Medi och evee

evee

Kvällen var lika kylig som regnet som vilken vanlig höstkväll som helst.
Aya drog upp kragen och knöt halsduken innan hon fällde ner kragen och hon gick ut från byggnaden där hon jobbade och började gå. Några hundra meter bort stannade hon upp under en lampa och det röda håret gnistrade till det bleka ljuset och de gröna ögonen glittrade.

"Ge mig dina pengar damen" En röst bakom henne och en arm slingrade sig om hennes kropp och en man kom in i hennes synfält. Doften av alcohol och rök borrade sig in i hennes näsborrar och han skrattade.
"Åh du var mig en vacker liten dam"

Adrian gick med snabba steg med huvan uppfälld över huvudet, hans blonda lugg skymde ansiktet. Han såg upp, gatlyktorna slingrade sig bort längst den långa gångvägen. Några hundra meter bort stod en flicka och en pojke, han kramade henne bakifrån.
Adrian suckade och fortsatte småspringa åt deras håll, han ville hem så snabbt som möjligt.

När han kommit närmare såg han att pojken inte kramade den rödhåriga flickan, han sa något till henne med en hotfull röst.

Hon vred sig men mannen drog henne till sig och tryckte upp henne mot väggen och höll kniven mot hennes hals.
"Skrik och du dör." Han flinade och såg på henne.
Själv så ville hon skrika och hon vred sig.
"släpp!"

När Adrian såg kniven sprang han tyst dit, mannen upptäckte honom inte, han var för upptagen med flickan. Adrian ställde sig bakom mannen, tog tag i hans krage också utan att mannen han reagera sparkade Adrian honom på knäna så han föll ner på marken. Adrian sparkade bort kniven ur mannens hand.

Hon såg upp på mannen som kommit och tårarna rann ner.
"Tack så mycket." Hon darrade kraftigt och såg mot mannen och hon började springa mot tunnelbannan som skulle ta henne hem.

Adrian sparkade bort kniven lite extra så att mannen förhoppningsvis inte skulle hitta den innan Adrian sprang iväg åt samma håll som flickan han skulle till tåget.

Hon såg sig om innan hon tog sig in vid spärrarna och hon gick ner för trapporna. Snart stod hon på perrongen och hennes hjärta slog allt fortare. Vem var mannen egentligen? Han hade inte sagt något och hon hade inte sett så mycket av hans ansikte. Kanske 24 år på sin höjd men hon var inte säker.
Det var 10 minuter kvar eftersom det var en försening.

Adrian sprang bort mot spärren och la på sitt åkform och gick igenom, nu var han i alla fall under tak. Jag gick bort mot tåget och klev på. Han satte sig på en ledig plats och satte hörlurarna i öronen.

Hon klev på och hon såg upp. Vagnen var nästan tom förutom någon som satt med hörlurar. nerböjd och hon såg sig om innan hon satte sig och bet sig i läppen. En kännsla av obehag spref sig i hennes mage och hon drog ihop sig.

Jag såg på mig själv som speglades genom glaset i ett utav de många fönstrena på tåget. Jag drog ner luvan, mitt hår var gyllenblont med lite vax som höll det på plats.