Rollspel [Privat med Spiderpig & HAGRIDBIG]

Namn: Michael Smith
Superhjälte Namn: The Dark Shadow
Ålder: 23
Familj: Inga föräldrar, rymde från barnhem
Hobbys: Kampsport och tennis
Svaghet: Okänd
Kraft(er) : Telerporteras, gå upp i rök, förvandlas till damm som kan förvandlas tillbaka till Miachael.
Utseende:

Vapen: Stav
Dräkt: Svart kappa, kan glidflyga när manteln är utdragen

Mall
Namn: Serena van der woodsen
Superhjälte namn: Firestar
Ålder: 21
Familj: Mr och Mrs Van der woodsen. Ända barnet.
Hoppys: Hänga med kompisar,
Rädslor: Klaustrofobi & rädd för spindlar
Superkraft: Förmågan att kontrollera eld/skapa eld
Utseende:

Vapen: "Eld"
Dräkt:

Jag sitter på taket och tittar ner över staden. I ett café sitter det folk och fikar. Men det är inte på dem som min blick faller på. I en gränd mittemot går en man och en kvinna in. Kvinnan går först och ser ut att bli intvingad. Jag tar sats och hoppar, när jag fallit 20 meter så upplöses jag. Dammet av mig landar bakom några soptunnor.

Jag vaknade vid 11 helt utslagen från gårdagens natt. Det var huset intill som hade börjat brinna. Jag älskade eld men om man inte passade sig kunde den döda.

Idag såg jag framemot en lugn dag med kompisarna på stan. Vi skulle ta en fika och sen se vad som hände. Jag hade precis ätit upp min "kärleksmums" när jag får syn på en äldre man som går med handen i en dams rygg på andra sidan av gatan. Dem går in i en gränd.

- Em...jag ska bara på toa...det kan dröja? Fick jag fram och undrade varför jag hade sagt just det.
-Well vi kan vänta! Svarade Blair min kompis.
- Em...måste ändå hem ändå men jag ringer senare!

Vi skiljdes åt. Innan jag sprang över bytande jag om så snabbt jag kunde på toan.

-Ay! Detta rånet stoppas nu och här! Hörde jag min egna röst säga. Jag kunde känna värmen stiga i min knutna handflata.
-Hahaha. Gå iväg snorunge detta angår inte dig. Svarade mannen
-Excusez-moi!! Jag lyfte min hand som nu hade en eldslåga i handen.

- Låt mig gå, annars skjuter jag henne, säger mannen och tar fram en pistol som han hållit gömd mot damens rygg. Han trycker pistolen mot kvinnans huvud. Lågan i Serenas händer försvann.

Sakta så sätts dammet ihop igen och tillslut så står jag bakom mannen. Jag höjer staven utan att han märker något, men precis när den ska träffa mannens huvud så släpper han kvinnan och hoppar åt sidan.

Sen går allting fort.
Mannen reser sig snabbt och riktar pistolen mot mig men plötsligt faller han ihop och bakom honom står en tjej med en hand av eld uppe.

Allt hade gått så fort. Mannen som plötsligt kommit från intet och ja allt annat.
-Är du okej? frågade jag kvinnan samtidigt som jag gav henne en hjälpande hand.
-Ja! Men...men vem är ni? Och tack! svarade damen som tacksamt tog min hand.
- Firestar och du är? svarade jag och kollade på mannen!

- The dark shadow, sa jag.
Jag tar hand om honom, jag drog upp honom och band fast hans händer.

- I dont think so! Jag följer mer! Svarade Firestar och såg bestämd ut.
- To late, sa jag och gick upp i damm.
Plötsligt var jag på toppen av höghuset igen, jag tittade ner på damen och Firestar. Sen vände jag mig om med mannen och var vid polisstationen.

Jag lämnad in honom till komisarien som jag kände väl. Detta var inte första tjuven som jag tagit åt honom. Innan jag länade in honom så hade jag tagit lite saker från hans ficka. En nyckelring och en bild på någon sorts metall.

När jag kom hem till min lilla lägenhet så tog jag av mig manteln och öppnade kylen. Det ända jag hade hemma var lite gammalt bacon och några ägg som jag stekte till middag.

"Oh he didn't!" Tänkte jag. Jag var alldeles för sur för att fundera på hur han försvunnit just då.

-Hejdå..och tack igen! sa kvinnan och gick iväg.
Jag stannade kvar en liten stund för att tänka. Som sagt allt hade gått så snabbt. Vem var "The dark shadow" och varför hade han försvunnit.

När jag skulle gå hörde jag en telefon ringa från gränden. Jag vände mig om och antog att det var kvinnans. Jag svarade i telefonen:

Samtalet:
-Du hade bara tur idag! Sa rösten i telefonen
-Vem är du? och vad vill du henne? Svarade jag både nyfiket och orolig.
- Vi har inte glömt er heller! Sa han innan han la på.

Jag skyndade mig därifrån. Jag sprang in på galleriets omklädningsrum och bytade om innan jag gav mig av hemåt.

När jag åt slog jag på tv:n.

Tv:n
- Idag blev den kända kärnfysikern Marie Müller kidnappad och bortförd. Det tjuven ville stjäla var troligen hennes nya upptäckt, men det är ännu oklar vad det var.
Som tur var så blev hon räddad av två stadens hjältar, The Dark shadow och Firestar.



Jag tog upp bilden av metallen, kan det vara den som forskaren hade upptäckt. Jag vände på bilden och på baksidan stod det: Vi ses i tunnelbanan kl 01:00, ta med bytet.
Snabbt tittade jag på klockan.
Den var 00:45.
Jag skyndade mig att packa min väska och tog på mig manteln. Sen gick jag ut på taket och hoppade.

Jag tänkte på damen...visst hade jag sett henne förut. Jag satte mig på datorn och kollade på internet om nyheter. När jag klickade in mig på "New time"s hemsida kom det upp en bild på damen.

Marie Müller, kärnfysiker.

Jag var tvungen att tänka på något annat så jag ringde Blair och frågade om hon ville göra något vilket hon ville.

Jag var hos Blair till ungefär halv ett då hon var tvungen att sova eftersom hon skulle upp tidigt nästa dag. Så jag började gå hemåt.

Påvägen hem ringde Maries telefon igen. Jag hade helt glömt bort att jag hade den men svarade.

Samtalet:
- Möt oss vid närmaste tunnelbana kl. 00.45! Efter det la han på

Jag kollade på klockan: 00.43. Jag hade 2 minuter på mig och det skulle ta mig minst 5 minuter att gå dit.
Jag sköt eld mot marken och kände hur den varma luften under mina fötter tryckte mig uppåt. 5 Minuter...jag får skynda mig.