PRs med Queen Boo

Queen Boo

Mallen:
Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Familj:
Övrigt:

(Adda gärna något om jag glömt nått)

Mallen:
Namn: Fanny Johansson
Ålder: 15?
Utseende: Fanny har blont halvlångt hår som faller över axlarna, det är lite vågigt. Hennes näsa är ganska liten och söt, med några fräknar på. Hon har en söt mun också, men underläppen är lite för fyllig för att passa till överläppen. Snedlugg som ofta faller ner över ena ögat. Ögonen är stora och gråblå bakom ett par svarta glasögon (samma modell som mina, som du kan se på min profilbild.)
Personlighet: Rollas fram.
Familj: En helt 'normal' familj, men som hela tiden går henne på nerverna. En trettonårig lillasyster som ibland verkar alldeles för vuxen, en storebror på 17 år, hela familjen bor tillsammans i en villa.
Personlighet: Visas i rollet
Övrigt: -

Sååå, klart! Din tur! Men vem av oss ska va den som börjar i klassen?

Namn: Elina (Elli) Smith
Ålder:15
Utseende:
Personlighet: Väldigt framåt och glad, skrattar mycket och behöver mycket närhet.
Familj: Storebror Tobias (Tobbe) som är 18 och irriterande, pappa försvann när hon Elina var i hennes mammas mage och mamma Johanna.
Övrigt: -

Vem börjar då?

Idag är det äntligen dags, idag ska jag börja i en ny skola. Eftersom att vi flyttade så behövde jag och Tobbe därmed också byta skola. Vi har flyttat ganska långt ifrån vårat förra hem. Det är faktiskt en helt annan stad till och med. Ny stad, nytt hem, ny skola och en ny chans att få nya kompisar. Jag skulle inte säga att jag var super populär i min förra skola, men jag var inte häller ensam. Vi hade vårat gäng utanför de populäras klump.

Jag sitter i bilen på väg till skolan, eftersom att det är min första skoldag i den nya skolan så erbjöd sig mamma att skjutsa mig. Gata efter gata åker vi förbi och det tar bara några minuter innan vi är framme och mamma stannar bilen.

Allting är som vanligt den morgonen. Inget speciellt, verkligen inte. Ändå känns något annorlunda, jag vet inte vad. Frukosten smakar ingenting i min mun, likaså med tuggummit jag stoppar i munnen efter att ha borstat tänderna. Mina trasiga jeans ser gråare ut, och jag upptäcker försent att jag har en fläck på min svarta tröja. Ändå är jag glad. Idag ska vi få en ny tjej i våran klass. En möjlig vään? Jag vet inte. Jag har aldrig träffat henne. Kanske. Hoppas det.

Skolbyggnaden är en stor och gammal bygnad i rött tegel. Jag går emot de stora entre ödrrarna in till skolan och ska försöka att inte tappa bort mig i de obekanta korridorerna. Entré dörrarna är stora men inte tunga när jag öppnar dom och när man släpper den så faller den sakta innan det det låter någorlunda högt när den slås igen. Jag åkte extra tidigt till skolan idag för att jag skulle hinna träffa min lärare, rektorn och kolla runt innan alla andra kommer. Så en läskig tystnad hörs när jag kliver in i skolan, skolan som jag kommer att gå i de kommer att gå i resten av året innan jag ska gå ut 9.an och börja i gymnasiet.

Jag ska precis kliva av bussen när något trycker mig framåt och jag snubblar framåt, så istället för att gå ut ramlar jag ut. Det gör ont i foten och... aj. Mitt ansikte svider. "Förlåt" hörs en fnittrande röst. Linéa. Mer fnitter hörs och jag reser mig upp när jag hör att deras högklackade skor försvinner bort mot skolan. "Gick det bra?" Frågar någon. Jag tittar förvånat upp, ett liten gnista av hopp tänds i mitt hjärta. Den slocknar igen när jag ser Markus hånflin. "Det ser inte så illa ut. Såret täcker lite av ditt ansikte, så det ser faktiskt bättre ut än vanligt." Jag vänder mig bort och börjar gå iväg för att dölja tårarna i mina ögon.

Jag har träffade rektorn och min blivande lärare nu på morgonen, jag tyckte inte om någon av dom så värst mycket. Rektorn på skolan heter Helena och är en lite äldre kvinna och min lärare heter Britt-Marie och är en ganska mycket äldre kvinna. Men nu sitter jag på en bänk utanför skolan och väntar på att folk ska börja komma. Efter ett tag så kommer det några stycken, men efter ännu längre tid så strömmar folk in i skolan.

Jag går med huvudet sänkt mot marken. Efter några meter drar jag upp huvan och känner hur depressionen, som är som en svart hund som följer mig är i hasorna. Hoppas inte att jag får ett anfall. Jag sätter på musik i hörlurarna och hör inget annat förrän jag har kommit fram till klassrummet. Britt-Marie kommer med sin korg och låser upp dörren, skramlet av nycklarna drar mig upp ur musikens värld.