Zombieroll

Roll mellan Vildvittra och Hawke.

Zombieapokalypsen är ett faktum ty detta pågått under ca 2 års tid. Människor har samlats i grupper eller håller sig till sig själva. Det handlar om att överleva, att inte bli smittad att kanske finna en fristad eller lycka på något vis.

Namn: Artemis Snow
Kön: Kvinna
Ålder: 19 år
Utseende:

Kläder: Slitna mörka jeans, grått linne och svarta kängor.
Hon har en svart skinnjacka och en ryggsäck i militärgrönt.
Utrustning/Vapen: Äger ett antal knivar hängandes längst bältet om hennes midja.
Ryggsäcken är full med diverse förnödenheter, lite mat och en filt.
Övrigt:

Mall
Namn:
Kön:
Ålder:
Utseende:
Kläder:
Utrustning/Vapen:
Övrigt:

Hoppas det duger ^^ känner att det inte behövs mycket mer då de ännu inte känner varandra

Namn: Ivy Black f.d. Anna Wright
Kön: Kvinnligt
Ålder: 22
Utseende:
Kläder: Ivy har en kvärtsärmad tajt svart tröja utan tryck, hennes cirka fyra år gamla läderjacka och namnet "Ivy Black" är broderad och trasigt på baksidan av den. Hon har grå, slitna jeans och läderstövlar that looks like this:
Under sina kläder har hon även ett väldigt fodrat underställ som hon plockade på sig den senaste vintern.
Utrustning/Vapen: Hon har en lite större och väldigt nött skolväska med Bratz-tryck som är silvertejpad nästan överallt. I den har hon en nästan full tvåliters-flaska med vatten samt lite olika matsaker. Hon har ett set glasfiberknivar i den också, dessa i en låda. Hon har tre rullar silvertejp, ett pennskrin med massor av olika pennor vilka hon förnyar när hon kan. Hon har en tredjedels full vodkaflaska också. Hon har lite mer också. Något hon alltid kan ta upp är hennes shotgun samt hennes pistol och hon har faktiskt extra ammo eftersom hon stjäl det var hon kan och knappt använder dem.
Övrigt: Hon bytte namn för att hennes gamla namn var tråkigt. Mer... rollas fram?

Sorry för att det tog sådan tid. owo

(Bra mall Känner mina blir så korta då jag sällan har fantasi till mallar, det kommer eftersom xD Men bara älskar de där skorna :3)

Artemis hukade flämtandes bakom ett gammalt stenröse, troligen hade det varit en stenmur en gång i tiden. Hon befann sig långt inne i en skog, en för henne okänd till namnet, men en skog som gett henne en hare till att stilla sin hunger med.
Att hon flämtade så berodde på den enkla anledningen att hon sprungit och inte var det från de levande döda, zombierna utan en av de sina. I tider som dessa vände sig fränder mot fränder och lag och rätt fanns inte mer. En ung ensam kvinna kunde ses lockande för en viss grupp med män, medans för andra kunde ses som en god färdkamrat och vän.
Alternativet hade varit det föregående och hon hade hittills kunnat undvika dessa faror.
Då läget tycks vara under kontroll reser hon sig långsamt upp och ser sig om. Platsen hon befinner sig på hade troligen en gång i tiden varit ett hus, hon kunde se stenar efter där eldstaden varit. Som från en svunnen tid som på sätt och vis hade kommit åter, människor levde åter av naturen och det som deras egen tid lämnat efter sig.

(( Brukar inte skriva om kläder så ofta så jag tänkte typ: Let's go all out! xD ))

"Jag är less på er, så djävulskt less på er." Säger Ivy irriterat samtidigt som hon håller i en ljust rosa kniv. Glasfiber var aldrig hennes grej innan allt det här hände. Hon föredragit stål tills hon fått fatt på en av dessa glasfiberknivarna och insett att hon kan skära upp i princip vad som helst. Kött står inte ens chans mot dessa knivar. Inte hennes heller vilket hon lärde sig den hårda vägen. Hon har fortfarande ett vackert prydligt ärr rakt över höger handrygg där hon skurit sig. Det läkte dock, tack och lov för det. Det tog dock väldigt, väldigt lång tid. Den rosa kniven håller just nu på att separera en odöds huvud från samma odöda korkade kropp.
"Du var säkert sjukt snygg förut dock, dina skor är fina... var fina iallafall." Fortsätter Ivy där hon sitter på huk och skär sönder det sista så huvudet faller till marken med ett hemskt vackert dov duns. Ivy reser sig efter att ha torkat av kniven på den nu döda odöda kvinnans kläder. Hon reser ensam, hon reste inte ensam förrän nu. Hennes senaste partner dog för bara några dagar sedan.
"Gah, vill inte." Suckar hon och drar fram vodkaflaskan ur väskan. "Ugh... måste hitta mer." Fortsätter hon och sparkar undan en sten som slår emot något som verkar vara en gammal mur. Inte för att hon bryr sig speciellt mycket när hon tar en klunk av vodkan. Hon får hitta något nytt, hon kanske hittar bourbon den här gången. Bourbon är gott.

(Tänkte att det alltid är bra som ett första intryck, sedan kan det alltid ändras efter rollets gång xD)

Artemis stelnar till vid ljudet, ljudet av sten mot stenmur. Hennes rörelser blir stela och vaksamma då hon långsamt vänder sig om mot det som orsakat ljudet. I hennes hand finner sig en av hennes knivar som är beredd till försvar. Även runt hennes midja hänger det ett antal samt en hare som hon ännu inte hunnit gjort något åt.
"Ständig vaksamhet." ljuder det som ett mantra i hennes huvud, från en tid då hon lärt sig att läsa och var försvunnen i böckernas värd.
Denna mening kunde väl vara till nytta i dessa tider. Då hon ser människan känner hon först en lättnad, varken en av de män som förr jagat henne eller en levande död. Även om hon hade föredragit levande död, människor gick inte att lita på, men odöda visste man var man hade.
Hon väntar dock på att kvinnan ska agera, annars skulle hon bara låta henne passera som om inget hade hänt, som i fredens dagar.

( Det är ett sjukt smart sätt! Btw, sorry för frånvaron mitt Internet har varit sjukt skumt eller om det varit mugglis för jag har inte kunnat logga in. O.o )

Ivy står stilla när hon ser den andra kvinnan. Vänta, lever hon? Ivy kastar en blick på den permanent döda kvinnan hon just mördat, sedan tillbaka på den till synes levande kvinnan. Ivy har lite svårt numera att bestämma vem som lever och inte. Vissa av de som dött kan se så fruktansvärt levande ut ibland.
"Lever du? Eller inbillar jag mig för det har hänt förr." Säger hon och försöker hålla en låg ton så ingen levande död hör. Hennes första inbillning varade rätt länge, hon ville verkligen tro på att den hägring till partner hon fått var riktig. Hon hade kvar honom ett helt dygn innan en äkta levande förbarmat sig över henne och gett henne vatten. Mannen som gett henne vatten dog dagen efter, det var när hela det lägret blev slaktat. Ivy hade flytt och stulit allt hon hade kunnat lägga vantarna på samtidigt. Inget förenar människor såsom ömsesidigt hat. Ivy har sin uppmärksamhet på kvinnan, om hon inte är levande måste hon göra det.

(Tack Skönt att ha dig tillbaka iaf Trodde du övergett mig D: )

Artemis såg på kvinnan med något roat som glimtade till i blicken.
"Sist jag kollade var jag levande, ser jag så ruttnande ut eller?" frågade hon med ett snett leende men en vaksam blick på kvinnan. Även om kvinnan var levande betydde det inte att hon hade goda avsikter. Men hon var i alla fall ingen levande död, inget ruttnande lik utan en levande människa. Artemis bestämde sig tillslut att ta första steget. Hon stannade kvar där hon stod och häll än kvar kniven men inte längre hotfullt mot kvinnan.
"Artemis." presenterade hon sig själv och pekade på haren.
"Vill ni dela en måltid med mig?" sa hon artigt och väntade på svar.

"Man kan aldrig vara säker nu för tiden eller hur?" Svarar hon och ser på sin flaska... är det tillräckligt för att äta hare månntro? Hon antar att hon inte behöver dricka upp resten. Hon har trots allt druckit upp det mesta av flaskan. Samt annat hon hittar längs vägen, allt från vanlig öl till single malt... eller bourbon. Bourbon är underbart.
"Har inte ätit annat än de växtligheterna jag hittat här.... var är vi förresten?" Frågar hon och ser sig om. Hon har faktiskt bara vandrat och vandrat och nu har hon hittat en stad. Inget mer än en plats hon kan hitta mat som inte är grön. Hon är rätt less på de grässtrån som varit hennes förbannade kost sedan alltför lång tid tillbaka. "Har inte så mycket koll på var jag går, jag brukar vara inte hitta speciellt mycket på mina långa vandringar dock." Fortsätter hon och gestikulerar smått med vodkaflaskan. "Förutom väldigt gammal alkohol här och var." Säger hon leende.

( Skulle aldrig göra det! D: You're awesome jue. ^^ )

Artemis blick går från kvinnan till flaskan i hennes hand.
"Har du mer?" frågar hon slutligen och drar av sig ryggsäcken samt sätter kniven i bältet. Hon pekar på torra grenar på marken i en uppmaning till den främmande kvinnan att plocka ihop ved. Skulle hon bjuda på mat fick kvinnan göra något med samt kanske bjuda igen på dryck.
Artemis börjar att göra ordning för att göra eld, hon ville inte att något skulle fatta eld. Det syntes dock att hon var van vid den sortens arbete, att klara sig på egen hand.
Hon tar fram en plastburk med svampar hon plockat, samt vatten och grankvistar. Även en liten kastrull där hon skär ner allt i innan hon börjar flå haren och lägger i bitar av köttet i grytan hon håller på att sammanställa.
"Nej, jag vet inte var vi befinner oss." svarade Artemis efter en stunds tänkande. Geografi hade aldrig varit hennes grej och nu spelade städers namn inte så stor roll.

"Nah, men du kan ta det, om jag dricker nå't mer så kommer jag inte kunna se skillnad på äkta lik och levande lik." Svarar hon samtidigt som hon ställer ned den på marken och börjar samla veden hon pekat på. Hon har inte ätit kött på länge och även om det bara är lite så är det någonting iallafall. När hon var yngre så tyckte hon inte speciellt mycket om kött. Inte alls faktiskt. Hon försökte undvika det, fast nu för tiden kan hon inte äta nog uppenbarligen. Så fort hon hittar det så äter hon det. Såpass att hon höll på att äta av de levande dödas också. Fast när vattnet hon försökte koka det i antog en askgrå färg så ångrade hon sig och slängde den i närmsta hål. Hon lägger ihop pinnarna i en passande hög och försöker sedan förskaffa sig fler.
"Vilken skam egentligen, när det inte fanns levande döda överallt ville jag alltid åka till New York, men nu kan jag lika gärna varit där och missat det." Svarar hon... eller berättar hon. Hon borde skriva memoarer. Hon skriver lite när hon hittar papper och penna, eller så skriver hon på väggar. hennes barndomshem är fullt med text. Både text hon själv och främlingar skrivit. Hon återvänder dit ibland. Det är det enda hon håller koll på; var hon kommer ifrån så att hon kan komma tillbaka om hon vill. Hon lägger de trä hon samlat invid eldplatsen.