Mad hatter's party

Detta är ett privatroll mellan mig, Tsurechii, Vergo och Vildvittra.

I ett alternativt universum finns det ett land som är väldigt socialiserat och väl utvecklat när det gäller lagar, utbildning och allt annat tråkigt.
Landet är dock som antikens Grekland, men som sagt mer utvecklat.
Människorna i det här landet verkar vara helt fria ifrån brottslighet på ytan. Bakom kulisserna mördas, säljs och torteras människor i olika syften. De säljer även droger och stöldgods. De som ligger bakom detta är en liten grupp människor som kallas Mad hatter's party.
Mad hatter's party består av högt uppsatta människor, domare, poliser, adliga och även prinsessan som är grundaren till organisationen.
För att komma in i gruppen måste man offra något väldigt viktigt som gör att om de avslöjar dem faller även de hårt och får ett allvarligt straff.
Gruppen samlas inte fören på kvällarna, på dagarna lever medlemmarna helt normala liv.
Gruppen har runt 200 medlemmar och då Oscar och Rebecka har så fint påpekat för mig att min pappers idé inte fungerar bestämde jag och Becka att min karaktär har alla papper och en hållhake på varje människa så att de riskerar att åka dit om de gör något xD
Samt att alla medlemmar bär masker för att skydda sin identitet

Stället där de auktionerar ut folk och saker ser ut så här:


Alla högt uppsatta människor har en egen loge. Om man bjuder in nya människor och andra människor som inte är höjdare sitter de där nere.
Mall:
Namn:
Kön:
Utseende:
Familj:
Ålder:
Status:
Hemlighet som gör att man blir allvarligt straffad:
Favoritsak att göra i gruppen (Ex mörda, eller något man gillar att köpa).:
Vapen:
Övrigt:
Täcknamn:

Namn: Deandra Faye
Kön: Kvinna
Utseende: På dagen går hon klädd så här.


Hon har den masken, den går även över ögonen.
Så här ser hon ut på kvällen.
Familj: Gift med Jason, kungen. Det är endast ett politiskt äktenskap.
Ålder: 24 år.
Status: Prinsessan, grundaren av organisationen.
Hemlighet som gör att man blir allvarligt straffad: Hon har alla papper hemma om organisationen och allt sånt.
Favorit sak att göra i göra i gruppen (Ex mörda, eller något man gillar att köpa).: Hon gillar att sälja människor till högst bjudande och köpa unga människor och använda dem som slavar.
Vapen: Hon har ett svärd som hon är väldigt duktig på.
Övrigt: Deandra skapade organisationen då hon hade tråkigt som prinsessa och inte fick göra något, hon var endast en docka, något man visade upp. Hon bestämde sig för att skapa organisationen för att helt enkelt jäklas med sin man, men sedan uppskattade hon det så mycket att den växten.
Deandra är den perfekta prinsessan utåt och folket älskar henne.
Deandra har även en hund som heter Joara som hon har med sig över allt.
Deandra har den största logen där hon tar emot nya medlemmar och håller möten och annat xD
Täcknamn: Mad Hatter.
Resten rollas fram.

Namn: Eleria Vandolin
Kön: Kvinna
Utseende:

På Kvällen klär hon sig med något av en blandning av detta, hon klär sig i rött och guld.

Familj: Gift med sin make Kheldar
Ålder: 19 år
Status: Adlig
Favorit sak att göra i göra i gruppen: Älskar att förgifta, göra saker i smyg och se offren sakta dö.
Vapen: Gift och droger är hennes främsta vapen. Bär dock på en hel del dolkar och knivar vars spetsar hon doppat i gift.
Övrigt: Eleria var bara tretton då hon såldes som slavinna till sin nuvarande make. Efter tre år stegvis förälskade sig den unge adelsmannen Kheldar i henne och gifte sig med henne trots bättre partier och erbjudanden i hovkretsarna. Var dag hade gon lagt något i hans bägare och gör det än, mycket av det som händer är även hennes påfund.
Hon ger honom än var dag denna kärleksdryck och han dyrkar marken hon går på. Egentligen är han en kvinnomisshandlare och hennes första år hos honom var hemska.
Till vardags ser hon ut som en vanlig söt liten kvinna som knappt öppnar munnen och lyder sin makes minsta vink, fast det snarare är tvärt om.
Har goda förbindelser med ön där hon kommer ifrån, där var hon en vanlig fiskardotter som togs då hon var ute med båten. Hon hjälper sin familj med pengar så de har det riktigt gott ställt.
Täcknamn: Red Rose

Deandra förde långsamt gaffeln med mat till munnen, hon la långsamt ner den och såg på sin make som satt på andra sidan bordet.
"Hur har din dag varit?" frågade hon och såg på Jason som tittade på henne.
"Den har varit bra" svarade han endast och hon log ett artigt leende men sa inget mer. Inombords ville hon inget annat än att sälja honom på kvällens aktion, men hon höll masken och låtsades vara den oskyldiga flicka alla trodde hon var.
Deandra undvek att le överdrivet mycket då hon tänkte på kvällens aktiviteter, hon hade en ung man inlåst i deras möteslokal.
Deandra såg på sin man när han ursäktade sig och avlägsnade sig ifrån bordet, Deandra reste sig snart efter det för att bege sig till sin kammare. Hon gick in på kammaren och låste dörren. Hon tog av sig den långa vita oskyldiga klänningen hon burit under dagen. Hon drog på sig ett par byxor, en bh och sina smycken, hon hängde svärdet längs höften och släppte ut håret, hon drog på sig handskarna och log mot sin spegelbild, det här var vem hon var.
Deandra gick fram till väggen och öppnade den dolda dörren och gick ner mot lokalen. Hon skulle förbereda inför kvällens händelser. Hon kände sig fri för varje steg hon tog ner i mörkret.

Eleria gick snabbt längst de mörka gatorna, hon hade nyss sagt åt sin make att gå till sängs och sett till att han somnat innan hon tagit sig till sitt rum och sedan gått ut.
Eleria var om något förvånad den dagen hon blev inbjuden till detta första gången, men hon gillade det, hon gillade det mycket. Särskilt att trots sin bakgrund eller kanske just för den hon fick vara med? Hon visste inte, egentligen visste hon inte om alla visste var hon kom från ens?
Hon drog den mörkt röda manteln, som nästan gick svart om sig och drog över huvan så hon doldes då hon hörde fotsteg närma sig. Ett roat leende spred sig över hennes läppar då ett par män passerat och hon kunde fortsätta, om de bara visste vem som stod där i mörkret och hur ytterst nära en plågsam död de var.

Namn: Meruem
Kön: Man
Utseende: En ganska storvuxen, inte enorm, tämligen stark man med kortare blont hår. Bär militärkläder till vardags, har stövlar i svart läder och har alltid på sig sina handskar (fist weapons) ifall han skulle behöva försvara sig i tjänst.
På natten bär han kläder i svart, har en svart kappa och en huva till det, under mötena visar han inte ansiktet utan bär en mask formad som ett djurs ansikte, Meruem bär olika vid varje möte och därav har han sitt smeknamn "The Chimaera".
Familj: -
Ålder: 30
Status: Högst uppsatt inom militären, har hand främst hand om lagväktarna (polisen) men har även inflytande i andra instanser inom militären.
Hemlighet som gör att man blir allvarligt straffad: Har gett ut sin identitet till grundaren av gruppen.
Favoritsak att göra i gruppen (Ex mörda, eller något man gillar att köpa).: Mörda, tortera, köper och säljer information. Tar hand om svagare länkar inom gruppen.
Vapen: Sin kropp och handskar med blad på, likt klor.
Övrigt: Började på botten och har tagit sig till toppen, mycket på grund av hans hänsynslösa natur. Säljer och köper information, tar bort svaga länkar, specialiserar sig därmed på "försvinnanden" och tortyr.
Täcknamn: The Chimaera

Förstår inte riktigt grejen med hemligheten faktiskt, om man ska ha den hemma då. Skulle jag förråda gruppen och ha hemliga papper hemma, som kunde röja min position, skulle jag självklart bränna pappren; bättre om några andra i gruppen har personens hemlighet i sin ägo, med personens sigill på och försöker personen förråda gruppen så kan andra medlemmar helt enkelt anonymt kontakta åklagaren/åklagarna och därmed ge bevis på att personen är inblandad i gruppen. Men jag kanske förstod något fel?

Meruem tog sin dagliga tupplur i militärens huvudbyggnad, han hade fötterna uppslängda på bordet framför sig och tunga andetag, som vittnade om att han befann sig i drömmarnas värld, fyllde det annars tysta rummet med ljud.
När solen hade börjat gå ned över horisonten avbröts han ljuva drömmar av en hård, bestämd knackning och han vaknade upp med ett förvirrat uttryck i ansiktet. Sömndrucket bad han personen att stiga in, det var en av hans dörrvakter; båda personerna var stumma utan tillräcklig kunskap att skriva men han förstod var det innebar, det var dags. Man kunde aldrig vara nog försiktig och om man tog tungan på en analfabet förblev den personen en av de pålitligaste personerna som fanns, utan förmågan att kunna kommunicera förblev du oförmögen att skvallra. Däremot hade han inte personligen tagit deras tunga, det var hans order och inte hans hand som hade tagit männens förmåga till tal; han ville inte ge dem en anledning att ogilla honom.
Medan han drog på sig sin svarta kåpa, fällde upp den svarta luvan och drog på sig sina handskar tänkte han på sin position, förmodligen skulle många av männen som arbetade för honom lyda honom ifall det kom till det; han var som en far för dem och så länge de trodde att han tänkte på dem som sina söner hade han kontrollen.
När allt var påklätt tog han sin piska, med två vassa blad längst ut och satte den i sitt bälte; han var varsam med att den inte skulle skrapa hans hud då den var insmord med ett gift för att göra den mer dödlig. När han gick förbi de båda männen gav han dem var sitt guldmynt och gick förbi dem för att sedan ta en hemlig väg genom militärbyggnaden; när han kom ut i staden skulle hans mörka klädsel enkelt smälta in i stadens skuggor och i dagen till ära bar han ett lejons ansikte.

Deandra kom in i sin log och tände ljusen. Hennes mask låg framför spegeln och hon tog på sig den, inte för att hennes mask gjorde någon skillnad då alla visste vem hon var. Men det en risk hon fick ta, hon kunde inte vara anonym om hon skulle ha kontrollen över organisationen.
Deandra slängde en blick i spegeln och log mot sig själv, hon lekte lätt med håret och kände sig fri. Att kunna leva ut sina drömmar på kvällarna. Hon kunde göra som hon ville på kvällarna, hon behövde inte vara artig och den söta oskyldiga flickan som hon var på dagarna.
Deandra tittade ner på sitt skrivbord och tittade igenom pappren, det var inte någon direkt stor auktion ikväll, men det skulle ändå ta några timmar. Deandra bestämde sig för att besöka Kashu för att se att allt var under kontroll.
Deandra gick ut genom dörren och ner för trapporna och mot hans kontor. Hennes stövlars klackar ekade mellan väggarna för varje steg hon tog. Hon log när hon gick, hon kunde inte låta bli att le, men hon visste att när alla anlända skulle hon bli allvarlig, men för stunden kunde hon slappna av och bara ha roligt.
Hon stannade utanför kontoret och öppnade sedan dörren i tid för att se Kashu ge godis till sin medarbetare och hon skakade på huvudet, hon var inte förvånad.
"Mad Hatter" sa medarbetaren och ställde sig upp och bugade, hon nickade åt honom och såg sedan på Kashu.
"God kväll White Rabbit. Jag hoppas du är vid din hälsa och att lyckan bistår dig" sa hon vänligt, vissa människor i organisationen stod hon närmare än andra, och Kashu var en av de få som hon hade en bättre relation till och som hon samarbetade med. Hon hade medlemmar i organisationen som hon knappt stod ut med, men hon behövde deras kontakter och pengar och stod därför ut med dem. Hon tittade på Kashu och log mot honom.
"Jag ville vet att allt var i sin ordning inför kvällen?" sa hon.

Eleria hade kommit in i byggnaden där kvällens aktion skulle hållas, som så många andra aktioner. Egentligen visste hon inte vad hon skulle tycka om detta då hon själv befunnit sig i samma situation som de som idag skulle säljas. Hon hade stått där nere och sett upp mot havet av folk, blivit såld och sedan vidare såld till sin nuvarande make. Den make som hon snart hoppades var död då han trots allt var över de femtio, annars fick hon ordna det på annat vis så hon blev en rik änka.
Hon hade sett att inga barn kom till världen, en enkel sak som hon lagt i hans brygd och som gjorde det omöjligt för honom.
Hon log roat åt tanken och såg sig om på de som samlats, alla var ännu inte här men det kom fler och fler. Hon gissade att hon var bland de yngsta här, det såg man på människornas kroppar och hållning. Vissa var lönnfeta av för god levnad medans andra var muskelberg som skulle kunna knäcka henne med lillfingret. Hon var mån om att se bra ut, både till kläder och figuren, ingen skulle se att hon egentligen var en fattig fiskardotter från öarna.

Meruem vandrade genom staden i den svala kvällsluften, han höll sig undan från de tyngre bevakade vägarna; med tanke på hans position som överordnad över lagväktarna var det han själv som hade posterat ut vakterna så att det fanns en liten passage av sammankopplade vägar som man kunde ta om man visste precis hur man skulle gå, detta var något endast han visste då det var en information som inte fick bli allmän för i så fall skulle han få ursäkta sig och åtgärda problemet snarast.
Efter att ha tagit sig genom staden hittade han ingången till auktionskammaren, han gick ned för trapporna och desto längre ned han kom desto svalare blev det även om facklorna gav ifrån sig en viss värme var det fortfarande kyligare här nere än uppe vid ytan.
Mycket snart kom han ut på andra sidan där en enorm sal med en scen, mycket lik en teaterscen, stod i centrum och där skulle snart en kanin skutta ut för att förklara auktionen öppnad. Runt om i rummet såg han många människor, färre kvinnor än män men kvinnorna lös desto mer med sin närvaro på grund av detta och det passade honom bra; han föredrog att smälta in som "en av männen".

Deandra skakade på huvudet åt Kashu men log fortfarande, den mannen var som han var och ja i den här gruppen stack han inte ut lika mycket som han gjorde bland vanliga människor, även om han stack ut.
Deandra nickade när han började prata med henne.
"Bra då skall jag snart börja bege mig upp till de andra" sa hon och såg sedan på godiset i handen, en gest som hon var van vid. Hon var inte säker på hur mycket godis Kashu hade i lager, men hon fick känslan av att han hade ett rum i sitt hus endast för godis, men hon skakade sedan på huvudet, att komma på hur mannen kunde ha så mycket godis var inget viktigt och inget hon behövde lägga ner tid på. Deandra suckade när Kashu skuttade iväg och vände sig sedan om till hans assistent och tog fram ett papper.
"Att det här blir sålt är väldigt viktigt för mig" sa hon och gav assistenten ett papper med information om en ung pojke som hon ville ha såld. Hon hade köpt pojken för ett tag sedan och nu var han inte längre till något intresse för henne. Mannen nickade och lovade att ordna det och Deandra lämnade rummet. Hon litade på att Kashu visste vad han gjorde, det var trots allt inte hans första auktion.
Deandra gick upp för trapporna och såg på folksamlingen som stod där, några vände sig åt hennes håll men hon tittade inte åt dem utan gick förbi dem upp för trapporna. Deandra gick in i logen och fram till kanten. Hennes tjänare hällde upp vin och hon tog emot bägaren och såg ner på folksamlingen nedanför, sorlet var nästintill öronbedövande, men det var inte förvånade med så många människor i salen. Deandra smuttade på vinet och log roat, om hennes man visste vad hon gjorde om kvällarna skulle han vara allt annat än glad, men det skulle egentligen inte vara någon skillnad ifrån hur han är nu. Deandra satte sig ner i sin fåtölj och väntade på att Kashu eller White rabbit skulle komma ut på scenen och dra igång tillställningen. Hon hade kunnat gå ner själv och välkomna gästerna och säga att det började, men hon orkade inte besvära sig med det hela och hon hade tid att vänta, dessutom visste hon att om hon gick ner skulle människor vilja prata med henne och då skulle hon fastna där nere hela kvällen och gå miste om allt det roliga.
Deandra vände sig mot tjänaren.
"Släpp inte in någon om det verkligen inte är viktigt" sa hon och mannen nickade och gick för att prata med vakterna. Ikväll ville hon inte ha några utdragna affärsmöten om hon kunde slippa.