Time for Dragons

Ja nu fick rollet hete det, vi får väl se om det dyker upp några drakar eller inte xD
Det här är ett roll mellan mig, Tsurechii och Vildvittra

Ja vi kommer väl fram till vad för äventyr de skall ut på, ja förutom Tessan som skall hitta det perfekta potatisvattnet

Jag tänkte att de kunde vara olika raser och ifrån olika platser i världen, men de bor i Whiterun.



Mall:
Namn: Ysolda.
Kön: Kvinna
Ålder: 30 år
Utseende:
Ras: Redguard
Familj, om man har någon: Hon grälade med sin familj innan hon lämnade dem för att förfölja sin dröm, så hon vet inte om de lever eller inte.
Klass/status: Lite högre medelklass.
Vapen: två Dubbelsidiga svärd.
Jobb: Hon driver stadens världshus. Jobbade ett tag som lönnmördare, men när hon blev äldre startade hon världshuset i stället för att kunna leva tryggare, men hon kan fortfarande slåss.
Kommer ifrån: Hammerfell, hon ville starta sitt eget liv
Övrigt: Hon har koll på det mesta som händer i staden, folk har respekt för henne.

♥"Kvinnan som söker det perfekta potatisvattnet." ♥

Namn: Hilde
Kön: Kvinna
Ålder: Någonstans mellan 17- 20 år.
Utseende:

Ras: Nord
Familj: Minns inte mycket av familj, bara en varm känsla utav kärlek och värme.
Samt en man med rött skägg och ett bullrande skratt.

Klass/status: Kommer från en välbärgad familj, hennes far är bland hövdingens närmsta män.
Detta är självfallet inget hon vet, men det syns på hennes sätt att uppträda och tala samt att hon är skolad och kan både läsa och skriva.
Vapen: Är tränad i yxa, men har en kniv på sig av det hon kommit över.
Jobb: Lever på gatan som småtjuv, stjäl och säljer sitt byte.
Kommer ifrån: Atmora, minns endast snötäckta vackra landskap och kyla.
Övrigt: Hilde minns en del av sitt forna liv, men inte mycket.
Hur och när hon kom till denna stad minns hon inte och inte hur hon förlorade minnet heller.
Hon fick helt enkelt överleva på ett eller annat sätt och har utvecklat sig inom sitt "yrke" men hon känner att detta inte är hon.

(Hoppas allt är bra och stämmer då jag inte känner till världen men hittade bra bilder xD)

Namn: Riper
Kön: kvinna
Ålder: 25
Utseende:
Ras: imperial
Familj: en äldre bror. Föräldrar avlidit.
Klass/status: medel
Vapen: glass greatsword
Jobb: smed
Kommer ifrån: cyrodiil
Övrigt:

Hon stod bakom disken, som så många andra kvällar och hon trivdes faktiskt där, trots det hårda jobbet och ibland otrevliga gästerna var det ett intressant jobb som hon uppskattade.
Just i denna stund stod hon lutad mot disken och tittade på barden som spelade, han var inte den bästa bard hon haft inne på världshuset, men inte den sämsta heller. Att ha en bard på genomresa ökade inkomsterna, stadsborna uppskattade underhållning, särskilt om den var ut över det vanliga drickandet och spelandet.
Ysolda vände sig om och ställde upp stopen under disken när barden avslutade sången.
"Ysolda, den vackraste kvinnan i hela Whiterun, kan d erbjuda sällskap ikväll?" sa mannen och hon log mot honom.
"Din fru skulle inte uppskatta det Tom" svarade hon och han skrattade, men hon sa inget mer, utan såg när en främling kom in genom dörren och fram till baren, mannen såg ut att ha rest långt och hon hällde upp ett stop med ale.
"Rest långt?" frågade hon när hon räckte över det.
"Jag kommer ifrån Markath" svarade han och hon nickade, det var en bedrövlig plats, en stad byggd på sten, allt var av sten, till och med sängarna, hon hade besökt staden för många år sedan och inte haft anledning att besöka den åter.
"Är ni på besök hos någon eller vill ni ha ett rum?" frågade hon och han såg på henne.
"Vad kostar ett rum?" svarade han.
"10 guld mynt" sa hon och han verkade butter. "Jag har ett företag här, jag måste gå runt och kan inte sänka priset, du kan självklart försöka med stallarna om du känner för det, de tar emot resande ibland men då får ni sova utanför murarna" sa hon sakligt, att ge bort ett stop någon gång i mellan åt kunde hon göra, men hon förhandlade inte när det kom till rumshyra. Mannen muttrade något och räckte över mynten och hon pekade på rummet som var hans.
"Vill herrn ha mat?" frågade hon och han grymtade som svar.
"Lydia, ordnar du mat till herrn" sa hon och hennes köksa nickade och försvann ut i köket.
"Så vad för nyheter för du med dig längs vägen?" frågade hon och han såg på henne.
"Det är tufft där ute, fler banditer, odjur och med alla dessa rykten om drakar kan man aldrig vara för säker" sa han och hon nickade, de senaste veckorna hade rykten om drakar spritt sig i staden, ingen hade sett någon och de ansågs vara utdöda, nu verkade folk osäkra, Ysolda lyssnade på rykten men tog dem inte på fullaste allvar, inte än åtminstone, hon ville ha bevis innan hon ansåg dem verkliga.
"Om ni behöver utrustning så kan ni besöka smeden längre ner på gatan, bredvid honom ligger också apoteket" sa hon och han nickade.
"Ysolda" ropade Alzar, en av hennes stammisar och hon nickade åt främlingen innan hon gick över till Alzar för att fylla på hans glas.

Hilde drog säcken över axeln, säcken innehöll stöldgods som skulle säljas. Hon drog handen genom sina röda lockar och log. Livet i staden passade henne, även om hon alltid kände att något saknades. Det var som ett tomt hål i hennes hjärta, ett hål i hennes minnen och ja, ett tomrum i hela henne.
Hon visste inte om sitt ursprung, inget om sitt förflutna bara livet på gatorna. Livet på gatorna var inte så hemskt som man kunde tro. Hon var mån om att hålla sig hel och ren, även om den gröna klänningen började bli trådsliten var den ren. Rena vackra personer kunde få mer sålt än andra och hon visste att de flesta kom hellre till henne än till hennes gelikar.
Visst kunde det vara kallt ibland, men då kunde man alltid sova på någon höskulle och låtsas att man arbetade för mat, medans man i andra fall stal den. Hon var mån om att ingen skulle se henne stjäla och att de som lånade ut stallet eller höskullen såg henne som en fattig men vänlig kvinna. Det stämde ändå till viss del hon var vänlig och fattig i olika perioder.
Men en dag som denna kände hon att inget kunde gå fel när hon tog sig mot marknadsplatsen. Här kunde hon sälja en del varor och resten hade hon andra kunder som mer handlade under täckmantel i mörkret.
Hennes gröna ögon glimmar då hon ser sig om och sätter sig på sin vanliga plats lutad mot en vägg och med en duk framför sig med det hon sålde. Hon hoppades hon skulle få en del idag, hon var hungrig och ville ha ett varmt mål på ett varmt ställe, inte bara någon limpa som hon brukade komma över annars.

Stålet hade just börjat bli rätt färg och hon började bearbeta det i eldens lågor. Det välbekanta klankandet som kom med jömna mellanrum kändes lugnande och hon var igång med dagens andra vapen. Det tog ett tag att göra dom och det berodde lite på vad för slags vapen det var man skapade. Dock hade hon specialiserat sig på svärd av olika slag. Specifikt dom som krävde två händer. När hon väl kom in i sitt arbete så var det inte mycket som kunde fånga hennes uppmärksamhet.
"Ripeeeeer." Hon såg upp och la märke till ett retsamt flin. Mirai satt med huvudet lutat mot båda händerna och såg på henne en bit från elden.
"Det är inte mitt namn. Sluta kalla mig det." Sa hon buttert medans hon fortsatte att smida utan vidare notis om honom. Han skrattade och lutade sig tillbaka mot en pelare bakom honom.
"Vad ska jag kalla dig då?... det stora läskiga monstret?"
Hon grimaserade åt honom och han skrattade bara.
"Vad sägs om Aliica. Du vet. Mitt namn." Svarade hon och Mirai hoppade upp på fötter och kom fram till henne.
"Mmm... men det är inte lika passande. Du är ju en liten riper."
"Borde du inte börja jobba Miraaai!!! Stör mig inte när jag jobbar, du vet hur jag blir." Svarade hon, fortfarande koncentrerad på järnet och slagen. Han böjde sig fram och viskade i hennes öra.
"En riper menar du?" Och hon vände sig om för att slå till honom med hammaren, men han undvek det skickligt och av vana medans han sprang skrattandes därifrån. Hon vände åter blicken mot järnet, och log.

Ysolda såg precis de sista gästerna lämna världshuset, som nu var nästintill tomt, barden och främlingen var de enda som var kvar, utöver henne själv. Hon ställde undan disken och tömde kassan.
"Lång kväll?" frågade främlingen när hon tog hans tallrik.
"Jag har varit med om längre kvällar" sa hon med ett skratt och la på mer ved på brasan innan hon släckte de andra ljusen i rummet.
"Driver du världshuset själv?" frågade främlingen när hon slog sig ner mitt emot honom framför brasan för att själv äta innan hon gick till sängs.
"Ja, det behövs bara en chef" sa hon och han nickade.
"Smart, även om det inte är många kvinnor som skulle våga eller klara av att driva något själv" sa han och hon såg på honom.
"Jag klarar mig bra själv, jag har lärt mig den hårda vägen hur man tar hand om sig själv" sa hon och han skrattade.
"Jag ser det, misstänker att ärret på din arm inte är ifrån när du tvättade disk, det ser snarare ut som ett rovdjur, jag chansar på sabeltandad tiger" sa han och hon log.
"Du har inte helt fel, det var ett rovdjur, men inte någon tiger utan ett troll" sa hon och han såg imponerat på henne.
"Det var inte illa" sa han och hon log enkelt och åt upp maten.
"Man lär sig av sina misstag" sa hon och reste sig upp.
"Godnatt" sa hon och gick upp för trappan till sitt rum, hon reglade dörren och gjorde sig i ordning för natten, hon öppnade fönstret då det var varmt ute innan hon la sig i sängen.

Det var mörkt ute nu och Hilde försökte på vänligaste och hövligaste vis bli av med en efterhängsen kund. En kund som köpt det mesta av det hon sålt. Nu var säcken tom och påsen med pengar, fastsatt vid hennes bälte full. Nu skulle hon klara sig ett tag till. Men mannen som tydligt var ute efter mer gick inte sin väg.
Hilde hade hittills inte utnytjat de lätta inkomster som innebar att sälja sig. Hon tänkte det inte nu heller, möjligtvis om affärerna gick dåligt men absolut inte nu.
Då mannen var stor och muskulös och hon enbart hade en kniv att försvara sig med tog hon till flykt. Hon var snabb och smidig även om kjolarna förvärrade det hela. Det var som att hon alltid hade kunnat detta, smita in i gränder, klättra över tunnor, staket och upp på tak. Mannen som var betydligt osmidigare än henne hamnade snart på efterkälken.
Hon hoppade ner från ett halmbetäckt tak och hoppades hon tappat av honom på vägen.
Hon andas häftigt och ser att hon står på en gårdsplan till ett stängt världshus. Där rök den varma måltiden, tänkte hon irriterat och förbannade mannen tyst.
Men det fanns ett stall där och hon frös, ett stall innebar värme och hö, skulle hon hinna smita innan någon märkte henne följande morgon skulle det vara perfekt. Skulle hon det inte kunde hon betala sig ur knipan om nu ägaren ansåg det vara förbjudet.
Hon tar sig in i stallet utan att bli upptäckt då även stalldrängar behöver sova. Hon märker att hon inte är den enda som tillbringar natten här, men för henne gör det inget och hon lägger sig till rätta, hoppas på att mannen och ingen annan heller skall finna henne.

Mirai dunkade Aliica i ryggen precis nät hon blev färdig med bladet. Sedan hängde han armen runt hennes axlar och la sin tyngd på henne.
"Ooooohh ser bra ut!" Sa han och flinade. Hon skrattade och petade honom i sidan så att han flög i luften. Mirai var väldigt kittlig och det var hennes vapen mot hans dagliga retsamheter. Hon skrattade åt honom och log när hon svarade.
"Vi kanske borde äta? Det är sent."
Mirai nickade och lutade ena armen mot det höga bordet.
"Jag har fixat maten och stängt, så när du är redo." Sa han och klappade henne på huvudet innan han sprang iväg skrattandes för att undvika en till svingande arm eller kittlande fingrar. Hon suckade och log innan hon la undan verktygen för dagen. Sedan tog hon sig upp till honom och de åt tillsammans medans de pratade om dagens händelser. Sedan plockade de undan och diskade innan de la sig.

Ysolda vaknade plötsligt, något okänt hade väckt henne, ett okänt ljud, hon hade rest sig upp ur sängen och gick fram till fönstret. Hon såg ner på gatorna men såg inget, hon vad förvirrad då hon inte visste vad hon hört, det hade låtit som ett skrik, men för högt för att vara ett normalt skrik ifrån en människa, det var inget djur hon kände igen eller någon jätte. Ysolda stod och lutade sig mot fönsterkarmen och suckade, solen hade inte gått upp, men hon uppskattade att klockan var runt fem och hon kunde lika väl gå upp, att driva ett världshus var inte lätt och hon visste att man inte kunde ha sovmornar. Ysolda försökte åter försöka få ett svar på vad det var som låtit men gav upp, hon skulle antagligen inte få ett svar på det. Hon drog på sig kläderna och gick ner till nedervåningen, hon såg att främlingen stod vid dörren och försökte se vad som låtit.
"Jag ser att ljudet också väckte dig också" sa Ysolda och såg på honom.
"Ja" svarade han och hon nickade och dukade fram frukost.
"Vet du vad det var?" frågade hon och han skakade på huvudet.
"Jag försökte lista ut det, det enda jag kan tänka mig är en...drake" sa han tveksamt och hon såg förvånat på honom men nickade sedan.
"Det är bara rykten" sa hon och han nickade och stängde dörren, han satte sig vid disken och tog en smörgås.
"Det är sant, men det var det enda jag kunde tänka på" sa han och hon nickade, hon drack en kopp kaffe där hon stod och försökte vakna.
"Låt oss be till gudarna att det inte var en drake" sa hon och han nickade och hon hade inget mer att säga och det verkade han inte heller ha.