Alexandra & Penelope - Flammande Bägaren

Ett rollspel mellan mig och Alexandra Hagström!

Rollet:
Utspelar sig under Harrys fjärde år på Hogwarts, vi skapar egna karaktärer och kommer ändra om lite i historien gentemot boken/filmen.


Mall:
Namn:
Född:
Patronus:
Utseende:
Gillar:
Ogillar:
Elevhem:
Bra på:
Dålig på:
Familj/blod:
Personlighet:
Relationsstatus/läggning:
Övrigt:

Nordanhym
Karaktär:

Namn: Eric Ross
Född: 1979- 02-07
Patronus:Varg
Utseende:
Gillar: Tjejer, att umgås med kompisar och att flörta.
Ogillar: Att plugga, bibblan, Gryffindorare och visa lektioner.
Elevhem: Slytherin
Bra på: Att mobba, trolldryckskonst och quidditch.
Dålig på: Att plugga och att vara snäll mot andra
Familj/ Blod:
Mamma Lizzie renblodig 45
Pappa James renblodig 46
Lillebror Luke renblodig 14
Storebror Jack renblodig 16
Personlighet: Eric är väldigt kaxig elak och tuff vilket han gärna visar för andra och älskar att få uppmärksamhet.
Han älskar att mobba Gryffindorare och att träna quidditch med Draco och Blaise.
Relationsstatus/läggning:
Hetro
Är ihop med Pansy Parkinson
Övrigt: Har en bästis i Ravenclaw

Oh, låter som om detta rollet kommer att bli riktigt intressant!

Ska vi skriva i jag-form? (Jag gick genom korridorerna, solen sken på mitt ansikte)

Eller ska vi skriva i han/hon-form? (Hon vandrade genom korridoren, solen sken på hennes ansikte)

Jag föredrar jag-form, tycker det är enklast xD ^^ Och vem ska skriva prologen, ska jag göra det? Och om jag ska göra det, får jag lite fria tyglar i hur Eric och Penelope blev vänner från första början?

Vi kör på jag-form och du får gärna skriva prologen och då får du fria tyglar om hur dom blev kompisar

Prolog:

Den osannolika vänskapen mellan en driven, studerande, blyg Revenclaw tjej och en kaxig, elak, uppmärksamhetsökande Slytherin kille. Det hela började andra året på Hogwarts, skolan surrade av nyfikenhet över att Harry Potter hade börjat på skolan. Penelope hade aldrig lagt någon vidare större vikt vid berömmelse, Eric å andra sidan som själv är väldigt uppmärksamhetssökande var mindre glad över att någon snodde så mycket uppmärksamhet. Men en dag när han var ute på Quidditchplanen med sina lagkamrater för att träna några timmar under en håltimma så råkade Penelope sitta på läktaren med sin näsa begravd i en bok.

En utav de två dunkarna hade flugit rakt mot henne och om inte Eric hade sett det och snabbt puttat undan henne hade Penelope förmodligen blivit skickad till sjukhusflygeln med rejäla skador. Penelope som såg på Eric med tacksamhet i ögonen gav Eric den där uppmärksamheten han sökte,
- "Tack för att du puttade undan mig, du är riktigt duktig på att flyga." sa Penelope med ett blygt leende.
- "Du borde se dig för." svarar Eric hennes kaxigt, men det får inte Penelope att bli ledsen eller liknande,
- "Det kanske jag borde, eller så borde jag bli lika bra som du på att flyga." Penelope har alltid varit bra och snabb med att ge svar på tal och att ge komplimanger åt människor, även när de inte förtjänar det.

Eric ger Penelope ett snorkigt leende, men i hemlighet så känns det otroligt bra att han får den uppmärksamhet han kräver.
- "Jag ska väl dra mig vidare till biblioteket, här kan man ju bli ihjäl slagen." fnittrar Penelope fram,
- "Åh, förresten, Penelope Hayes." säger hon när hon rest sig och räcker fram sin hand. Eric ser ointresserat på den och nickar mot henne,
- "Eric Ross, möt upp oss i Stora Salen sen så kan jag berätta allt om quidditch för dig." Penelope nickar uppmuntrande innan hon går och Eric tänker "Yes, någon som kan uppskatta hur bra jag faktiskt är." Penelope tänker "Oj, det där var nog det konstigaste mötet jag varit med om. Men man ska aldrig döma för fort." Penelope möter upp med Eric och alla hans kaxiga renblodsvänner från Slytherin i stora salen när middagen serveras och hennes blyghet gör henne till en tyst person som aldrig pratar om sig själv och Erics uppmärksamhetssökande gör honom väldigt högljudd och skrytsam, vilket gör att de båda upptäcker att de passar bra ihop som vänner.

Penelope hjälpte ofta Eric med sina studier, i gengäld fick Penelope hjälp med sitt självförtroende och även en hel del tips om hur man ska göra för att få en kille intresserad. Men de har också hjälpt varandra att se saker från olika perspektiv. Penelope har fått många nya vänner genom Eric men Eric har också blivit ett skyddsnät för henne, eftersom att hon i skolan anses vara en bokmal och en plugghäst fick hon under sitt första, andra, tredje och fjärde år utstå mycket mobbning som Eric hjälpte henne att hantera. Han stöttade upp och alla som var elak mot Penelope fick tillbaka från Eric och hans gäng. Efter ett par månader börjar de dela med sig av sina hemligheter, drömmar, önskningar, ja allt. Trots att de är så olika passar de otroligt bra ihop även om deras olika personligheter ibland kan leda till bråk så har de alltid löst det i slutändan.
________________________________________________________________________________

Historiens början:

Det är dags för ännu ett år på Hogwarts, Penelope och Eric börjar sitt femte år på Hogwarts, men de är ännu ovetande om vad som i år kommer ske på Hogwarts. Den stora kampen mellan tre skolor kommer äga rum och ändra allt i deras liv, de kommer skapa nya vänner men också ny fiender. Men det är inte bara skolan som kommer vara annorlunda, även Penelope har under sommaren genomgått en stor förändring utseendemässigt och utvecklats från en platt liten flicka till en vacker kvinna med former på alla de rätta platserna. Vad kommer hända när hon får en massor av ny uppmärksamhet, kommer hon kunna hantera det och kommer Eric att se det positivt att hans bästa vän får så mycket uppmärksamhet från flertalet killar? Hur kommer allt som händer under året att testa deras vänskap? Allt börjar när de möts på Kings Cross som de gjort de senaste två åren...


(Hoppas att du tycker detta var okej)
________________________________________________________________________________


Jag kan känna hur taxin bromsar in precis innan den parkerar utanför stationen. Jag har tagit mig hit ensam, precis som förra året och året innan det. Jag betalar för resan och släpar ut min tunga väska tillsammans med mig ur baksätet. Sedan lutar jag mig in och plockar fram den lilla reseburen som Mr. Tibbles, mina katt, ligger i. Jag staplar kattburen ovan på min koffertväska och drar in ett djupt andetag genom näsan. Jag känner doften av avgaser, rök, olika parfymer, tåg och den där obeskrivliga doften som är London. Min svarta kappas botten blåser upp i vinden, mitt långa honungsblonda hår är hårt fastspänt i en stram hästsvans. Jag må vara en plugghäst, men jag behöver inte se ut som en. Inte nu längre. Får nog tacka Eric för en hel del av hur jag har blivit, utan honom hade jag nog bara suttit i biblioteket och ingen hade ens vetat att jag existerar. tänker jag, ett litet leende sprider sig över mina läppar när jag tänker på hur osannolik vår vänskap egentligen är men ändå är den så stark. Jag rättar till den dyra märkeskappan som skyddar mot höstens vind och ser på mina väl lackade fingernaglar. Tur man har en mamma som är utseende fixerad och klädes fixerad... tänker ajg och ett litet skratt undkommer mina läppar tills jag ser upp på stationshuset och skrattet dör ut.

- "Jaha, tillbaka igen..." mumlar jag för mig själv och börjar ta mig mot plattform 9 3/4. Usch, tåg... Jag hatar att åka tåg. Jag kommer fram till tegelväggen som leder mig vidare till rätt plattform och går rakt genom den utan några problem så att Londons mugglar ljud byts till det av ett ångtåg, ugglor, rullande koffertar, magiska samtal och skrattande Hogwarts elever som ska tillbaka till sitt andra hem. Mina svarta klackade stövlar klickar mot det hårda stengolvet när jag går. Jag ställer mig två pelare bort och väntar spänt på min bästa vän, precis som jag gjort de senaste tre åren.

Jag står i hallen och väntar på att vi ska åka.
- Luke för sista jävla gången kan du komma ner hit så vi kan åka, skrek jag argt.
Luke kom ner från trappan.
- Chilla brorsan, sa Luke och gick ut till bilen.
Jag gav honom fingret och gick efter.
Vi åkte till stationen och jag skyndade mig så långt bort från min familj som möljigt.
Jag ser Penelope stå en bit bort och jag smög upp bakom henne.
- Tja, sa jag och skrattade.

Jag hoppar hastigt till när Eric kommer upp bakom mig,
- "Eric! Hej!" utbrister jag glatt och ger honom en kram.
- "Hur har din sommar varit?" frågar jag upphetsat medan jag släpper taget om honom. Min långa kropp på 175 cm tillsammans med mina 6 centimeter klackar gör att jag tonar över de flesta av eleverna som springer förbi oss.

Jag kramar tillbaka.
- Min sommar har varit bra om man inte räknar med att Luke har retat mig hela sommaren och tror att vi är ihop, sa jag och skakade på huvudet.
Jag drog med henne på tåget.
- Du har inte sätt Draco, Blaise eller Pansy?frågade jag och gick in i en kupe med några första årselever.
- Stick, snäste jag och dom skyndade ut därifrån.
Jag kastade upp min koffert på hyllan och slängde mig ner på ett säte.

Jag följer vant efter Eric, han är alltid den som leder vägen när vi är vilket passar mig alldeles utmärkt. Jag ser ursäktande på de små förstaårseleverna som skrämt skyndar iväg från kupén efter att Eric snäst åt dem.
- "Haha, ja men det är väl inte så konstigt? Du och jag har ju en väldigt udda vänskap, tycker du inte?" Jag ger Eric ett snabbt roat leende innan jag fortsätter,
- "Och nej jag har inte sett någon av dem. Men de kommer väl." Samtidigt som jag talar till Eric kastar jag upp min koffert på hatthyllan och sätter mig ner på ett utav de två gröna sätena, närmst fönstret sätter jag mig.

- Dom har väl fått problem med Crabbe och Goyle, sa jag och lutade mig mot fönstret.
- Hur har din sommar varit då Pene? frågade jag och flinade åt henne.