Värdshuset Black Star [Äventyrare sökes]

(Kul att du hittat hit! Jag söker någon som har lust att rollspela tillsammans med mig, gärna detaljerat och lite längre inlägg. Detta är mest tänkt som en möjlighet för mig att presentera min karaktär och om du vill presentera din så är det fritt fram!

De önskemål som jag har är:
* High-fantasy - magi, drakar, demoner, drows och liknande!
* Humanoider - Jag spelar helst med någon på två ben, jag är dålig på att spela med/mot djur eller sådant som inte har ett ansikte.
* Inget powerplay - att bestämma över andra spelare är oschysst.

Hoppas att jag inte skrämt bort dig )
_____________________________________________________________

Någon natt för inte så länge sedan...

Inne på stadens bakgator, bland de ställen där inga vettiga människor rör sig efter mörkrets infall - finns en, till synes, vanlig trädörr. Det enda som gör att denna dörr skiljer sig från de andra dörrarna på husen runtomrking är de kraftiga gångjärnen i mörk, hamrat, gjutjärn och en slarvigt målad svart stjärna på utsidan. En gnisslande skylt hänger slarvigt upphängd ovanför, med samma svarta stjärna målad på sig. Få i staden vågar sig dit, då det spridits alla möjliga rykten om detta "hemsökta värdshus" - vissa sanna, men de flesta falska.

Där inne är det dunkelt, med ett fåtal oljelampor som lyser upp bland gästerna. Mitt i rummet står det en stor brasa som kastar dansande skuggor längst väggarna och lyser upp delar av rummet. Borden och stolarna står slarvigt utställda, utan någon direkt ordning - förutom flertalet avskiljda platser där ljuset från brasan och lamporna inte riktigt når.

Vid en av dessa platser sitter en lång figur, klädd i en svart tunika av ett vackert och troligtvis alviskt material. Tunikan är detaljerad och med en bred rand i, mörkt, lila tyg som löper längst utmed ärmarna och ryggen. Över denna rand är det vävda runor och mönster på främmande språk i en gnistrande silverfärgad väv. Över sitt huvud har denne person svept en huva i samma svarta material, med samma detaljer som övriga klädnaden - vilket tycks dölja stora delar av ansiktet, bortsett från vissa strimmor av vita hårslingor som hänger fram.

Lutad mot väggen intill personen så står det lång vandringsstav med snirklande mönster. I toppen av vandringsstaven sitter en ädelsten som tycks hållas på plats av ett flertal grenar som hårt omsluter den. Figuren trummar otåligt på det tjocka träbordet, med stolsryggen vänd mot väggen och blicken fäst ut över värdshusets golv.

Medan lågorna från brasan dansar lätt över brinnande trä - sprakar till i en levande dans - så tycks något ganska litet sakta smyga utefter golvet och stolarna på värdshuset. En svag skugga söker sig lite slinkt efter golvet och stannar upp under ett av borden. Svagt kan man tyda en liten fyrbent varelse som klipper lätt med öronen och lyfter upp sitt huvud lite. Den vädrar lätt och känner av intrycken som den får..

För ett kort ögonblick är allt stilla och den yviga svansen rycker till lite lätt, innan konturen av den smidiga skuggan åter sakta börjar röra på sig. Mjukt och lätt rör den sig mellan några av borden i skuggorna, undviker gästernas ben och steg medan den söker sig närmare den levande brasan. Vart kom egentligen denna varelse ifrån? Vid ett tomt bord står en stol vänd med stolsryggen vänd bort från brasan. Som om någon nyligen lämnat dess plats från att ha suttit och värmt sig där och den kattlika varelsen stannar tyst upp och vänder på huvudet mot dörren. Det glänser lite lätt när den blinkar - för den med ett tränat öga - och man anar de kattlika dragen i dunklet. Bordet som den stannat till vid är tomt med ett troligtvis tomt stop ovanpå, ställt intill den tomma platsen inte långt från brasan.

Konturerna avslöjar att den yviga svansen rycker lite lätt i svanstoppen innan den sänks mot marken och blicken verkar fortfarande riktad mot dörren, avvaktande. Öronen riktas framåt, lite åt sidorna och sedan framåt igen. Någon skrockar till snett bakom bordet och skuggan slår nästan runt men stannar upp i sin handling och höjer sedan blicken mot sitsen just framför.

Med ett smidigt och lätt avstamp skimrar det till när katten framträder i skenet från brasan. Den mjuka gyllenbruna pälsen glänser till som hastigast i skenet när den smidigt vänder sig i en halvcirkel och sätter mjukt ned sina tassar mot träsitsen. Katten som just dykt upp blundar och sätter sig mjukt ned och drar sin yviga svans intill sin sida innan den hukar sig ned. Katten har ljusa markeringar kring öronen, som ifall den vore lätt vitsminkad och framträdande ljusare markeringar i öron och från undersidan av nos, ned över haka och bröstkorg. Pälsen ser mjuk och yvig ut medan de långa morrhåren svagt glänser när ljuset från lågorna dansar över dem.. Bröstet höjs sakta i en inandning och sänks sedan i en snabbare utandning, medan den smackar lite lätt med munnen. Så fortsätter den hålla ögonen stängda på grund utav brasans sken, medan den njuter av värmen här inne..

_______________________________________________________________________________
Eventuell inspirationsbild:

Långsamt för figuren av sig huvan. En mans anlete uppenbarar sig - mannen ser onekligen ut att vara av drowiskt ursprung, men med samma vackra drag som skogsalverna i väst. De vita håret sitter uppknuten i en slarvigt gjord hästsvans och de röda ögonen börjar följa den tillsynes oskyldiga fyrbenta varelsen. Ett snett, knappt märkbart leende spelar över mannens läppar innan hans blick återigen faller ned mot bordet. Han kastas ur sina tankar av ett slag på ena axeln. "Öh, svartalv. Ska du ha mjöden du beställt?!" halvt skriker, halvt frågar 'kyparen', om nu denna typ av värdshus kan påstås ha kypare. "Svartalv?" Mumlar mannen tyst med ett höjt ögonbryn. Hans blick hårdnar, riktar sig mot kyparen och smidigt är han på fötter framför den smått orolige kyparen.

"SVARTALV?!" vrålar mannen plötsligt högt och börjar närma sig kyparen, som trots sin kroppshydda och stora antal ärr i ansiktet, försiktigt börjar backa med ett uppriktigt skrämt uttryck. För några sekunder verkar allt ljud ha dött ut och allas blickar är fästa på scenen som just utspelar sig "JAG SKA VISA DIG FÖR SVAR..." fortsätter mannen innan ytterligare två män kommer utspringandes från köket. "T..Taldor, han visste inte. Ursäkta!" skyndar sig en av männen andfått att nästintill panikartat skrika. Taldor ser ut att stanna upp och sneglar mot de två männen. "Jaså? Han visste inte hur man beter sig?" repeterar drowen med en lugn, följsam röst. Alldeles för lugn för att någon av de andra tre männen skall ta det som ett gott tecken. "Eh.. ja.. eh.. så.. döda honom inte?!" fortsätter den nykomne mannen med stammande röst. "VA?! Vaddå döda?!" vrålar kyparen panikartat till svar och börjar nu att darra så hela fatet med mjödstopet skramlar. Taldor sträcker långsamt fram sin hand och plockar upp stopet utan att bryta ögonkontakt med kyparen. Långsamt sjunker drowen ned på sin plats igen, med samma lugn som om ingenting just hänt. "Det blir bra så" tillägger Taldor till den darrande kyparen som inte förmått sig att röra sig. "Det... blir... bra... så." tillägger han långsamt på nytt och de andra två männen skyndar sig fram och bokstavligen släpar bort kyparen. "Är du helt jävla dum i huvudet. Vet du vem det där är det där är ju...." hörs de viska allt eftersom de släpar tillbaka kyparen till köket.

Taldor tittar ut över golvet där alla sitter vid sina bord och plötsligt får alla som suttit tysta en hel del att tala om, som om scenen aldrig ägt rum. Drowen flinar smått för sig själv, som om det hela varit ett skämt som bara han varit medveten om innan han långsamt för stopet till munnen och tar en klunk.

Katten tycktes vinkla sin blick mot det tillfälliga tumult som just ägt rum, men satt stilla och tyst innan den blickade åter mot eldens dansande lågor. Det glimmar till i kattens ögon innan den sluter dem igen. Åter igen smackar katten lite med munnen och på något sätt tycktes den lite road av själva händelsen. Morrhåren formar sig lite mjukt efter dess anletsdrag och för ett ögonblick tycktes le på något underligt vis.

Sakta öppnar den åter ögonen för att blicka mot mannen som tidigare ställt sig upp och plockat åt sig stopet. De gröngula ögonen kisar smått och betraktar nnu mannen av drowiskt ursprung medan den lyssnar. Sakta börjar den sträcka ut sin svans efter stolskanten och för den sakta över sitsen innan den lägger sig ned och vinklar in framtassarna inunder sig. Pupillerna smalnar lite när den verkar fokusera och betrakta den detaljerade tunikan och dess rand av vävda runor och mönster..