När vänskap sätts på prov

PRS mellan mig och Southafrica

Mall:
Namn: Natalie Winston
Ålder: 16 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende: Hon är ungefär 165 cm lång,har blåa ögon och ganska smal, har inte alltför mycket former till hennes eget förtret. Hon har axellångt, rött hår och svarta glasögon. Klär sig ofta i skjortor och enkla t-shirtar med jeans.
Personlighet: Natalie försöker vara ordentlig och pluggar hårt för att kunna få bra betyg, vilket hon ofta får. Hon vill samtidigt passa in och ha en massa vänner, så hon faller lätt för grupptryck och försöker haka på olika trender, vilket inte alltid slutar så bra. Trots det att hon försöker skaffa vänner och hänga med så mycket som möjligt har hon inte många vänner som förstår henne och som hon verkligen kan vara med. Hon är inte direkt blyg men försöker ofta gömma lite av den hon egentligen är, lite av en plugghäst som älskar 'nördiga' saker fö att passa in.
Bakgrund: Har växt upp med sin mamma och sin pappa och varit ensambarn. Allt har varit ganska bra fram tills några år sedan då hennes föräldrar skiljde sig, hon vet inte varför.
Övrigt:

Namn: Emma Allén
Ålder: Fyller 16 i oktober.
Kön: Kvinna
Utseende:
Hon ääälskar svarta tajta jeans och stora tröjor. Bruna ögon, brunt långt hår. Är nästan 170cm, bär c-kupa.
Personlighet: Emma är inte rädd för att säga vad hon tycker och tänker. Men hon kan även vara len i munnen när hon vill, och kan lätt förföra killar som den charmör hon är. Hon trivs i sällskap med andra, gillar inte att vara ensam så mycket.
Bakgrund: Skolan är något som Emma inte har tagit seriöst förrän årskurs nio, och i stressen om att få bättre betyg än de usla hon haft, tvingade hon sig själv till att avboka den fritid hon hade. Hon ångrar inte idag att hon slutade umgås med sitt kompisgäng, hon är faktiskt rätt glad över att bli av med dem nu, i början på gymnasiet.
Emma har två äldre systrar (23 och 20 år), samt en lillasyster (14 år). Hennes föräldrar är skilda, hon bor mest hos sin mamma.
Övrigt:-


Får se om jag lyckas hålla mig till mallen... XD
Ska vi kanske börja första dagen i nya skolan?

Nice! Jag får försöka hålla mig till min mal ljag med xD

Men det blir bra! Om du vill kan jag skriva första inlägget snart eller så får du göra det xD

Är tacksam om du börjar!

Många elever kände nog en väldigt stor motvilja då de tog sig mot skolan, första dagen på ett nytt läsår. Men Natalie kände sig nästan uppspelt. Hon hade längtat att få börja på gymnasium, att få välja vad hon ville studera lite mer själv och gå på en stor skola. Eftersom det var så mycket elever var hon säker på att hon skulle hitta några vänner, åtminstone någon. hon borde i alla fall hitta någon grupp hon passade någorlunda bra in i. För för tillfället hade hon inte många vänner, alla hennes gamla vänner hade börjat på andra skolor och linjer, hon var helt ensam. Men hon visste inte om hon hade kunnat kalla sina gamla klasskamrater för vänner direkt, de hade hängt ltie ibland och hon hade försökt hänga mer med dem, men de hade aldrig haft tid eller varit intresserade.
Natalie kom in i skolan tillsammans med en hög andra nya elever. Hon kånkade som vanligt på sin stora svarta väska som innehöll allt hon kunde tänkas behöva och plus lite till. Hon började se sig om, vart skulle hon gå nu? Hon hade faktiskt ingen aning. Det var elever lite överallt och ingen verkade gå åt något speciellt håll.
Hon rättade snabbt till sin svarta t-shirt och drog en hand genom sitt hår innan hon prövade att gå genom en av korridorerna.

"Du är hopplös, Emma", suckade hennes mamma i telefonluren som Emma hade klämt mellan örat och axeln för att slippa hålla i den. I händerna hade hon nämligen en vit ankelstrumpa, som hon stressat försökte dra över ena foten.
"Jag kan inte fatta att du är sen första skoldagen. Vad gjorde du igår egentligen?"
"Jag kunde inte sova", förklarade Emma och tog ett stort bett på sin macka med alldeles för lite smör. Hon tvingade ner brödet i halsen med hjälp av en klunk vatten från glaset på bordet intill.
"Mamma, jag kan inte prata nu", mumlade hon mellan tuggorna.
"Okej, men ha en bra första skoldag, hjärtat! Älskar dig."
"Älskar dig", ropade Emma till mobilen som just då föll från hennes axel ner på golvet. Hon plockade irriterat upp den, klickade på den röda knappen som avslutade samtalet och sprang till hallen med väskan på axeln.

Korridorerna strömmade av folk och Emma insåg att hon lyckats komma hyfsat i tid. En minut för sen, inte illa det! berömde hon sig själv, men visste nu inte vart hon skulle ta vägen och såg sig omkring. Hon kände väl igen korridoren hon gick i eftersom hon besökt skolan på öppet hus, men just nu hjälpte det inte.

Natalie gick genom korridoren en stund innan hon insåg att hon kanske borde försöka ta sig till sitt skåp. Hon hade fått sitt skåpnummer i ett brev från skolan bara några dagar tidigare. Kanske hennes schema låg i där och hon kunde försöka ta sig runt med det istället. Hon drog upp den lappen med numret från sin väska, nummer 67 var det. Hon gick runt mer tills hon kom till en korridor som innehöll skåp. Hon läste varje nummer tills hon kom till 67 och stannade där. Hon hade fått med nyckeln till skåpet också i posten så hon drog upp den och låste upp skåpet.
I låg inte mycket, men det fanns faktiskt ett schema och så också ett annat papper. På det stod det att alla som skulle gå samhäll skulle samlas i någon sal. Det stod också hur hon skulle ta sig dit. Snabbt stoppade hon schemast i väskan innan hon stängde och låste sitt skåp och började skynda sig mot salen, hon ville inte komma sent!
Hon hade försökt att undvika gå in i folk men var nu så ivrig att hon äntlige nverkade hitta att hon inte märkte tjejen framför henne fören hon gick in i henne. "Åh, förlåt mig" sa hon och såg på tjejen och kände först inte igen henne.

Emma hade nyss börjat ett samtal med en kostymklädd äldre man med ett kalt överhuvud, men med grått hår på sidorna. Emma hade genast tagit för givet att han var en lärare, och just när hon skulle fråga honom vart hon skulle ta vägen, gick någon in i henne.
"Det är lugnt", sade Emma och kastade en blick på tjejen, men såg genast tillbaka på henne i förvåning när hon tycktes känna igen henne. "Natalie?" Hon undrade vad hon gjorde här, på denna skolan? I samma sekund slog det henne att de antagligen skulle börja på samma ställe!
"Alla ettor ska till sal 178", sade läraren med en släpig, entonig röst, "Våning 1."
Emma log brett mot Natalie.
"Kom då, så går vi dit!"
De var redan på våning ett (av fyra), så allt de behövde göra var att leta upp numret på dörren.

Natlaie fick nu en ordentlig syn på tjejen. Hon kanske kunde försöka introducera sig direkt och försöka få några vänner? Då började hon känna igen henne och log stort och förvånat. "Ja, Emma?!". Det kändes som en evighet sen de hade varit på lägret tillsammans. Det hade varit väldigt kul och bland den bästa sommaren i hennes liv nog. Men hon hade tappat kontakten med Emma efter det.
"Ska du också gå här?" log hon stort och hörde då läraren meddela vart det skulle. Hon log mot Emma och började gå då läraren sedan pekade vilket håll det låg åt. De kom tillslut fram till ett stort klassrum som började fyllas med elever.

"Ja, det ska jag faktiskt", svarade Emma när de började gå. Hon tyckte det var otroligt att de funnit varandra efter att de varit utan kontakt såpass länge. Hon kunde aldrig ana att de skulle finna varandra igen - och allra minst på samma skola!
Den stora salen, som man antagligen skulle kunna kalla aula, var halvfullt när de anlände men var tio minuter senare proppat med elever.
Uppe på, om man kan kalla det scen, stod en ung blond lärare med ett varmt, välkomnande leende och såg ut över folkvimlet.
"Välkomna, kära ettor!" ropade hon och de övriga rösterna dog ut. "Välkomna till vår skola som med öppna händer tar emot er nu. Vi kommer se till att era år hos oss kommer vara de bästa i era skolår hittills."
Hon fortsatte mala på med det uttjatade fjäsket samtidigt som ett övertygande leende satt klistrat i hennes ansikte. Emma lyssnade halvt på vad hon sade.
Hon såg över på Natalie och sen bak på resten av eleverna. Hon mötte en killes blick, och hon log sött mot honom - ett leende som han besvarade.