prs

Här är tråden Eminaux

Mallen:
Namn:
Ålder:
Familj:
Utseende:
Personlighet:
Intressen:
Övrigt:

Min mall:
Namn: April Ross
Ålder: 17
Familj: Mamma Lissy, pappa Marcus och storebror Jack.
Utseende:

Tatueringen sitter på handleden.
Personlighet: Är väldigt tuff, kaxig, och kan vara lite elak ibland men är jättesnäll mot dom som förtjänar hennes vänlighet och det är det inte många som gör.
Intressen:Killar och kläder.
Övrigt: Bli lätt kär.

Namn: Elliah Greenwood
Ålder: 18
Familj: Bor hos sina morföräldrar, har ingen kontakt med föräldrarna längre.
Utseende: Lång för sin ålder, inte speciellt kvinnlig kroppsbyggnad och rätt slank. Isblont hår klippt i en kort frisyr. Gröna ögon. Misstas ibland för att vara en pojke eftersom hon oftast går osminkad.
Personlighet: Humoristisk, tar allt med en nypa salt, hetsar inte upp sig i onödan.
Intressen: Poesi (även om hon är rätt kass på att skriva egen), baka konstiga kakor (fyller på mer sen).
Övrigt: Älskar när det åskar och regnar.

Du börja

Den lilla lekparken ligger lika öde nu på sensommaren som under alla andra årstider. Karusellen är näst intill uppäten av rost, stegpinnarna i träklätterställningen har förmultnat, och av de fyra gungorna är det bara en vars rep fortfarande håller. Det är på denna gunga som Elliah slagit sig ner. Med ett par stora hörlurar över öronen och stängda ögon, gungar hon långsamt fram och tillbaka. Ipodens volym är tillräckligt hög - och hörlurarna tillräckligt uråldriga - för att den lugna musiken ska läcka. Dock borde inte en tom lekpark ha något emot de klassiska tonerna från Mozart.

Jag och Sara gick in på lekparken med bestämda steg.
- Du skulle ha sett Tiffs minn idag, sa Sara.
Jag nickade och flinade elakt.
- Det såg ut som om hon hade sett ett spöke, skrattade Sara.
Jag tog upp en cigg och tände den.
- Sara kolla där borta, sa jag och pekade mot gungorna.
Sara flinade och vi gick bort till gungorna.
Jag drog av Elliahs hörlurar och kollade flinandes på henne.
- Ser man på är det inte Elliah, sa Sara och flinade.
Jag tog några bloss och kollade på Elliah.

Elliah blir så paff så att hon nästan ramlar av gungan när hörlurarna plötsligt blir avdragna. Rädslan i blicken byts snabbt ut mot en viss trötthet när hon ser vilka det är. Teatralistiskt bugar hon inför de andra två och ler ett dött leende.
"Nej men så trevligt", säger hon med en röst som gör det svårt att avgöra om hon är ironisk eller inte.
"Vad förskaffar mig denna ära?"

Sara kollade på mig och flinade.
- Vad gör du har tönt? Frågade jag och tog några bloss.
Sara knuffade ner henne från gungan och kollade på henne.

Elliah lyckas i sista stund svänga ut armbågarna och slipper ta emot fallet med huvudet före. Det är inte långt till marken, men tillräckligt för att sanden ska skrapa upp armbågarna. Ett lustigt litet skratt lämnar hennes läppar och hon ler nu mer hela ansiktet mot de två andra tjejerna.
"Tja, jag gungade för ett par sekunder sedan. Det är väl det man brukar göra på en lekplats. Och om du inte tänker lyssna på Mozart, vill jag gärna ha tillbaka mina hörlurar."

Jag kollade på hörlurarna och kastade tillbaka dom till henne.
- Sara vi går vill ju inte blanda oss med töntar, sa jag och vände mig om.
Sara började gå och jag kastade ciggen och gick efter.

Elliah bara fortsätter att flina. Det var nästan löjligt enkelt att prata omkull sådana där brudar. De var lika dana allihop: kaxiga som bara den, men inte mycket till hjärna. Hon lägger hörlurarna runt nacken, ställer sig upp och bugar igen, överdrivet djupt.
"Oh, tack så mycket, det är inte varje dag man får nöjet att träffa på sådana vänliga själar!" ropar hon efter dem medan hon trycker till med sina slitna converse på cigaretten som just slängdes på marken. En lätt våg av illamående sköljer över henne. Cancerpinne, som hennes morfar brukar säga. Elliah kunde inte annat än att hålla med.