She's Cold (ENG)

Titel: She's Cold
Språk: Engelska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Ja
Rating: PG (Just to be safe...)
Beskrivning:Narcissa Malfoy seldom smiles. And when she does, it never really reaches her eyes.

Okej, så jag har plötsligt börjat skriva en vansinnigt massa Narcissa Malfoy berättelser.. Jag vet inte varför, hennes karaktär bara fascinerar mig...
Det är en oneshot, for now at least, har ingen aning om hur man skulle fortsätta på en sån här text, haha... Men iallafall, hope you like it!

SHE'S COLD

a story by dani

She’s cold. She’s been like that for a while now.
A frozen beauty, an ice queen. The way her eyes can travel through a room and petrify those they fall upon. The way she can smile at you, so coldly, but still, it’s a smile. Sometimes you think you come across something real in that smile, something human. Maybe just a small flicker in her eyes, the slightest twitch of those lips. But when you look again - it’s gone.

Her eyes are blue, the brightest blue. Just like ice. They light up her face in a way that makes you wonder if her skin actually glows. She’s so pale. Pale skin, pale hair. Bright eyes. She shines. She seems sad. She’s cold.

Her voice is like smooth velvet, pouring rain, and blazing fire, all at the same time. She can manipulate you to do anything she wants just by using that voice. So she gets her way. She seldom gets denied anything, no one can refuse her.

She never gets too emotional, always says just the right thing. Never a hair out of place, her dresses are never creased. She always wears that smile. Cold. Never reaches her eyes. Still a smile.

While attending a ball, or a dinner she is always accompanied by her husband. Lucius Malfoy. Just like his wife, Lucius Malfoy radiates coolness. Both of them seem distant, somehow. Distant smiles, cold looks. That’s what’s expected of Mr. and Mrs. Malfoy. They aren’t supposed to laugh or cry. It’s below them, they’re stronger than that. They are not weak.

She is not weak. She needs to be strong, and in order to stay strong you can’t let yourself feel. That’s what she’s been told ever since childhood days. You have to keep up a good image.
And when she became a Malfoy, that is what she’s been doing. Keeping up that image.

But you wonder. When you politely greet her when she and her husband arrives at the notorious Ministry dinner only high society families get to attend, you wonder. If she’s always been like this. Has she never really smiled? Or laughed? Or shone with happiness and contentment?

As she politely makes small talk, you watch her closely. Try to detect a flaw, any flaw. There’s none. Just that coolness. Distance. In some ways, sadness.

She’s cold. She’s been like that for a while now.

Jag översate med Google över sätt det blev så här
haha

google
Översättning från engelska till svenska
googleShe är kallt. Hon har så där ett tag nu.
En frusen skönhet, en isdrottning. Hur hennes ögon kan färdas genom ett rum och förstena dem de faller på. Det sätt hon kan le mot dig, så kallt, men ändå, det är ett leende. Ibland du tror att du stöter på något riktigt i det leende, något mänskligt. Kanske bara en liten flimmer i hennes ögon, den minsta ryckning i dessa läppar. Men när man tittar igen - det är borta.

Hennes ögon är blå, den ljusaste blått. Precis som is. De lyser upp hennes ansikte på ett sätt som gör att man undrar om hennes hud faktiskt lyser. Hon är så blek. Blek hud, blek hår. Ljusa ögon. Hon skiner. Hon verkar ledsen. Hon är kall.

Hennes röst är som slät sammet, hällregn, och flammande eld, allt på samma gång. Hon kan manipulera dig att göra något hon vill bara genom att använda den rösten. Så hon får sin väg. Hon sällan blir nekad något, kan ingen neka henne.

Hon blir aldrig för känslomässig, säger alltid precis rätt sak. Aldrig ett hår på sin plats, är hennes klänningar aldrig skrynkliga. Hon bär alltid att le. Cold. Aldrig når ögonen. Fortfarande ett leende.

När han gick en boll, eller en middag hon är alltid tillsammans med sin make. Lucius Malfoy. Precis som hans fru, utstrålar Lucius Malfoy svalka. Båda verkar avlägsen, på något sätt. Distant leenden, kalla blickar. Det är vad som förväntas av Mr och Mrs Malfoy. De är inte meningen att skratta eller gråta. Det är under dem, de är starkare än så. De är inte svaga.

Hon är inte svag. Hon måste vara stark, och för att förbli starkt du kan inte låta dig själv känna. Det är vad hon har sagt ända sedan barndomen dagar. Du måste hålla upp en bra bild.
Och när hon blev Malfoy, det är vad hon har gjort. Att hålla upp den bilden.

Men du undrar. När du artigt hälsar henne när hon och hennes man anländer på det ökända ministeriet middag bara societeten familjer få delta, undrar du. Om hon har alltid varit så här. Har hon aldrig log? Eller skrattade? Eller lyste av lycka och förnöjsamhet?

När hon artigt gör små prata, titta dig henne noga. Försök att upptäcka ett fel, någon skavank. Det finns ingen. Bara att svalka. Avstånd. I vissa avseenden sorg.

Hon är kall. Hon har så där ett tag nu.

Den är bra !

Intressant story! Fortsätt gärna!

Braaaaaigt, har aldrig läst nån Narcissa-fanfic förr! Grym engelska också! Fortsätt, snälla? ♥

Ja, samma. Jag har skrivit lite om Narcissa i min fanfic, men aldrig med henne som huvudkaraktär... Coolt ! Och grym engelska, håller med!

Åh tack allihopa! Vad glad jag blir Jo, som sagt, på senare tid har jag verkligen fastnat för Narcissa som karaktär... TACK! ♥

Och tack jan för att du fixade en översättning, för de som kanske har svårt att förstå texten på engelska

Jättebra! Keep going!

jäklar vad fint du skriver!

Merr det var ju jättebra!!!

Åh tack så mycket, finisar! Blir så himla glad, och era kommentarer inspirerar en verkligen! Kanske några förslag på vad ni vill ha? Vill ni ha mer Narcissa och the Malfoys som huvudkaraktärer? Säg bara till så kanske jag får lite idéer

UPDATE: Och vill ni ha engelska eller svenska? Jag skriver både och