Prs mellan Pinkie Pie och Elsa Gryffindor

Elsa Gryffindor

Mallen:

Namn:
Årskurs:
Familj:
Utseende:
Elevhem:
Djur(om man har något) :
Intressen:
Favoritämne:
Hatämne:
Övrigt:

Mallen:

Namn: Amanda Frost
Årskurs: 1
Familj: Hon bor med sin mamma och pappa
Utseende: Kort ljusbrunt hår, stora blåa ögon och ganska kort
Elevhem: Hufflepuff
Djur: En uggla som heter Sandwich
Intressen: Läsa och att skaffa nya kompisar
Favoritämne: Försvar Mot Svartkonster
Hatämne: Trollkonsthistoria
Blodstatus: mugglarfödd
Övrigt: Gillar maten som serveras på Hogwarts

(ja, min mall blev ju lite sådär...)

(Jag glömde blodstatus i mallen så om du kan adda på det i din mall vore det jätte bra )

Namn: Claire Stone
Årskurs: 1
Familj: Mamma pappa och tvillingsyster Sarah.
Utseende:
Elevhem: Hufflepuff
Djur(om man har något) : En katt som heter Kurre.
Intressen: Läsa
Favoritämne: Örtlära
Hatämne: Trollformellära
Blodstatus: Mugglarfödd
Övrigt: Har lätt för att passa in och få vänner.

Du kan få börja

Jag och Sarah höll varandra i handen och vi trodde, vi trodde på magi. Om någon hade frågat oss igår så hade vi inte trott men nu gör vi det, på riktigt. Vi har varit och handlat på en underbar plats som kallades för Diagonalgränden. Det var som en dröm, alla var glada och det fanns massvis med affärer som sålde de mest underliga sakerna. På brevet som jag hade fått stod det saker som jag skulle köpa där, bland annat en trollstav och en kittel. När alla sakerna var inköpta så åkte vi till king cross station i sentrala London och så stod det en märklig sak på min biljett. Det stod att jag skulle ta tåget ifrån plattformen 9 och tre fjärdedelar. Sarah tänkte att vi kunde fråga någon som jobbade på stationen och det gjorde vi men han vi frågade bara tittade på oss som om vi var små störda barn. Jag tog upp brevet och läste noga igenom det igen, även fast jag läst det minst hundra gånger redan. En rad som jag inte hade sätt innan uppenbarade sig inför mina ögon och den löd "Pelaren mellan plattform 9 och 10" den lös svagt och sedan försvann. Jag sa till Sarah att vi går till plattform 9 och 10. Så nu står vi här framför en portal, en portal som kommer att leda oss till en annan värld säkert. Mamma och pappa står bakom oss och väntar på det stora ögonblicket. Jag släppte Sarah hand och greppade handtaget till vagnen och började små springa mot väggen.

Jag log, jag log med hela ansiktet och alla som tittade på mig skulle säkert tro att jag var helt och hållet knäpp. Men jag var inte knäpp, kanske bara lite speciell ibland, jag var bara glad. Nej, jag var långt ifrån glad, jag var överlycklig. Hela mitt liv ända sen jag var fem år och hade sett en trollkarl uppträda på scen hade jag trott på magi. Fast en annan sorts magi, jag hade alltid på något sätt hoppats, att jag var en av dem även om jag egentligen kanske visste att de inte fanns. Men isåfall hade jag haft fel, för nu visste jag att de fanns, att de fanns på riktigt och att jag var en av dem. Hela dagen hade jag tillbringat på den underbaraste platsen på jorden, Diagongränden, och nu var jag påväg till Kings Cross Station för att åka till en trolldomsskola som kallades för Hogwarts. Vi var framme, jag hade flera gånger läst beskrivningen på hur jag skulle ta mig till perrongen. Jag höll andan, tog ett fastare tag om bagagevagnen och började springa mot spärrväggen.

När jag bara var en bit ifrån väggen så fick jag panik. Tänk om jag kraschar, tänk om det ärr fel vägg, tänk om man måste säga en trollformel innan man kan komma igenom. Men det var försent för att hinna stanna så jag kom fram till väggen och var beredd på att studsa tillbaka. men det kom ingenting, jag far igenom väggen av min förvåning. På andra sida så var det massvis med barn och vuxna som stod och pratade, snyftade och mammor som grät. På spåret stod ett underbart tåg, tåget var stort och svart och rött. Det var många barn i olika åldrar som vinkade till sina föreldrar genom fönsterna. Jag vände mig om och såg att Sarah stod strax bakom mig och hade munnen öppen av förvåning och bara några sekunder kom mamma och pappa efter också.

Jag ökade takten och försökte att slappna av, det var svårt eftersom att det hela tiden kändes som att jag skulle springa rakt in i den massiva stenväggen. Det kändes som om en varm våg sköljde över mig när jag sprang igenom väggen. Jag kände lukten av rök och hörde prat och skratt. Jag tittade mig omkring, överallt ver det människor, människor som i hela sitt liv hade vetat om att de var häxor eller trollkarlar. Det var vuxna och barn och alla stod de och kramades eller vinkade till varandra. Jag tog ett fastare grepp om bagagevagnen och började att gå mot de stora och blänkande röda tåget för att hitta en ledig plats att sitta på innan det blev fullt.

Jag gick mot dörrarna till det stora tåget med mamma pappa och Sarah i släptåg, när jag var framme vid dom så vände jag mig om och gav dom varsin lång kram. Innnan jag tog mina väskor och klev på tåget. Det var trång korridorer i tåget med kupéer i den närmsta kupén var ledig så jag gick in. Kupén var närmast ingången och på den sidan som är mot perrongen så att jag kunde vinka hejdå till min familj.

Jag var tvungen att leta igenom hela tåget för att kunna hitta en kupé, men tillslut hittade jag en som var tom. Jag gick in och satte mig och vinkade hejdå till mina föräldrar genom fönstret. Sen satte jag mig ner på ett av säterna och tittade ut genom fönstret och vinkade ända tills man inte längre såg perrongen, då lutade jag mig tillbaka i sätet och somnade.