PRS mellan Yerawizardthea och Hapo

Hapo

Tom Mall:


Min mall:
Förnamn: Theresa (Kallas Theo/The)
Efternamn: Grundlin
Ålder: 15
Kön: Tjej
Utseende: kort och kurvig.
Personlighet: Sprallig, oftast glad, sjysst mot alla, väldigt bestämd, har mycket åsikter och vågar stå för dem.
Förhållande: Inget (hon letar inte heller)
Familj: Mamma (alkis), Pappa (borta, fanns aldrig med i bilden), lillebror (11 år)
Övrigt: Det finns mycket mer att upptäcka om henne xD

Förnamn: Ada
Efternamn: Lindén
Ålder: 15 år
Kön: Tjej
Utseende: Typ så, medellång, och alltid nya hårfärger.
Personlighet: Självständig, kreativ, också full av åsikter, ser lätt på saker och ting, full av energi.
Förhållande: Hon har en flickvän, men känner på sig att det kommer ta slut snart.
Familj: Skilda föräldrar, bor hos pappa i veckorna och mamma på vissa helger, lov och så. Har en två år äldre syster och en låtsas syster hos mamma, 5 år.
Övrigt: Feminist, lyssnar på indie/punk, allmänt cool

Jag vaknar av att något faller i marken i köket. Hela min kropp stelnar till av ljudet, vad fan kan det vara? Jag studsar upp från min säng (eller whatever, det är en madrass på golvet) och springer ut i köket. Där ser jag mamma stå över diskhon och en hink på golvet. Hon hänger över diskhon och kaskadspyr. Ännu en dag i mitt liv, morsan är bakis och bredvid henne står en ny flaska med vodka. Min lillebror ligger troligtvis kvar i sitt rum och väntar på att jag ska ta hand om henne. Jag klappar morsan på ryggen tills hon har spytt klart och leder henne sedan tillbaka till sängen. Flaskan med sprit gömmer jag fastän jag vet att hon ändå kommer att hitta den. Sedan hämtar jag två äpplen, går in i min brors rum och säger "Kom nu Hampus, du måste till skolan" och kastar äpplet till honom. Han har inte heller någon säng men en litet bättre madrass än vad jag har. Sedan ger vi oss av till skolan och jag kopplar bort morgonens händelser och ser fram emot att få träffa mina kompisar.

Sekunder efter att min väckarklocka ringt så hör jag hur pappa sätter på skivspelaren i vardagsrummet, och högljudda, skramliga gitarrer fyller med ens hela huset.
Jag hör min syster skrika "MEN VA FAAN PAPPA" från rummet brevid, men hon kan inte överrösta låten, som jag aldrig hört förut.
Jag kliver ur sängen och drar på mig mina kanintofflor, sedan hasar jag mig ut i köket där pappa steker ägg.
Fjärrkontrollen till stereon ligger på köksbordet så jag tar den och sänker lite.
"Du vet att hon har PMS va? Bäst att inte reta henne för mycket."
Pappa vänder sig om "Just fan."
"Vilka är det som kör?", undrar jag.
"Åh, nytt band. Jag beställde skivan i förr går. Chumped."
"Coolt.", säger jag och tar fram en tallrik ur skåpet. Pappa slänger två stekta ägg på en macka och jag tar med den in till mitt rum.
Tallriken ställer jag på skrivbordet, sedan öppnar jag garderoben och drar fram en grön kjol med röda och gula prickar, och ett randigt linne.
Lite eyeliner, tandborstning, och ett hejdå till pappa och syrran, sen är jag på min cykel på väg till skolan.

Jag kommer till skolan tio minuter innan min första lektion börjar. Mina svarta jeans har blivit dyngsura efter störtskuren av regn som kom de sista hundra metrarna. Jag inser att jag har matte och blir lite nedstämd. Jag sitter inte bredvid någon av mina vänner och matte är det tråkigaste ämnet som finns.
Våra skåp har ett eget litet "rum" och där är hela min klass samlad. Jag ser Fia och får ögonkontakt med henne och ler. Hon ler tillbaks och i samförstånd så sträcker hon ut min mattebok till mig, som hon hade hämtat åt mig. "Tack! Shit vad sjysst!" säger jag glatt, tar armkrok med henne och drar iväg henne till mattesalen.

När jag kliver av min cykel börjar regnet ösa ner, och jag slänger den på en liten gräsplätt och kutar in genom skolans portar. När jag kommer in möts jag av tyskaläraren Magnus, som ger mig en nick. Jag ler tillbaka och sätter snabbt upp mitt axellånga, ljusblå hår i en tofs och plattar till luggen.
Upp för trapporna, till höger. Jag slänger mig på soffan som står en bit ifrån min klass skåp, och mitt huvud landar perfekt i Nikes knä. "Hallå där!", skrattar hon. "Om jag var du skulle jag inte le så där.", säger hon sedan.
Jag lyfter frågande på huvudet.
"Asså, din flickvän kom förbi här och undrade var du var. Dude, hon va inte ute efter en kram om man säger så."
Jag svär tyst för mig själv. "När börjar vi?"
Nike tar upp sin mobil. "Om två minuter."
"Då får hon vänta.", säger jag och reser mig upp. Vi hämtar våra teknik-mappar och halvspringer i väg genom korridorerna.

Medans jag skrattande drar med Fia så råkar krocka med någon jag säger ett snabbt "förlåt" till till tjejen jag aldrig hade sett förut. Utan att tänka mer på det så fortsätter jag leendes iväg till matten.

I vår hast så springer jag rätt in i en tjej. Hon ber om ursäkt, och jag vänder mig om. Fan vilket coolt hår hon har.
När vi störtar in genom dörren till tekniksalen ger Lasse oss en svårtolkad blick, och jag och Nike söker efter ett ledigt bord att sätta oss vid. På andra sidan klassrummet, längst ner i hörnet sitter Viktor och Mattias.
”Eyy, Ada! Här borta!”
Jag och Nike går bort till deras bord och slänger våra mappar på bordet, medan vi drar ut varsin stol och sätter oss.
”Okej, idag ska vi se på en film om svenska uppfinningar, ni får gärna ta anteckningar…”
Och ungefär där slutar jag att lyssna. Jag förbereder mig på cirka 50 minuter av ostörd sömn, gör det så bekvämt för mig som det är möjligt att göra när man sitter på en hård stol vid ett hårt bord, viskar ”god natt” till Viktor, Mattias och Nike.

Matten går helt okej, jag räknar och pratar. Jag och mina kompisar sitter i ett grupprum. Mitt i konversationen kommer Tobbe med en fråga som jag har väntat på sedan jag började skolan "Men du, varför drar vi inte till idag efter skolan? Du sa väl ändå att du inte hade nåt att gör och ingen av oss har sett eran lägenhet.". Jag kommer inte längre ihåg svaret som jag har legat och grubblat på på nätter utan drar till med en lögn. "Eh, ni vill inte träffa min mamma just nu. Hon har kräksjukan..." Det var ändå ganska trovärdigt tänker jag och pustar ut inombords. Mina kompisar säger inget men ger varandra blickar. Jag bryr mig inte och tar upp mobilen för att kolla klockan, "HÖRNI VI HAR JU SLUTAT FÖR FEM MINUTER SEDAN!?" skriker jag och hoppar upp. Vi har fem minuter på oss att ta oss till svenskan. Bara att springa alltså...

Ett spetsigt finger petar mig hårt i armen och jag vaknar med ett ryck. Filmens eftertexter rullar, och Lasse vänder sig mot klassen.
”Hoppas ni har varit uppmärksamma nu, det här kan komma på ett framtida prov.”
Jag och Nike ser på varandra och suckar uppgivet.
Lasse låtsas som att han inte hör oss och säger bara att ”Nu får ni sluta.”
Så fort vi har kommit utanför klassrummet så vänder jag mig mot Viktor och Mattias. ”Han såg inte att jag låg och sov va?”
”Asså, även om han hade gjort det så var du inte den enda. Var det nån som var vaken vid vårt bord ens?”, svarar Mattias.
Vi börjar skratta och Viktor skakar på huvudet. ”Man kan ju tycka att vi borde ta lite ansvar nu när vi går i nian, men vafan. Mitt F i teknik kommer inte hindra mig från att bli trummis, right?”
Vi alla instämmer, och tar fram våra språkmappar. Jag och Mattias har spanska medan Nike och Viktor har franska. På väg till spanskan möter vi upp Jonte och Felicia, och tillsammans går vi genom korridorerna till lektionen.