Prs kola

Kola

Mall:

Namn: Chris Golman.

Kön: Man.

Ålder: 16

Utseende:

Klädstil:

Medfödd förmåga: Att kontrollera tankar (mycket svag i början)

Personlighet: Protective, "bitchig" om folk försöker gå på han eller hans vänner. Ganska ensam eftersom att han känner att han inte riktigt passar in bland icke-häxor.

Svagheter: blir lätt arg, är snabb att döma.

Styrkor: Är bra på comebacks i när det gäller ord.

Familj: Mamma (död), Pappa (död), lillasyster (död).

Bakrund: Chris levde ett helt normalt liv, om inte bättre. Han levde lyckligt med sin familj. En regnig kväll när familjen satt i bilen hem från Chris Farmors stuga så sladdade bilen av vägen och krockade. Chris var den enda som överlevde. Folk från internatskolan hämtade honom från kraschen.

Mall:

Namn: Lacey Lowell.

Kön: Kvinna.

Ålder: 15, fyller snart 16.

Utseende:

Klädstil: Tighta jeans och crop tops.

Medfödd förmåga: Flytta saker med bara tanken.

Personlighet: Svårt att låta folk komma nära, perfektionist, tystlåten, bitchig.

Svagheter: Svårt att prata om sina föräldrar/barndom. Om någon kommer för nära blir hon bitchig.

Styrkor: Kan försvara sig själv.

Familj: Mamma , farmor (kommer dö snart).

Bakrund: Lacey har bott i Storbritannien Så länge hon kan minnas. Hennes föräldrar är uppvuxna i Italien, men de flyttade till Storbritannien innan Lacey föddes. Lacey har alltid känt sig lite... Konstig jämfört med alla andra. Hennes föräldrar var oroliga över hennes hälsa, hon umgicks inte med andra tonåringar. Sedan, helt utan förvarning, så fick hennes pappa en hjärtattack. Sedan dess har hon varit väldigt olik sig själv. Hennes mamma flyttade henne till en internatskola, men när hon fyllde 16 så flyttade hon till ett allmänt gymnasie.

[Laceys mamma är ingen häxa, ingen är det på hennes sida av släktträdet. Men Laceys pappa var en stark häxa med medfödd talang att flytta på saker med bara tankarna och att suga ut all energi ur rummet (elektricitet). Laceys farmor är också en häxa, men hennes talanger är inte lika starka.]

NU FÅR DU SKRIVA FÖRSTA KAPITLET

~Chris

Jag gick igenom portarna till den nya gymnasieskolan. Den var stor och jag visste direkt att jag skulle gå vilse flera gånger. Längs skåpen på sidorna av korridorerna stod ungdomar och pratade med varann. Jag såg de olika grupperna. Nördarna, De biffiga killarna med tjejer hängandes runt dom. De kastade konstiga blickar när jag gick förbi. Jag skyndade förbi. Jag hade desperat läst mina tarot på morgonen och försökt få ut något om dagen, men misslyckats. Jag hittade mitt skåp. När jag skulle låsa upp det så var jag nästan för skakig för att lyckas. Jag tog böckerna som hade förberätts där och gick till min första lektion. Jag hade bett läraren att inte behöva presentera mig själv och han var snäll nog att acceptera min scenskräck. Han placerade mig bredvid en tjej med blont hår.

~Chris

Läraren, som visade sig heta Mr Tyler, hälsade oss välkomna till ett nytt läsår. Jag sneglade omkring på eleverna omkring mig. Mycket få av dom såg ut att vara peppade inför det nya året av läxor och prov. Jag var en av de som inte var det. Mr Tyler berättade att han hade gjort scheman efter betygen som vi hade gått ut högstadiet med. De som hade fått låga betyg hade placerats klasser som passade deras kunskapsnivå, de som hade fått höga hade placerats i klasser som passade deras kunskapsnivå. Mr Tyler delade ut allas personliga scheman.jag sneglade över på schemat som tillhörde flickan bredvid mig. Vi hade nästan alla lektioner gemensamt. Kort efter att alla hade fått sina scheman så släppte läraren ut oss i korridoren. Den kryllade av ungdomar som letade rätt på sina lektioner. Även fast att jag hade vart på skolan bara några dagar innan så visste jag inte vart min första lektion var. Jag hade sett ,för bara några minuter sedan, att flickan som suttit bredvid mig hade samma kemilektion som jag. Jag såg henne en bit bort i korridoren och gick med tvekande steg mot henne.
"Kemi-salen", var det enda jag fick fram.
Jag harklade mig.
"Vet du vart kemi-salen är?", frågade jag henne.

~Chris

Jag rusade efter flickan. När jag kom fram till henne så fick jag småspringa för att hänga med. Professor White hade låtit oss välja en studiekamrat till projektet och eftersom att både jag och flickan var nya så parade tystnaden ihop oss.
"Jag heter Chris", sade jag, nu lite mer bestämt än förra gången ci hade talats vid. Utan att se på mig så sade flickan:
"Lacey, Lacey Lowell"
Jag kände igen namnet från någonstans.
"Du är tjejen från tumblr", sade jag. Nu kände jag igen henne.
"Det är inte få följare du har"
Jag såg hennes ena mungipa lyfta lite.
Jag kom på att hon mest lade upp mode-grejer och mina kinder blev en aning röda.
"Inte för att jag följer dig men asså..", började jag, men insåg att det inte lät något vidare trevligt, och det var ju en lögn.
"Eller jo det gör jag... Men... Du fattar..", fortsatte jag och mina kinder brände av skam.
Hon nickade och log som svar, som att visa att hon inte hade tagit illa upp. Vi gick i tystnad till mattematik lektionen.