger Clotilda och kastar en snabb blick på Ginny.
“Cloe…”, säger Sam varnande och knuffar iväg henne mot Slytherin-bordet. Han vinkar mot henne och sedan skakar han på huvudet samtidigt som han ler.

Clotilda hinner lagom sätta sig ner innan någon vid lärarnas bord längst fram i salen tar till orda.
“Kära elever”, (Clotilda ser hur Sam gör en äcklad grimas), “välkomna till ännu ett år på Hogwarts skola för trolldom och häxkonst!”
Clotilda känner mycket väl igen den släpiga, tonlösa rösten. Den tillhör ingen mindre än hennes elevhems föreståndare, Professor Severus Snape.
“I år har det blivit lite ändringar här på skolan”, förkunnar Snape. “Vi har fått tillskott bland vår personal i år, välkomna syskonen Carrow!”
Carrot, tänker Clotilda och flinar. Syskonen morot.

Borta vid Gryffindors bord sitter Sam och skrattar tyst, men man ser att hans axlar skakar. Carrot…du måste skämta med mig, tänker han och skakar på huvudet.
“De kommer bli våra nya mobboffer bland lärarna”, viskar han till Ginny.
“Som ni vet, så är det jag som har tagit över rektorns plats detta året”, fortsätter Snape. Sam slår dövörat till.

“Jag trodde aldrig att han skulle sluta prata!” säger Ginny till sina klasskamrater och kastar en blick på Professor Snape.
“Inte jag heller”, mumlar Sam. Han tittar på maten som kommer upp på bordet. “Vad fasen är detta för något?” utbrister han, och han är inte en enda som har reagerat på detta viset. Överallt i Stora salen hörs besvikna suckar och förfärade utrop. Sam tittar bort mot Clotilda och ser henne gestikulera vilt med sina händer, vilket får Sam att skratta.
Clotilda tittar upp och möter Sams blick. Hon ser honom skratta och blänger hotfullt på honom. Åh, han ska få, tänker hon bittert.
Sam ser Clotidas blick, vilket får honom att garva ännu mer än innan. “Åh, snälla”, tjuter han, och får en irriterad blick från dem andra som sitter runtom bordet. “Vad?” frågar han oskyldigt.
Ginny ler mot honom. “Du pratade ganska högt”, säger hon.
“Men ser du tjejen där borta, min vän?” säger han och pekar på Clotilda borta vid Slyterhinbordet. “Hon hade sett fram emot maten”, säger han med ett kort skratt. “Och så får hon…detta.”
Ginny nickar och flinar. “Ja, då förstår jag”, säger hon när hon ser Clotildas min.

“Sam!” Clotilda springer ifatt Sam och Ginny som är på väg ut från Stora salen.
“Ginny, jag kommer snart. Du kan gå före”, säger Sam och ler mot Ginny som nickar och går därifrån. “Ja?” säger han och vänder sig leendes mot Clotilda. Han tänker fortfarande på hennes min när hon fick syn på maten.
“Där slapp man henne”, säger Clotilda tyst och Sam ser anklagande på henne. “Jaja”, muttrar hon och byter ämne. “Gissa om jag blev förvånad när Snape började rektorns tal. Jag menar, Snape som rektor!” Hon gör en uppgiven gest. “Det kommer antingen bli hur coolt som helst eller så blir det ett rent helvete.”
“…va?” Sam tittar oförstående på Clotilda. “Varför blev du förvånad?” frågar han. “Den där Morotskvinnan sa ju det där ute innan, att ‘Vår nya rektor, Professor Severus Snape, har förbjudit alla testraler inom skolans område’”, säger Sam högfärdigt och drar handen genom håret.
“Jaså”, svarar Clotilda nonchalant och rycker på axlarna. “Lärare är inga jag brukar lyssna på.”
“Brukar du lyssna på någon annan än dig själv?” säger Sam och flinar. “Ja, men i alla fall, god natt. Vi ses imorgon. Vi har lektion i försvar mot svartkonst tillsammans”, han börjar gå men vänder sig sedan om och stannar framför Clotilda. “Förresten, jag sa ju att något var fel med Hogwarts”, säger han, “Snape är rektor.”

Känns lite...tomt här.

skulle älska att läsa fortsättningen!

Om vi får en till kommentar så kommer nästa kapitel inom kort ;3