WorldWar3[PRS Anne Potter&delete.]

delete.

Så, människor vs robotar? c:

Yes! Du gör mallen..

Håller på....

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Styrkor [max 4]:
Svagheter [minst 3]:
Robot eller människa:
Övrigt:

Så! Du får gärna lägga till något :3

Namn: Iola
Ålder: Eftersom att hon inte är någon levande varelse så räknas inte hennes ålder, men hon ser ut att vara mellan 15 - 20 år gammal.
Utseende: Hon ser ut som vilken människa som helst, men på sin underarm har hon en rad med siffror som gör att man kan skilja henne och hennes art från människorna.
Hon har blont, lång hår som hon oftast brukar ha i en slarvig fläta. Hennes ögon är gröna och blanka, de visar aldrig någon känsla. Hon har fräknar i ansiktet. Hon är ganska så kort, ca 160 cm bara, och hon går oftast klädd i ett svart linne, ett par militärmönstrade, lössittande byxor och ett par kängor. Hon bär alltid, ALLTID, sitt gevär.
Personlighet: Nästan alla, både folk som träffar henne för första gången och de som känt henne hela livet, beskriver henne alltid med tre ord: allvarlig, egoistisk och kaxig. Dock brukar hon inte vara så med folk som hon tycker om.
Styrkor [max 4]: Hon siktar aldrig fel när hon ska skjuta. Dessutom så går det inte att skjuta henne då hon är gjord av metall.
Svagheter [minst 3]: Hon är inte särskilt snabbtänkt, och när hon väl ska ta ett beslut så tar hon nästan dubbelt så lång tid på sig att tänka och fundera än vad hon vanligtvis brukar göra. Och när hon gör viktiga beslut eller val, brukar hon oftast bara tänka på sig själv.
Robot eller människa: ROBOT! 8D
Övrigt: -

Din mall asså ♥

Namn: Benjamin Starr, kallas Ben.
Ålder: 20
Utseende:
Personlighet: Han är kaxig, väldigt allvarlig. Om man får honom att le är man honom riktigt nära. Fast han flinar ganska ofta xD
Styrkor [max 4]: Kan hantera vapen väldigt bra, och så är han stark.
Svagheter [minst 3]: Han är ganska långsam, och kan knappt simma. Han kan inte röra sig tyst.
Robot eller människa: människa
Övrigt: -

[ Haha vad är det med min mall? xD btw du börjar ]

[Den är fiin ♥ Näääää xD dufåböja :3]

[ oookej.. xD i sådana fall får du vänta till i övermorgon, får internet till datorn då ^.^ ]

[ okay! kommer hem från Frankrike då ]

Året är 2148.
Mycket har förändrats de senaste 100 åren. Försäljningen av vapen har nästan dött ut helt. USA och Ryssland har kommit på ett annat sätt att känna många slantar på - robotar. Det börjar med att USA skickar sina robotar till Afghanistan för att se hur de funkar, och det går precis som de tänkte sig. Robotarna blir kallblodiga mördare som man inte kan döda med skjutvapen.
Robotarna börjar säljas ut till alla möjliga länder. De flesta använder de i krig mot varandra, vissa börjar fixa och mixtra med de för att göra de ännu farligare.
Men när några robotar börjar prata om konstiga saker, så som känslor, varför jorden är runt och varför fåglar flyger, skickar många länder tillbaka sina robotar till USA och Ryssland. Det enda de säger är att "något är fel med robotarna." utan att säga ett knyst om vad de gjorde med de.
Det har gått för långt. Robotarna har börjat få känslor, tankar och drömmar, och de är rasande på hela USAs folk för vad de har gjort mot dem.

Iola trycker sig hårt mot den kalla, hårda betongväggen. Hon har svårt att andas, och hon darrar. Hon har aldrig känt den här känslan förr.. hon tror att den kallas för rädsla? Hon sluter ögonen och tar tre djupa andetag. Robotar kan inte dö, varför oroar hon sig? Hon kollar på de lysande siffrorna på hennes underarm. Hon måste göra det. Hon reser sig upp, kikar fram bakom husknuten. Hon tar sin gevär, siktar mot gruppen av soldater som står vid grinden till den lilla byn. De har rest en mur för att skydda människorna från robotarna, från kriget. Hon vet att hon måste döda soldaterna, och sedan måste hon ta sig in och döda människorna. Hon måste döda barn, kvinnor, gamla, sjuka, män. Alla.
Hon siktar och börjar skjuta. Hon skjuter den första soldaten, den andre, den tredje.. När hon har skjutit den tjugonde och den sista, springer hon fram till den gigantiske grinden. Hon kan inte öppna, för det är låst. Hon tar fram sitt gevär och siktar mot låset, och skjuter. Bitarna av låset flyger omkring, och hon öppnar den stora grinden. Hon tar ett första steg in, ser sig omkring och tittar sedan ner på siffrorna på hennes underarm. Hon kanske kan låtsas vara människa, i väntan på att få förstärkning. Hon öppnar en liten lucka på hennes andra arm och skriver ett snabbt meddelande till den högste. Han svarade att det skulle ta max tre dagar tills han kunde skicka förstärkning. En djup suck lämnade hennes läppar.
Det första som kom i hennes tankar var att hon måste gömma sina armar. Hon såg sig omkring, såg ett par kläder hänga på tork. Hon skyndade sig fram, slet ner en svart kofta ner från linan och tog på sig den. Hon gick sedan in i en gränd mellan två hus, la sig ner på marken. Hon hade inget att göra, och det skulle vara bäst om hon laddade batterierna. Hon slöt ögonen, och somnade.