Lögner, Lögner, Lögner

Titel:Lögner, Lögner, Lögner

Rekommenderad ålders gräns: G

Handling: Felicity är en helt vanlig mugglare, eller det trodde hon iallafall tills hon får ett brev på posten. Ett brev gjort av pergament med grönt bläck.



Kapitel 1

Felicity sitter i sin säng på morgonen och läser. Hon läser sin favoritbok.
-Shh du väcker henne, hör hon hennes mamma säga till hennes pappa som hade vält ner saker ifrån matbordet utanför hennes dörr.
Felicity ler och lägger undan boken och låtsas sova. Hennes föräldrar öppnar dörren och börjar sjunga:
Jag må du leva, jag må du leva, jag må du leva uti hundrade år. javisst ska du leva, javisst ska du leva, javisst ska du leva uti hundrade år. Ett fyrfaldigt leve till våran elvaåring idag! Vi firar HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!!!!!!!
Felicity älskar hennes födelsedag, det låter själviskt men det är nästan den enda dagen på hela året som hon får sina föräldrars odelade uppmärksamhet. Felicity sätter sig upp igen. Hon sätter ner brickan med Baconet, äggen och chokladflingorna i sitt knä.
Åååh vad gott det ser ut, sa hon. Tack mamma och tack pappa.
Det är okej älskling, vi gör det alltid på din födelsedag. sa hon snällt.
ja, det är vårt nöje, sa pappa med glädje.
Hon såg att han knappt kunde vänta tills hon öppnade presenterna så hon började med det. Hon fick en ny dator, tre böcker och pengar.
-Tack så mycket, sa hon igen till mamma och pappa.
-Det var så lite så, sa pappa lugnt, men hon såg att han var överlycklig över att hon gillade presenterna.
-Du, älskling det här kom i posten till dig idag.
Mamma gav henne massor av kort och ett tjockt brev som såg ut at vara gjort av pergament.
Hon började med det stora kuvertet. Det stod Mrs Felicity Links Rum nummer 2 London med grönt bläck som såg ut att vara skrivet för hand. Hon vände på det och såg ett stort sigill med en vapensköld på. Hon öppnade det och såg ett brev, likaså det med handskrivet grönt bläck. I brevet stod det:

Kära Mrs Links Vi är glada att meddela att du har en plats på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista med alla nödvändiga böcker och utrustning. Terminen börjar vid 1 september Vi väntar din uggla senast den 31 juli.
Vänliga hälsningar

Minerva Mcgonagall
Biträdande rektor

Felicity förstod ingenting. Vad var det här för något? Vem hade skickat det här till henne? Var det någon som lurades eller var det på riktigt?
Hon gav brevet till mamma utan att säga ett ord. Hennes mamma läste brevet och funderade. Sen gav hon brevet till hennes pappa och han gjorde likadant..
-Är det sant? Frågade hon. Är jag en häxa?
Ehm, sa hennes mamma ovillig att berätta något för henne. Jo, det är så att din pappa är en trollkarl och jag är en häxa.

Slut på kapitel 1. Kapitel två kommer förhoppningsvis någon gång i veckan som kommer.
Kommentera om ni tycker det var bra.

Jättebra!

Tack, det var snällt sagt.

Det är nåt jag gärna läser mer av, tycker dock det är lite underligt med att båda föräldrarna har gömt sina krafter i 11 år, men de kanske har en anledning?

Jättebra✋

Jättebra Okej, nu kommer lite respons. Hoppas du inte tycker jag är dryg, upptäckte bara lite fel i texten

1. Man säger miss, eller om man vill stava det ms, till ogifta flickor, inte mrs. (i brevet)
2. Alldeles i början så var tidsformen presens (nutid), t. ex Felicity sitter i sin säng på morgonen och läser. Hon läser sin favoritbok. Sedan så ändrade du till preteritum (dåtid) t. ex Hon såg att han knappt kunde vänta tills hon öppnade presenterna så hon började med det. Hon fick en ny dator, tre böcker och pengar. Tänk på att hålla samma tidsform (presens eller preteritum) i dem följande kapitlen så blir det enklare att läsa.
3. I bland så hade du inga talstreck framför meningen när någon sa något, t. ex ja, det är vårt nöje, sa pappa med glädje., och ibland hade du talstreck, t. ex -Du, älskling det här kom i posten till dig idag.
4. Du slarvade också med stor bokstav i början av meningar och när någon säger något, t. ex ja, det är vårt nöje, sa pappa med glädje., och du hade stor bokstav på ställen där det inte ska vara det, t. ex Hon sätter ner brickan med Baconet, äggen och chokladflingorna i sitt knä. eller -Är det sant? Frågade hon. Är jag en häxa?

Menade inte att vara dryg eller komma med negativ kritik nu, utan jag ville komma med positiv respons. Hoppas du förstod det!

OzzyStar2 Jag tog inte illa upp. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag är lite ny på det här så jag vet inte riktigt hur man får till det rätt.

Youalreadyknow Tro mig, de har en anledning

Jag kanske ändrar namnet på berättelsen senare för att namnet kanske inte har så mycket med berättelsen och göra efter att jag har fantiserat iväg med berättelsen lite. Men här är ett nytt kapitel.





Kapitel 2
-Va, sa Felicity. Nej, ni måste skämta med mig.
-Men för hundrade gången, vi gör inte det.
Hon ville tro på dem, men hur hon än försökte så kunde hon inte. Det var omöjligt, hon en häxa? Det lät för påhittat. Hon var tvungen att ha bevis. Så hon sa:
-Om ni nu är magiska, gör magi.
-Jag visste väl att du skulle vilja ha bevis, sa hennes mamma snällt.
Hennes mamma ställde sig upp och tog fram en trästav ur fickan.
-Wingardium leviosa, sa hon och just då som om den hade blivit lyft av trådar lyftes brickan ifrån Felicitys knä. Felicity blev först rädd. Sen så vart hon förvirrad och sen arg.
-När hade ni tänk berätta det här för mig om brevet inte kommit, sa hon rosenrasande.
-Vi tänkte berätta för dig så fort din fest var slut i kväll, Sa hennes pappa ursäktande.
-Jaa säkert, sa Felicity ironiskt.
-Vi tänkte faktiskt det, sa hennes mamma som försökte lugna ner henne.
-Så, jag är alltså magisk.
-Ja
-På riktigt?
-Ja, på riktigt, sa hennes pappa lite bättre till mods efter som det verkade som Felicity hade fattat det nu. Felicity blev tyst.
-Så kan jag också få saker att flyga?
-Om du koncentrerar dig väldigt hårt så tror jag att det går, sa hennes mamma tveksamt. Men du kommer lära dig det och massor av andra användbara besvärjelser på Hogwarts.
Felicity slöt ögonen och koncentrerade sig så hårt hon kunde. Hon kände en pirrande känsla i magen och öppnade ögonen. Brickan som hade ramlat ner när Felicity hade skrikit hade magiskt lyfts upp igen. Det kändes suveränt.
-Är det jag som gör det där? Frågade Felicity utan att släppa blicken eller koncentrationen ifrån brickan.
-Ja, det är inte jag i alla fall, Sa hennes pappa med lysande stolta ögon.
Hon var verkligen en häxa, hon skulle till den där magiskolan. Den där Hogwarts. Felicity kom och tänka på någonting.
men pappa vart ska vi få alla de här sakerna ifrån, sa hon och tog upp listan med böcker och material.
Det ska vi få ifrån diagongränden, sa han med entusiasm i sina ögon. Vi åker redan imorgon.
Men vi jobbar ju imorgon, sa mamma oroligt.
Vi kan ta ledigt, sa pappa medans han rusade ut ur rummet.
-Vart ska du någonstans? frågade Felicity nyfiket.
Jag ska hämta trollkarlspengarna, sa han med betoning på trollkarl.

Felicity hade tagit sig igenom resten utav dagen och hennes födelsedagsfest den kvällen genom att drömma om Diagongränden och Hogwarts. När till slut morgonen när de skulle åka iväg kom så studsade Felicity upp ur sängen och drog på sig kläderna alla i ett hugg. Hon sprang ut i köket.
-Mamma, pappa idag ska vi äntligen till Diagongränden, sa hon uppspelt.
Felicity proppade i sig en smörgås med marmelad och sprang sen till badrummet för att borsta tänderna och borsta håret. När hon var färdig med det så spant hon till hallen och klädde på sig sin jacka och sina skor.
-Skynda nu slöfockar, sa hon till hennes mamma och pappa som strosade in i hallen.
Efter en kort stund satte dem i väg till tunnelbanan. Efter en kvart på tunnelbanan så anlände dem på rätt station. Sen efter en kort promenad så kom de fram till en gammal pub. Hennes föräldrar gick in och Felicity följde efter. Puben var dammig och såg väldigt skum ut. De gick fram till mannen bakom disken och sa:
-”Diagongränden Tom” och gick vidare förbi baren och gick ut genom en dörr till en liten utegård. Där tog hennes mamma fram hennes trollstav och knackade med den på några utav tegel blocken medans hon mumlade:
-Tre till höger…. upp….hhmm
Efter den sista knacket så vek tegelstenarna undan sig och skymtade en liten gata med butiker på ala sidor.
- Det här är Diagongränden!!! sa hennes mamma glatt.



Så då var det kapitlet slut.Jag kommer ha lite fullt upp i veckan som kommer så jag kanske inte lägger upp något nytt kapitel på några dagar.

Jättebra! Två felstavningar och ett litet tag glömde du talstreck, men det var rätt tidsform och det är en jättebra historia! Gör inget om det inte kommer upp något, vi väntar tills du kan och har tid för att lägga ut nya kapitel. Ta ditt eget liv före den här fanfictionen, vi kan vänta

Så där ett till kapitel.





Kapitel 3
Det var fantastiskt. Felicity trodde nästan hon var i en drömvärld, hon nöp sig i armen. Självklart drömde hon inte. Hela den långa gatan hon såg framför sig var full med stora och små butiker. Till höger såg hon en butik med kvastar och till vänster en med böcker.
-Vart börjar vi? frågade hon medans hon hoppade upp och ner och stirrade i alla skyltfönster.
-Vi kan ju börja med Ollivanders, sa pappa glatt och styrde Felicity och hennes mamma mot en stor butik till höger om dem.
De gick i genom dörren och möttes av ett gammalt men trevligt ansikte.
-Nämen hejsan på er, sa mannen som verkade vara Ollivander.
-Hej Ollivander, sa pappa snällt.
-Hmm.. Robert Links inte sant? Mahogny 9 1/2 tum fenixfjäder som kärna, sa mannen. Felicity förstod ingenting av vad han sa.
-Ja precis, fast vi har ingen tid för nostalgi nu, min dotter ska ju ha en trollstav inte sant?
-Ja precis,det är därför vi är här, sa Felicitys mamma otåligt.
-Testa den här, sa Ollivander och sträckte fram en trollstav. 12¾ tum ek, drakhjärtesträng som kärna. Felicity viftade med den och det flög en blixt ur änden av den. Hon blev förskräckt och lade ner den på disken.
-Nej inte den, kanske den här, sa Ollivaner och räckte henne en annan stav. 15¾ tum fläder, testralhår som kärna. Felicity viftade till staven och en orange flamma sköt ur stavens ände och försvann i tomma intet. Felicity lade ner den staven bredvid den andra.
-Nej inte den heller, vi testar med den här, han gav Felicity ännu en stav och innan hon hade hunnit vifta med den så kände hon att den här staven kändes varm och speciellt anpassad för hennes hand.
-Den känns perfekt, mumlade hon.
-Jag tänkte väl det, 11 tum järnek, viliehår som kärna, sa Ollivander nöjd.

Efter att dem hade köpt hennes stav så fortsatte dem med att köpa allt hon behövde.
Några timmar senare satt Felicity och hennes föräldrar hemma vid matbordet och pratade
-Så när åker jag till Hogwarts då? frågade Felicity.
-Den första september, klockan tio går tåget till Hogwarts, sa hennes pappa.
-Ok, så det är… 12 dagar kvar tills dess, sa hon efter att ha räknat en stund.
-Precis, 12 dagar. Det kommer gå super snabbt, sa hennes mamma ledset. Jag kommer sakna dig så mycket.
-Jag kommer sakna dig också mamma, och dig med såklart pappa. Felicity hade tårarna i halsen.
Hon kunde inte vänta tills den första september, men samtidigt så ville hon att dagarna skulle gå så sakta som möjligt. Hon skulle sakna sina föräldrar så hemskt mycket.

Tolv dagar hade gått och Felicity och hennes föräldrar stod på platform 9 3/4. Klockan var fem minuter i tio. Det skulle snart skiljas åt.
-Du måste lova att du skriver brev, snörvlade hennes mamma.
-Varje vecka, sa Felicity.
-Vi kommer nog inte att klara av det här, sa hennes pappa till hennes mamma.
-Såklart ni kommer, sa Felicity. De hade stått där och pratat i nästan en halvtimme.
-Sista passagerare på tåget nu!!! skrek chauffören.
-Mamma jag måste gå på nu, sa hon när hennes mamma försökte pussa henne på kinden en gång till.
Felicity gick in i tåget och hittade en ledig kupé. Hon vinkade åt sina föräldrar. Hennes mamma hade börjat stortjuta. Tåget började röra på sig. Hon såg sina föräldrar försvinna runt hörnet. Just då gick det en pojke förbi kupédörren. Han såg ut att vara två år äldre än henne. Han såg ganska bra ut. Pojken tittade på henne när han gick förbi. Fjärilar fyllde Felicitys mage. Efter ett par timmar hade Felicity bytt om och köpt något att äta från vagnen. Hon tittade ut genom tågfönstret. Den söta pojken flög igenom hennes tankar. Hon kunde inte sluta ätna på honom. Felicity var kär.

Nå? vad tycker ni? Jag hade egentligen inte tid med att skriva men jag kunde inte låta bli. Jag lägger utt ett nytt kapitel när jag har tid.

Oj, jag hade glömt att bevaka (eller klickat på Sluta bevaka tråden) och såg inte att du lagt ut ett kapitel. Egentligen använder ju Ollivander bara enhörninghår, drakhjärtesträng och fågel fenixfjäder, men han kanske har börjat använda andra kärnor nu. I vilket fall ett superbra kapitel, längtar till nästa!