Nästa till tronen [SV]

Jag har tänkt börja skriva en ny ff eftersom min andra är tre år gammal och jättedålig
Så, fakta:
Namn: Nästa till tronen
Åldersgräns: 11 ungefär kanske
Huvudperson: Alicia Digger
Färdigskriven: Nej
Genre: Fantasy, Vänskap & Lojalitet, kanske lite kärlek
Skriven i: Jag form
Handling: Sommaren Alicia fick ett brev om att hon blivit antagen till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom slutar hennes föräldrar prata med henne. Samtidigt slutar Alicia prata med andra.
Hon går nu sitt fjärde år och det går inte dåligt för henne. Det ända hon skulle vilja ändra på är att, gissa vad, att hon pratade med någon, eftersom att det inte är så roligt att vara ensam hela tiden.
Alicia Digger-flickan utan vänner är väl hennes öknamn, men det ska hon ändra på

Hoppas det värkar lite intressant och att någon vill läsa

Låter bra! ^^ *klickar på bevaka*

Yeey!!

Känner att jag kan skriva första kapitlet och så kommer det nog fler som läser senare
--------------------------------

Kapitel 1
Jag satt i bilen påväg till King's cross. Av någon anledning vill mina föräldrar släppa av mig även om dom inte pratar med mig alls längre. Om dom har gjort middag måste jag känna lukten (vilket inte är svårt) för att hinna med den.
Pappa stannade bilen och jag hoppade ut och gick till baksidan för att ta ut mina väskor från bakluckan.
"Hejdå" sa jag från där jag stod med bakluckan öppen så att mina föräldrar kunde höra mig. Jag fick inget svar men det var ändå alltid viktigt att säga hejdå när jag gick och hej när jag kom, ut i fall att dom skulle svara. Det har inte hänt.
Jag har också märkt att jag har slutat prata med folk sen mina föräldrar slutade prata med mig, men det ska ändras detta året.

När jag kom fram till väggen mellan de två perrongerna 9 och 10 vände jag mig om så att ingen skulle se och sprang igenom. Bort från vanliga mugglarvärlden. Några sekunder senare såg jag det stora röda tåget framför mig, Hogwartsexpressen. Jag skyndade mig in i tåget och letade efter en kupé med folk i, man måste ju börja någon gång, så varför inte börja direkt.
Jag såg ganska snabbt en kupé med några tjejer som såg ut att vara i min ålder. Jag knackade på dörren och öppnade.
"Kan jag få sitta här?" frågade jag.
"Visst" svarade en tjej med långt blont hår som antagligen var färgat. Jag gick in och la upp min väska på väskhyllan.
Jag såg mig omkring i kupén, den var ganska liten med mörkröda säten av skinn.
"Vad heter du?" frågade den blonda tjejen.
"Alicia" svarade jag. "Du?"
"Cornelia"
Cornelia, som hon hette, vände sig till sina kompisar och började prata om någon kille (som antagligen var mugglare) som hon hade träffat och att han hade blivit såå förälskad. Jag undrade om jag hade kommit lite fel, jag är inte precis sådan som flörtar med varenda kille jag ser.
"Förresten, Alicia, i vilket elevhem är du?" antagligen var hon den ändå som pratade med andra personer eftersom dom andra inte sa något annat.
"Raveclaw" svarade jag. "Vilket går ni i?" jag kollade på alla i kupén.
"Slytherin, men vi är inte så elaka som man kan tro" svarade hon och log mot mig.

Braaaaaa! C:

*Bevakar* Bra! :3

Vad kul att ni tycker det är bra!!!
Här kommer kapitel 2
---------------
Kapitel 2

Efter att professor McGonagall hade ropat upp alla nya elevers namn så har jag fått det till att runt 150 elever som skulle börja i Ravenclaw. Inte långt senare trollades maten fram och alla högg in. Jag kollade mig runt lite snabbt och såg att Cornelia såg på mig, jag log mot henne och hon log tillbaks.
Jag såg också att hon knappt hade någon mat alls på sin tallrik, samma sak med hennes kompisar. Jag bestämde mig för att följa deras exempel och ta ganska lite mat, inte lika lite som dom, men mindre än vad jag brukar.
Jag fnissade lite för mig själv över att jag ville passa in så mycket men jag lät ändå allt vara som det var.

Efter Sorterningsceremonin började Stora salen långsamt tömmas på folk och jag märkte att Cornelia och hennes kompisar kom fram till mig.
"Hej Alicia, jag presenterade mig inte på tåget men jag heter Sofie" sa tjejen höger om Cornelia, hon hade brunt axellångt hår. Hennes röst var gäll och fejkad, det kändes lite som att mina öron skulle börja blöda om hon öppnade sin mun igen.
Vi pratade ett litet tag om eleverna som har börjat och vilken tur Ravenclaw hade som fick så många nya elever. Det hade gått ganska dåligt för Slytherin och dom hade kanske fått runt 100 nya elever, eller Småttingar, som Cornelia kallade dom.

Jag sprang till Ravenclaws torn i hopp om att prefekterna och Småttingarna inte skulle hunnit fram än. Tillskillnad från vanligt hade jag tur och dom höll på att gå in.
När jag kom in i det stora runda rummet så suckade jag. Jag hade absolut inte förstått att jag skulle sakna det såhär mycket.
Den här sommaren har varit den värsta hittills, jag hade knappt lämnat mitt rum och jag satt där i tystnad.

Jag gick upp till tjejernas sovsal och letade reda på mina väskor.
Dom stod bredvid sängen längst in i rummet.
Jag gick dit och tog fram mina sovkläder. Jag visste inte hur mycket klockan var men jag var jättetrött.

Superbra!*bevakar*

Ett lite kortare kapitel idag, men hoppas att det inte gör något
----------------
Kapitel 3

Efter sista lektionen gick jag till Ravenclwas sällskaps rum för att att göra mina läxor. Eller jag tänkte det. Istället så sitter jag i uggletornet med Cornelia.
"Men iallafall, Sofie och Lauren är sjukt jobbiga ibland!" sa hon. Jag har nu fått reda på att Cornelias andra följeslagare heter.
Igentligen borde jag vara i sällskapsrummet nu, igentligen borde jag göra mina läxor. Igentligen.
"Mmh" svarade jag, i vad Cornelia tyckte var för sent.
"Hallå, lyssnar du eller?" sa hon och viftade med handen framför mina ögon.
"Ja, jag bara tänkte på min hög med läxor som väntar på att bli gjorda"
"Småttingar gör mycket om man ger dom en liten puss på kinden" sa Cornelia och jag spärrade upp mina ögon.
"Va?! Låter du en förstaårs elev göra en fjärdeårs elevs läxor?"
"Amen, det är inte bara en, dom klarar det" sa hon nonchalant. "Det är ändå bara typ två läxor iallafall"
"Mmh, men jag måste gå och göra mina egna läxor" sa jag.
"Okej, men vi ses imorgon, ellerhur?"
"Visst" sa jag och gick ut från tornet.
Jag kände mig helt förbannad på väg till slottet, hur kunde hon? Nästa år har vi ju G.E.T-provet, kommer hon klara det om hon inte gör något själv. Jag kan faktigst inte tro att Cornelia "bara" låter förstaårs eleverna göra två läxor åt henne, jag tror att dom gör alla hennes läxor. Första och andraås eleverna. Dom mest lättlurade.
Herrgud, hade hon inget vett i huvudet? Men hon är ju min vän, jag får försöka få henne att förstå att det är fel.

När jag kom in i det cirkulära sällskapsrummet satte jag mig i en av sofforna och började med mina läxor.

Super!

Nu kommer jag, hehe! Jättebra som du alltid skriver, bevakar såklart ♥