Dudley kär i en... häxa? [~2]

Hejsan!

Det här är som en "uppföljare" på min andra ff 'Dudley kär i en...häxa?'
Den handlar om Dudley och hans liv efter han och hans familj tvingas flytta pga Harry och alla som vill döda Harry.

Om du vill läsa den finns länk i spoiler där nere, och om du redan läst den och vill läsa uppföljaren här så kan du... bara fortsätta läsa

Prolog till Dudley kär i en... häxa?



Prolog till Dudley kär i en... häxa? [~2]


Länk till första delen av Dudley kär i en... häxa?




JA JAG VET KAPITLE ÄR BAJSKORT MEN KLOCKAN ÄR "JAG-SKULLE-GÅTT-OCH-LAGT-MIG-FÖR-LÄNGE-SEN"
OCH JAG HAR SKRIVARKRAMP SÅ'ATTE VI FÅR ALLA HOPPAS ATT DET GÅR ÖVER SNART

Jag vet inte hur länge jag stod och bara stirrade ut i mörkret. Det hade blivit mycket mörkare, och luften kyligare. Skuggorna från månskenet dansade runt tillsammans med vinden.
Jag hade stått på samma plats, och sett på medan Cho hade vänt sig om och försvunnit in bland träden. Jag ville springa därifrån och aldrig vända mig om, jag ville komma därifrån och glömma allting. Glömma allting som jag sagt, allting som jag gjort, och allting som jag känt. Men mina ben rörde sig inte, mina muskler lydde mig inte, så jag stod kvar där och stirrade ut i mörkret.
Efter en stund fick jag sakta kontroll över mina armar. Jag tog ett djupt andetag, vände mig om och började gå.
Det var alldeles tyst utomhus, det ända som hördes var ljudet av folk som kollade på TV i deras hem, och mina egna fotsteg mot asfaltvägen.

"Dudley! Kommer du?" ropade Petunia från hallen.
Jag stod i mitt rum- i mitt förra rum-, som nu såg ut likadant som när jag kom hit första gången. Tomt.
"Dudley! Kom nu vi har inte hela dagen på oss!"
"Jag kommer!" ropade jag tillbaka ointressant.
Efter jag kollat att det lilla som jag hade med mig var nedpackat gick jag ned, lastade in mina grejer och satte mig i bilen. I bilen satt redan Vernon och väntade, Petunia lastade in de sista grejerna i bakluckan innan hon smällde igen den hårt. Det var tidigt på morgnen, så det var ingen utomhus, och luften var sval.
"Redo att gå?" frågade Petunia
"Mm." mumlade jag.
Motorn gick igång och vi åkte iväg.

Jag öppnade ögonen och jag stod nu mitt i en tågkupe.
"Vad i helvete.." sa jag för mig själv.
Kupen hade sittplater på två väggar, ett fönster, och en dörr med glas. Det var mörkt utomhus, natt eller kväll. Halvmånen sken svagt på himlen.
Jag öppnade dörren och gick ut i korridoren. I slutet av korridoren hörde jag röster från flera olika människor.
Jag gick emot ljudet av folk, och såg att det fanns ett större rum med människor. Det fanns massor av bord och stolar, det fanns ljus på borden och skålar med konstigt godis. Några stod upp, några satt på stolar och alla pratade med varann. Men på något sätt verkade alla spända, som att något dåligt var påväg. Jag gick fram mot en kille som stod och pratade med en tjej.
"Du, jag vet inte vad jag gör här men-" började jag, en avbröt mig själv när han inte verkade höra vad jag sa. Jag knäppte med fingrarna för att försöka få hans uppmärksamhet. Inget fungerade.
"Ursäkta, kan jag få allas uppmärksamhet tack?" hördes en röst över alla andras. Alla tystnade genast, och jag vände mig om för att se vem det var.
Det var Cho som stod på ett bord och kollade ut genom folkmassan.

Läser!!!

Äntligen fortsättning! Klart jag läser!

Läser så klart!!

Vad tror du? LÄSEER

Känn dig bevakad!

Läser såklart^^
Men alltså Cho din....vet inte ens vad jag ska skriva :E

Blev taggad....klart jag bekar ^^

bevakar!!

Yay!