Hogwarts (Prs)

Xenophilius Snape


Mallen:

Namn:
Smeknamn?:
Ålder:
Hårfärg:
Ögon:
Utseende:
Längd:
Sexualitet:
Halv/fullblod:
Föräldrar:
Personlighet:
Viktiga släktingar:
Patronus:
Husdjur: (katt, uggla, groda)
Stil: (Utanför Hogwarts)
Favoritlärare:
Övrigt:

Namn: Crystal Waters
Ålder: 14
Hårfärg: Ljusbrun
Ögon:

Ögonbryn, bara för man ser de inte på den andra bilden:

Utseende:

Längd: 1'68
Sexualitet: Hetero
Halv/fullblod: Fullblod
Föräldrar: Namina Waters, Mark Waters
Personlighet: Crystal är en sådan tjej som gillar det mesta. Om du ber henne om hjälp så hjälper hon dig. Hon är alltid där och vill alltid hjälpa till, speciellt med killproblem... Hon är som en tjejigare Hermione.
Viktiga släktingar: Snape.
Patronus: Katt
Husdjur: Grå katt
Stil:

Svarta kläder och armegrönt.
Favoritlärare: Försvar och svartkonst läraren.
Övrigt: Är stolt över att vara Snapes släkting.

Crystal

När jag vaknade så var allt som vanligt, persiennen hängde slappt över mitt fönster och släppte in en strimma ljus. Mina tapeter var lika klarblå som igår. Jag drog bort täcket och reste mig snabbt, för även om det verkade som en vanlig dag så var det helt annorlunda. Idag får jag veta om jag får mitt brev från Hogwarts eller inte. Mamma och pappa har lovat mig att jag kommer in, men tänk om jag inte gör det? Tankarna snurrade runt i huvudet och jag muttrade för nig själv.
"Ta dig samman Crystal"
En bomullstussar strök sig mot mitt ben och jag böjde mig ner och tog upp Rain.
"God morgon, kompis" sa jag kärleksfullt och strök honom över ryggen.
"Crystal, gör dig klar nu!" Ropade mamma från köket.
Jag släppte genast ner Rain på golvet och gick fram till garderoben och tog på mig min svarta klänning och en grön blus över det. Mittnhår hade som vanligt trasslat sig och jag var tvungen att tillbringa fem minuter för att få en någorlunda slät yta. Jag gick sedan fram till min smyckeslåda och tog på mig mina favorithalsband. Ett blått, som jag fått av min morfar Snape och ett silvrigt som jag fått från min mormor. Jag ställde mig framför spegeln och drog fram min lilla sminkväska. Jag la på några lager mascara och lite puder.
"Crystal!" Ropade pappa och jag suckade.
"Jag kommer" stönade jag och hörde fotsteg i trappan. Det knackade på min dörr och jag öppnade den samtidigt som jag la på lite läppglans.
"Vad är det?" Suckade jag och pappa log triumferande.
"Jag tror att någonting väntar på dig" sa han och pekade ner mot trappan. "Där nere"
"Herre Gud" flämtade jag och släppte allt jag höll i och slog nästan igen dörren framför pappas näsa.
"Lugna dig!" Ropade han efter mig medan jag sprang nerför trappan.
Jag hörde att mamma skrattade medansvar hon ställde sig upp.
"Ditt brev har anlänt" log hon.
"Som om jag inte visste det..." Muttrade jag och slet upp kuvertet.

Kära Miss Waters

Vi är glada att informera er om att du har blivit antagen till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Var vänlig läs listan med alla nödvändiga böcker och tillbehör.
Terminen börjar den första september.
Vi väntar oss en uggla med svar senast den 31 juli.

Med vänliga hälsningar,

Minerva. McGonagall.

Jag skrek och hoppade upp och ner medans jag hörde Rain jama förbluffat bredvid mig. Pappa la en arm om mina axlar och jag kunde höra hur stolt han var.
"Min lilla flicka ska börja på Hogwarts" skrattade han och mamma log.
"Såja, nu lugnar vi oss" sa hon men kunde inte dölja ett fniss. "Det viktigaste just nu är att vi måste köpa dina saker, skolan börjar ju trots allt om en vecka!"

Jag vaknade med ett ryck. Svetten från pannan hade fuktat kudden. Jag andades tungt och häftigt, det gjorde nästan ont. Ännu en mardröm. Dom hade en sak gemensamt. I alla blev han torterad och sedan, när han inte kunde ta det mer, så vaknade han med ett ryck. Mamma drog upp dörren och stormade in.
"hur är det?", sa hon med medkänsla i ögonen. Det brände bakom ögonlocken av tårar som ville ut. Jag blinkade till.
"Skrek jag?", frågade jag och undvek att se mamma i ögonen. Hon svarade utan kysste mig bara på panna trots att hon såg att den var blank. Hon gick ut ur rummet och jag satte mig på sängkanten och stirrade på väggen. Jag ställde mig upp för att sedan hämta kläderna som hängde prydligt på skrivbordsstolens ryggstöd. Plötsligt hördes ett obehagligt ljud. Det lät som klor mot metall. Jag rörde mig snabbt genom rummet och fram till fönstret. Där såg jag någonting som skulle förändra mitt liv. En Uggla som flög iväg från våran brevlåda. Den ledsna och rädda känslan försvann med på en sekund och jag sprang ut ur mitt rum och ner för trappan.
"Hörde du samma sak som jag?", frågade pappa när jag sprang förbi köket.
"Om jag gjorde", sa jag med ett stort leende medans jag slet upp ytterdörren och öppnade brevlådan utanför. Där i låg ett aningen gulnat brev med en vaxstämpel som jag kände till väl.

Crystal

Jag nickade förtjust och sprang upp på mitt rum för att hämta några galleoner.
"Hur mycket ska jag ta med mig, Rain?" frågade jag och öppnade mitt lilla kassaskåp som låg gömt bland mina tröjor i garderoben. Han jamade och hoppade upp på min säng och iakttog mig medans jag la ner några galleoner i fickan.
"Crystal, du vet att vi betalar va?" sa pappa som plötsligt stod i dörröppningen.
"Nej, jag betalar i alla fall lite." sa jag. Jag får alltid skuldkänslor om jag låter någon köpa saker till mig, jag har ju redan så mycket pengar. "Jag måste ändå göra mig av med lite pengar..."
"Som du vill, min ängel" suckade pappa och gick ner igen.
Jag stängde igen kassaskåpet och la in det i garderoben igen innan jag gick in på toan.
Min tandborste är blå, eftersom det är min favorit färg. Jag la på lite tandkräm och borstade snabbt tänderna.
"Crystal, kommer du? Vi tänkte ta tåget, så vi måste vara där om tio minuter" ropade mamma där nerifrån.
"Kan vi inte bara ta skorstenen?" ropade jag och spottade ut all tandkräm.
"Nej, vi har inte pulver så det räcker till oss alla.
Jag stönade och sprang nerför trappan igen och såg att mamma och pappa stod i hallen och väntade. De hade hyfsat normala kläder, de kunde ju inte veta hur man klär sig i mugglarvärlden.

Jag trodde att jag skulle explodera av spänning och gladhet. Jag skyndade mig in där mamma och pappa väntade på mig vid matbordet. Dom båda log stort mot mig.
"Grattis", sade pappa och log större. Jag log tillbaka.
"När börjar den?", frågade pappa.
"Om en vecka", sade jag och log fortfarande lite tafatt.
"Åh! Då tycker jag att vi åker så fort som möjligt tycker jag!", sade mamma och pappa nickade instämmande.
"Men först så får du ta och äta frukost", sade pappa och jag gjorde som jag blev tillsagt. Baconen och äggröran slank ner på nolltid.
"Vi åker med flammpulver", sade pappa och hela jag blev full av förhoppning. Vi reste mycket sällan med flammpulver pågrund av att det var dyrt att införskaffa. Även fast vi hade helt okej ekonomi så försökte alltid mamma och pappa välja dom billigare valen för att spara pengar. Tio minuter senare stod hela familjen vid eldstaden och pappa höll krukan i högsta hugg.
"Du går först Ellinor", sa pappa och höll fram krukan till mamma. Hon tog en näve och gick in i eldstaden. Hon fick böja på nacken för att inte slå i huvudet. Hon stod där ett tag och sedan ropade hon tydligt:
"Den läckande kitteln!", och kastade pulvret på det förmultnade träet vid hennes fötter. Gröna flammor slickade hennes ben för att sedan sluka hela hennes kropp. Pappa vände sig mot mig och såg uppmuntrande på mig. Jag sträckte mig fram och tog lite pulver i handen.
"Äh, snåla inte nu", sade han och hänvisade mig att ta mer. Och det gjorde jag. Sedan ställde jag mig också i eldstaden och ropade precis som mamma.
"Den läckande kitteln!". Det stack lite i benen när den gröna elden slingrade sig runt dom. Sedan förvrängdes världen. Jag blundade.

Jag stapplade ut ur en eldstad på en pub där mamma väntade på mig. Den läckande kitteln.

Crystal

Vi gick ut ur huset och bort mot tågstationen.
"Ska vi ta tåget till London och sedan in på läckande kitteln?" frågade jag och pappa nickade.
"Men vi måste raska på om vi ska hinna" log han och jag nickade.
Det var ganska varmt i luften, men fortfarande kyligt. Löven är mysigt brunröda och det är så fint.
"Är du exalterad för terminen då?" frågade mamma och la en arm om mina axlar.
"Ja, men tänk om jag hamnar i något annat elevhem än Slytherine? Jag vill bli lika framgångsrik som Snape!" suckade jag och pappa skrattade.
"Ja, jag gick då inte i Slytherine utan i Hufflepuff, men jag blev ändå väldigt framgångsrik." skrattade pappa och jag himlade med ögonen.
"Fast jag skulle inte kalla det framgångsrikt att jobba på biblioteket..." suckade mamma och jag fnissade.
"Kom nu flickor" sa pappa och skyndade på stegen.

"Två vuxenbiljetter och en ungdom" sa pappa till damen i en biljettlucka.
Hon räckte fram tre biljetter och vi skyndade oss mot tåget som stod vid perrong 7.

"Okej, jag går och köper böcker och lite sådant så kan du och pappa gå till Ollivanders." sa mamma och jag nickade och gick bort mot trollstavsbutiken.
"Så, vi köper din trollstav och sedan en svart kjol, vit skjorta, grå tjocktröja ett par vita knästrumpor och till sist ett par svarta skor." sa pappa.
"Jag har en vit skjorta och en svart kjol. Man behöver inte ha knästrumpor eller tjocktröja, den nya uniformen är vit blus, kjol, kappa och svarta skor." log jag och pappa höjde överraskat på ögonbrynen.
"Det trodde jag aldrig skulle hända" sa han och jag nickade instämmande.
"Nej, men Dumbledore är ju inte rektor längre." sa jag och pappa blick blev sorgsen.

Crystal

Jag hörde någon bakom oss ropa pappas namn och han vände sig snabbt om.
"Drew?" Frågade pappa och mannen bakom oss log. Det stod en kille bredvid honom med röda kinder. Han stirrade ner i marken, han verkade finna den ytterst intressant. Pappa och mannen pratade en stund och jag stod där och väntade på att de skulle hålla tyst. Jag suckade och pappa vände sig äntligen mot mig.
"Vad är det gumman?" Frågade han och jag nickade mot disken där min trollstav låg.
"Åh, visst ja. Vi måste ju betala" log han ursäktande mot mannen som uppenbarligen hette Drew. Han nickade och pappa vände sig mot mannen vid kassan.
"Det blir 7 galleoner" log han och pappa tog fram pengarna medans mr Olivander la ner trollspöet i lådan och gav mig den.
"Tack så mycket" log jag och han nickade glatt åt mig.

~Edward

Mark och Drew fortsatte prata. Dom babblade om att dom hade mycket att prata om. "Och barnen ska till hogwarts samma år och allt!", sa pappa med för mycket entusiasm. "Jajamen", sa Mark med aningen mindre entusiasm. Jag kollade upp från golvet och på flickan som det hade visat sig hette Crystal. "Hej", sa jag och även fast min röst inte ofta svek mig så visste jag att den bara var en hårsmån till att göra det nu. Hon kollade på mig. "Hej", sa hon tillbaka. "Första året på hogwarts för dig med?", frågade jag tyst. Hon nickade. Det gjorde jag med. Papporna fortsatte prata som om dom inte hade märkt att jag och Crystal hade börjat prata, för det hade dom inte. Nervositeten sköljde över mig i vågor, eftersom att det inte var ofta folk pratade med mig. Förutom August då. Han var en mycket underlig pojke som ingen riktigt pratade med, förutom jag. Vi blev ihopparade i ett grupparbete i skolan. Jag misstänkte att läraren gjorde det med flit eftersom hon visste att vi inte hade ett stort förråd av vänner. Anledningen till att ingen pratade med honom var för att halva hans ansikte var förlamat. Han sluddrade när han pratade. Jag såg det bara som charmigt. För bakom hans utseende så fanns en varm och vänlig person.